Notiser
 

"Den som lever utan galenskap är inte så vis som han förmodar"
Francois de la Rochefaucauld

 


2017-08-14 ... SKK Int Ronneby
Det otroliga hände att vi blev Best in Show med först vår avelsgrupp och sedan dessutom med vår uppfödagruppp!! Sådant händer egentligen inte!
Det var som för många år sedan när Freja på tre dagar på Triple Dog i Jönköping, från inget Cert alls, tog tre på studs och blev champion på tre dagar. Sådant händer inte heller, i vart fall inte mig... men det gör det uppenbarligen. Gruppfinalen i Ronneby blir också något att sitta på hemmet och minnas och prata om.
Lite udda resultat var det allt i klasserna annars. Både hanarnas och tikarnas öppenklasser var hyfsat stora och fick vinnare som kanske var lite oväntade. Medan hundarna som gick i topp var säkra kort, en championtik från Danmark mot en vinstrik och väl, på FB, "promotad" juniorhane. Ingen kunde väl ha invändningar mot det ... Men det var inte lätt att se konsekvens i bedömningen. Å andra sidan kände jag igen mina hundar på kritikerna och det är bra!
Har ofta tyckt att resultaten blir lite "eljest" för att tala norrländska när domare har elev/aspirant med sig i ringen. I alla fall blev det en jobbig procedur för hundarna som fick stå i det oändliga och vänta medan domare och aspirant skulle prata ihop sig. Uno blev tvåa med ck i klassen och fyra i Bästa hane och det är väl "bra". Disa tvåa med ck i sin klass men sedan oplacerad. Ella excellent och Rosa vg. Hon var inte i bästa päls för dagen vilket hade sina förklaringar.
Det är väldigt roligt att ställa upp med grupper men kräver också att man har valpköpare eller inlånade handlers som har tålamod och också tycker det är kul. Och det hade vi, i Helena från Skumparps kennel som hoppade in och visade Uno, i Jessica från kennel All For Love som sprang i Disas snöre och så Christian som visade sin egen Ella och Lotte, som tog paus från jobbandet på sommarstugan, och lade dagen på att visa sin Rosa. Heder och tack ska ni ha!!

2017-07-31... SKK INT i Ransäter ... "goose-chase" utan motstycke eller? Ca 70 mil enkel resa .... Domare var välrenommerade Dan Ericsson, som gjort Disa till Bästa tik för något år sedan i Hässleholm, så vi hade ju lite förhoppningar.
Och helt på skam kom dom väl inte. Jag var jättenöjd med Disas trimning och hon såg verkligen ut som sitt allra bästa. Travade på i ullstrumporna, gjorde hon, glad som vanligt, och vann öppenklassen med CK och blev trea bästa tik. MEN så var där ju en norsk champion den här gången i stället .... som knep certet. I Tvååker sist var det en dansk. Tror jag ska starta krig mot våra grannländer ....


2017-07-31 Här går det undan. Vår egen lokala utställning, Cocker Sydvästs Cocker Show har vi hunnit med.
På vår egen utställning hade vi domaren Dusko Pilevic från Serbien, rasspecialist med kennelnamnet Galinagos. "Blomma" debuterade "på riktigt" och vann sin klass och blev också BIS-Reserv valp. Hon charmade domaren och omtalades som "the crazy one". Att hon blev slagen av  Jens Karlssons, Art-waves kennel, tillika domare, hanvalp är väl inte så mycket att orda om.
Blomma överraskade mig på utställningsplatsen genom att vara fullständigt cool och lugn när hon skulle och full i energi när det skulle till att travas. Lite hopp och studs får vi ta i premiären.
Uno travade till sig vinst i öppenklass med Hp och dagens prestation gjorde nog Christian och Ella som blev tvåa med HP i öppenklass och sedan hängde med till det vi kallar "short list" i Bästa tik.
Med hjälp av goda, kompetenta konkurrenter/vänner fixade vi ihop handlers till både uppfödargrupp och avelsgrupp. Bland uppfödargrupperna kom vi delad tvåa och sedan blev Avelsgruppen efter Lycka bästa avelsgrupp med en helt fantastisk kritik. Gruppe bestod ju av tre olika kombinationer av hanar till Lycka och hon har verkligen lyckats prägla dom till det bästa. Mycket hedersamt för uppfödarmatte med den fina kritiken.
 

2017-07-10 ... Tvååker i dagarna två
Dag ett Internationell utställning med "Nästan"-resultat, dvs ett Reserv-Cert och Reserv-Cacib för Uno som blev tvåa bästa hane endast slagen av en dansk champion av känt märke.
Disa tvåa i sin klass med CK och 4:a bästa tik. Domaren hade det klingande namnet Gatica Gomez Mariano och var från Chile. En fasligt sympatisk man med ett älskvärt sätt mot både två- och fyrbenta. Bilden av Uno på bordet är en god illustration till det.
Dag två var nationell utställning och dömd av Kari Granaas Hansen från Norge. Uno tvåa i sin klass med CK vilket nog kan anses som ett mycket gott resultat med tanke på segraren, en vådligt snygg Travis-hane från Norge som blev BIR. Disa fick Excellent i sin stora klass med hård konkurrens.
Vi kämpar på  Uno är ju numera, precis som Disa endast ett cert från championatet! Skam den som ger sig och Uno har i alla fall fart under galoscherna i ringen!
Resan var för övrigt en riktigt härlig roadtrip tillsammans med Jessica och hennes labbar. Vi bodde ståndsmässigt och vackert på Wapnö Slotts Gårdshotell. Kanske dock inte riktigt motsvarande priset ... Men frukosten var härlig och middag fixade vi själva. Delikatessen på ICA Maxi i Halmstad var inte dålig.!
 



 

2017-06-12 ... NKK Int, Oslo och SSRK Vänersborg.
Liten roadtrip med husse, Flora, Disa och Rut blev det i år. Finfint hotell i Oslo frånsett att vi blev inlåsta i garaget på morgonen när vi skulle iväg till utställningen. Biljettautomaten funkade inte och bommen vägrade följaktligen gå upp så att vi kunde köra ut. Något förbannad och stressad matte härjade i receptionen som hänvisade till parkeringsbolaget. Som inte svarade på telefon.... Nåja, det löste sig till slut innan jag fick hjärtslag och vi kom iväg och i tid till utställningen. Regn dagen innan och regn på utställningsdagen. Inte precis önskeväder. Trots utställning av stor dignitet, internationell, var det förvånansvärt påvert och mindre bra ordnat på alla sätt. Regn rår ingen arrangör på, men mycket annat kunde ordnats bättre. Men strunt samma det gäller att ta det hela som en utmaning och det blöta höga gräset det var ju lika för alla. Däremot var det bara ett fåtal som fått tältplatser vid ringside, Vi, som ändå kom i god tid fick stå i fjärde led bortom ringen. Man såg inte ett jota och fick springa fram och tillbaka för att kolla vad som hände och när det var dags för entré... Flora visade vad hon är gjord av och blev BIR valp, trots att hanen var väldigt fin och dessutom betydligt äldre. Vi stannade till (den försenade) gruppfinalen på eftermiddagen och där visade hon igen att det inte är fel på framåtanda och nerver. Inga problem när Flora visade upp sig. Det var bara att hänga med i traven och stå still gjorde hon också som ett proffs. Trea i gruppfinalen!!
Rut vann sin unghundsklass med CK men blev oplacerad i Bästa tik. Supernöjda var vi, framförallt med lilla Floras resultat, när vi packade in blöta och leriga grejor i bilen för att fortsätta till Vänersborg.
In på nästa hotell och fixa till pälsen på Disa som var den enda som var anmäld på söndagen. Störta i säng och sova fem timmar. Frukosten blev ett jäktigt äventyr med två busslaster låååångsamma pensionärer som bredde sina smörgåsar i ultrarapid ... nervsammanbrottet nära ännu en morgon.
Vi hade vissa förhoppningar på domaren Börge Espeland, men fick inte ens CK trots att Disa visade sig fint och blev tvåa i klassen. Domaren som höll öppen kritik, vilket är jättetrevligt, förklarade vilka superfina cockrar han hade framför sig.... kändes snopet må jag säga att inte ens få CK då.
På bilderna Flora i finalringen vid sin tredjeplacering i gruppen och en travbild på Rutan-tutan som bara är så himla söt förutom att hon nog tillhör dom smartare i huset ...
 


2017-05-29 ... SKK Int Hässleholm och SSRK Hasslarp. Här avverkas utställningarna i snabb takt. Snabbare än uppdateringarna här på Notiser.
Vi har haft nöjet att kunna delta med avelsgrupp efter Lycka, både i Hässleholm och Hasslarp. En speciell och rolig utmaning för en liten uppfödare. Det är inte ofta tillfället bjuds så det gällde att passa på. Mycket badande och trimmande blev det och hjälp krävdes av extra inlånade handlers på utställningsdagarna. Men med hjälp av goda uppfödarkollegor ordnade sig allt.
I Hässleholm fick vi en 2:a placering i Best in Show för avelsgrupper och en 4:e placering för vår uppfödargrupp. I Hasslarp blev vi BIS Avelsgrupp båda dagarna och hade dessutom HP-belönade Uppfödargrupper båda dagarna. Vi hade ett par fina placeringar med CK och i Hasslarp slog vår "Uno" till och blev 3:e Bästa hane med Cert. Och uppe på allt, BIS 3 jun/unghund. Så himla roligt! För Disa som väntar på det sista certet har det bjudits fina kritiker och placeringar men inte den där riktiga fullträffen. Goda prestationer har vi också sett både från "Ella" med husse Christian och "Rosa" med matte Lotte. Vårt nyförvärv i cockerteamet, Jessica Söderberg, proffsig utställare och labbeuppfödare, tillika matte till Daisy ur vår senaste kull, har varit till kanonbra hjälp i grupperna.
Har förresten fått en ny domarfavorit. En nestor bland all-round domare, Nils Molin, som jag nog aldrig ställt för innan. En man med min käpphäst, LINJE, i bedömningen, som dessutom gav öppen kritik vid placeringarna. Den goda kombinationen av linje och mod att följa den. Gillar!!
 

2017-05-08 ... SSRK Gotland. Så nära igen men inte hela vägen. Disa 2:a Bästa tik med ännu ett R-Cert. I alla fall fin färg på rosetten ... ljusblå.
Hon vann öppna klassen båda dagarna med CK men blev oplacerad i Bästa tik dag två. Där måste jag nog säga att jag inte riktigt kände igen min hund på kritiken. Domaren dag ett däremot, var jag helt överens med. Det finns inte en hund utan fel, det är bara att det ska pricka med hur fel och förtjänster vägs mot varandra och mot de konkurrerande hundarna den dagen. Tvådagars utställningar är också luriga ur bedömningssynpunkt, det kan knappast undvikas att domare emellanåt  "konfererar" och påverkas av varandra. Det var samma snygga, långväga ifrån, hundar som vann båda dagarna och dom kanske var precis så outstanding som resultatet lät visa. Men vi gratulerar till superresultat, det är självklart!
Lilla Daisy, kullsyster till våra gangsters här hemma gjorde fina resultat. Tvåa med Hp dag ett och BIR och BIS fyra dag två. Hennes matte Jessica sprang som en tätting mellan labrador- och cockerring och fick ett Cert på labbekillen Aramis, som nog mest undrade vad han hamnat i för sällskap. Tält, burar och trimbord inte riktigt hans vardag ...
 


2017-05-01 ... DKK´s internationella utställning i Roskilde. Upplevelse på många plan, inte minst vädermässigt. Lördag regn, regn, åter regn och svinkallt. Söndag mycket blåsigt och ännu kallare. Men härdat hundfolk ger sig inte. Och hundarna mår i alla fall bättre i kyligt väder än smällheta sommardagar.
På lördag var det domarändring till Åge Gjetnes från Norge. Vis av skadan tidigare hade jag nog inte anmält för honom, men eftersom man inte får tillbaka anmälningsavgiften vid domarändring och jag i vart fall inte hade samma hundar med mig som sist, så åkte jag iväg. Och mina farhågor besannades när Uno, visserligen i gott sällskap med många andra, fick VG (och ändå blev tvåa i klassen). Vädret var eländigt och jag undrade varför jag inte stannat hemma ...
Men se på f-n, lilla Rutan, vårt kompakta lilla krutpaket, föll på läppen och hon gick minsann och tog Cert och blev Bästa tik!
Läste man kritikerna på dansk hundweb verkade alla hundar ha många fel och det syntes som om de "minst dåliga" vann. Men tittade man sedan på detaljer i kritikerna och jämförde med minnesbilderna av hundar man sett så gick det faktiskt att skönja en röd tråd. Typ utan överdrifter var nog linjen.,
Söndag dömde Rune B Johansson från Sverige, vänlig trevlig domare med elev i ringen. Uno fick i alla fall excellent och blev 2:a i sin klass. Rutantutan blev återigen glädjeämnet för dagen, hon blev 3:e bästa tik med R- Cert. Igen tyckte jag mig kunna se att det inte var lönt att komma in med något som var för mycket åt något håll. Rätt sympatiska bedömninar tycker jag nog och båda domarna "vågade" döma. Det känns riktigt bra för oss som inte hänger med i svallvågen av berömmelse däruppe på FB-molnen.
Förresten var vår "Rosa", Suncox Ginger Up, med på lördag för Åge Gjetnes och kom trea i sin klass med väldigt fin kritik. Tror faktiskt att hon fick den bästa kritiken av de våra. Mycket bra jobbat av matte Lotte! Det är en snygg, väl ihopkommen hund, och Lotte har lagt ner ett fint jobb för att visa henne på bästa sätt.

2017-04-23 ... Boots och Frida klarade sina anlagsprov i viltspår idag. Härligt, nu ser vi fram mot resten av skogskarriären. Det är inte alltid lätt att kombinera utställningskarrär med "skogsarbete" så Boots har fått vänta några år på att komma igång på riktigt. Men nu ska det bli gjort har vi tänkt.
Roligt också att vi har fått med både Mynta och Frida med deras husse Krister på tåget. Mynta som var lite tveksam, för att inte säga mesig, från början, har utvecklats kollossalt och spårar nu stadigt och lugnt och är nog den bästa i gänget för närvarande. Stor eloge till Kristers målmedvetna arbete med henne!

2017-04-22 ... en lien ärta har hittat hem. Ödet tar sina krumsprång. Det man först tror blir rätt, blir fel i alla fall, och sedan rätt igen. Kan inte nog vara tacksam för att vi tog beslutet att köpa tillbaka "Blomma" när hon nu inte uppskattades hos sin förra ägare och skulle säljas iväg på annat håll.
Nu har vi två kullsystrar här hemma och det kan väl finnas funderingar kring det, men framtiden får utvisa hur allt blir. När man inte vet säkert vad man ska göra, är det oftast klokast att inte göra något alls.

2017-04-22 ... nu är dom här! Boots och Wilmas valpar på kennel Sundew i Danmark. Hela nio stycken, tre hanar och sex tikar! Alla valparna friska och välmående liksom mamma Wilma som gjort en prestation utöver det vanliga. Alla inblandade i det här lite speciella hundbröllopet kan känna sig mer än nöjda.

2017-04-12 ... vår bäste prins Isak, har lämnat oss. Ett hastigt förlopp av cancer i magen tog hans liv alldeles för tidigt.
Han var en unik hund som betydde mycket för många. Den vänligaste och mest genuina av själar.
Vi saknar honom enormt och känner med hans matte de senaste åren, Kinna, som gav honom ett fantastiskt hundliv. För en hund med ett så stort och varmt hjärta, var han född på den allra lämpligaste av dagar, 14 februari, Alla Hjärtans Dag. Tack för allt bäste prins!
 

2017-03-06 ... SSRK, Moheda. Domare Börje Johansson, Allert`s. Disa 2 bästa tik med Reserv-cert.
Alltid denna retliga andraplacering. Blir hon någonsin färdig Nordisk champion måntro ...? innan matte ger upp. Visst var det en fin placering och fantastik kritik, men ändå ...
Det blev inget fotat i Moheda kalla bollhall, så bilden på Disa med Reservcert rosett är sedan Roskilde i fjol. Snyggast då också!!
Idag har i alla fall Bots och jag varit på helt nya äventyr i Danmark. På en klinik, Canicold International, för att skicka kyld sperma till Italien. Så nu hoppas vi på Bootsbarn även där. Jätteroligt!
Boots tyckte det hela var en härlig tillställning och åker nog gärna till den kliniken igen. Rut som löper lägligt var med som "teaser", men det hade nog inte behövts. Boots var pigg på alla sätt, sa den trevliga veterinären.

2017-02-22 ... Boots har på sistone haft ett par fina damer på besök. Från Stora Hults kennel och från Sundew i Danmark. Vi tackar för förtroendet och håller tummarna för fina barn och Boots tackar för nöjet....
Det är vår chokladprins 6 kull, och den här gången fick vi verkligen bekräftat den gamla sanningen "lita alltid på hanen". Tiken kom i god tid för "rätt" dag Hon flirtade och flirtade och vek undan svansen. Dagarna gick, och en dryg vecka gick, och allt, precis allt, utom den tillresta bruden var intressant.
Matte började tvivla på att Boots någonsin skulle para. Hade han blivit helt dum i huvudet, eller?? Men så plötsligt så slog blixten ner. NU, skulle det paras och fort skulle det gå. Boots var sitt vanliga hejdlösa jag igen och vi kunde andas ut och tackla det motsatta problemet med en Boots som har alldeles för bråttom när det ska till.

Snart bär det av till Crufts, den stora utställningen i England. Alltså, det går ju inte an annat än att ta sig dit och heja på "Rosa" S. Ginger Up! Att ha en egen uppfödning som ska delta är bara så jätteroligt. Oavsett hur det går kommer vi att vara stolta till sprickfärdighet när "Rosa" och Lotte travar in!
 

2017-02-22 ... "Flora" Suncox Spotlight Love, 3 månader, artar sig fint. Blir nog bra när det blir färdigt. 3 månaders åldern är inte den bästa för foton, men

2017-02-22 ... "Humle" Suncox In The Limelight blev kvar hos oss mest på skoj. "Sumo" var hans namn från början av då uppenbara skäl. Men nu har det blivit fason på honom och vi får nog sluta skratta. Skrattar bäst som skrattar sist säger Humle ....

2017-02-22 ... lilla Daisy (matte Jessica Söderberg) ska ha dubbla karriärer är det tänkt. Minst ... självförtroendet är det inget fel på. Fixar väl att apportera fågel lätt som en plätt.

2017-01-31 ... nytt år, nya förhoppningar
Det var hektiska veckor kring nyår och det har varit verkligen ont om tid för uppdateringar här.
Våra små troppade av till sina nya hem. Blandade känslor när de åkte förståss, men vi har hittat goda hem och känner oss trygga med att det kommer att bli fina hundliv för alla. Några har hamnat som familjehundar i Skåne och kommer att vara lättare att ha kontakt med, andra har flyttat längre bort men kommer förhoppningsvis att ställas ut och göra lite väsen av sig i ringarna.
My Dog, årets första stora utställning gick av stapeln i början på månaden och det blev blandad kompott för vår del kan man säga. Ena dagen två fina placeringar med CK för Uno och Disa, andra dagen väldigt släta resultat. En sådan där trist dag när det inte går att känna igen sina hundar i kritiken och man inte ser någon större konsekvens i bedömningen vilket är det tristaste av allt,
De två sjusovarna på bilden är Humle och hans syster Flora. De stannar tills vidare och håller upp tempot i vardagen för oss. Inga ledsamheter här inte. Fullt ös eller full koma.
Boots, vår härliga chokladprins, har haft dambesök och är tillfrågad igen. Det är verkligen roligt att han uppskattas och får fina flickor att lyckliggöra.
 


 

2016-12-11 ... nu är man serverings- och städpersonal på heltid. Inte mycket tid att sitta här och uppdatera. Valparna är mycket rörliga nu och det är full rulle i valphagen. Dom har fått mer svängrum och vi har fått större yta att städa på ...
Nu börjar det framträda lite personligheter och det är underhållning varje minut att sitta och titta på dom.
Dom prövar sina nya vassa tänder på varandra och det låter hiskeligt.
Lycka är endast måttligt road av att gå in i hagen för att kolla, mest vill hon äta upp eventuella rester från valparnas matfat. När den lilla huliganhopen kommer sättandes för ett mellanmål flyr hon snabbt ut ur hagen.

2016-12-05 ... Lilla och Stora Stockholm ... SKK´s i mina ögon största och finaste utställningsdagar, är överståndna. Resultaten på lördag för engelske domaren Thirwell var "mellanmjölk". Uno och Disa placerade i klasserna men utan CK. Dag två föll inte Uno alls domare M_L Doppelreiter i smaken ... Disa däremot som dömdes av vår erfarna rasspecialist, Lilian Jonsson, fick jättefin kritik och blev slutligen 3:e bästa tik med R-CERT och R- CACIB. Det var både jättekul och hedrande, förstås, men också lite snopet eftersom Disa, igen, stod ett ynka pinnhål från certet. I det här fallet hade det inneburit att hon blivit nordisk utställningschampion. Men så är det. Vi är glada för en fin bedömning och vissa domare inger respekt oavsett eget resultat. F ö måste jag säga att, trots att det fanns domaraspirant i ringen, vilket brukar göra det hela till en seg tillställning. så höll vår domare märkbart i taktpinnen och bedömningen flöt på snabbt och tveklöst. Heder! Ångrar bara att jag inte anmälde Uno i unghundsklass för samma domare, Det hade varit intressantare att få en värdemätare där istället. Båda är ju efter vår Lycka men har olika fäder.

2016-11-28 ... nu har det gått tre veckor och allting går som det ska. Allt mer aktivitet upp på benen, smått, sött skällande och morrande. Mat serveras numera även på fat och det grisas rejält i vanlig ordning. Bordsskick är inget som ligger högt i kurs här inte.
Nu blir det lite paus här på notiserna, det blir Stockholmsresa för somliga av oss och det är en del att ordna med.
Vi hann i alla fall med att gå ett träningsspår med Boots idag. Men det var inte en av hans mest lysande prestationer, han spårade noggrant och ihärdigt, men inte hela tiden det han skulle ... Ja, ja vi tar nya tag nästa vecka.


 

2016-11-23 ... vad glor du på? Lycka har tagit en välbehövlig paus och hoppat upp i mattes tillfälliga säng hos valparna. Det är henne så väl unnat, hon är en exemplarisk mamma och jag kan inte släppa tanken på hur duktig och tapper hon var den långa natten innan vi äntligen fick ut de åtta. Lycka är verkligen inte typen som viker ner sig, det har vi alltid tyckt och nu fick vi ytterligare bevis. Sisu kallar man det i Finland.
Mustascher och buskiga ögonbryn visar väl inte precis det där söta och insmickrande cockeransiktet man tycker om att se. Men strunt samma i frisyren - hel och ren och mår bra tillsammans med sina barn - det är fokus just nu.
Trevliga blivande valpköpare hör av sig och vi har förhoppningar om att kunna hitta de bästa hemmen även den här gången. För oss är det inte frågan om"försäljning" det är mera en känsla av att hitta "adoptionshem" eller hur man nu ska uttrycka det. I det här huset är det ju vi som försörjer våra hundar, inte hundarns som försörjer oss ...

2016-11-20 ... små individer börjar det så sakteliga bli. Syns bättre på sidan med valpbilder. Även om dom ännu inte ser i ordets rätta bemärkelse så är ögonen idag nästan öppna på de flesta.
Får jag presentera en liten kille med arbetsnamnet Hildingvilding. Även om han sover sött på den här bilden är han den som först var uppe på benen, nästan vill säga, och orienterade sig runt i valplådan. Den andre blå killen kallas Rutger, eftersom han är lik vår Rut i teckningen. Det kommer arbetsnamn efterhand som vi lär känna dom lite bättre. Vi brukar köra med Ettan ,Tvåan osv, men den här gången blev det ju ingen naturlig födelseordning. Vi har bara Ettan, hanen som föddes hemma innan utryckningen till Tygelsjö för kejsarsnitt.

2016-11-18 ... ständigt mätta och ständigt trötta, två veckor gamla idag. Man kan med fog säga att dom vilar sig i form. Men av och till börjar krypandet bli lite högre upp på benen och vi har minsann sett lite ögonspringor här och där. Tiden går fort och snart är det full rulle på gänget. Så mycket rulle att man önskar sig tillbaka till de två första veckorna när allt skötte sig själv utan vår medverkan.

2016-11-16 ... mammaledig. Lycka har hittat en liten säng och kopplar av en stund från sina plikter. Hon snarkar gott och är väldigt tillfreds med livet. Skönt att lufta tuttarna lite.

2016-11-15 ... tråkväder ute men inomhus har vi solsken i sinnet. Lycka och hennes valpar mår fint och ungarna växer och frodas. Dag 11 idag. Kan knappt vänta på att dom ska öppna ögonen! Då först börjar dom bli individer, nu är det mest en söt hög.
Idag ska Lycka få en välbehövlig genomborstning och ett bad efter valpningen. Har inte velat störa henne med det tidigare annat än lite snabb vaskning av gumpen. Tycker det är viktigt att hon får ta sin mammaroll på allvar och inte hållas ifrån valparna om hon inte vill själv.
 

2016-11-14 ... Boots och hans barn från Sjösvängens kennel, Clara, Scott och Siri fotograferade efter utställningen i Åstorp. Jag tycker bilden är så söt och Siri i sin prinsesskappa bara helt bedårande. Är glad för att Annis beslutat sig för att behålla henne hemma på Sjösvängens tillsammans med brorsan Scott.
Här hemma har Disa kommit i löp, och Uno är lite upprörd medan Boots tar det helt lugnt. Han är så cool den mannen. Disa och Uno är båda anmälda till Stockholm och det är skönt att hon hinner bli klar med löpet innan dess. Hade varit lite bekymmersamt annars att välja vem som skulle få åka med.
En del efterdyningar till bedömningen i Åstorp har märkts och domaren som även ska döma i Mjölby på nya året lär nog slippa många av de som var anmälda i Åstorp. F ö måste det vara total torka på domare i Sverige, när samma domare får tre uppdrag på cocker i nedre halvan av landet inom drygt ett halvår. Riktigt trist.

2016-11-14 ... kallt som tjyven i Flyinge när vi i Cocker Sydväst hade vår rasmonter i gången utanför manegen. Men med täcken på hundarna så gick det an. Tyvärr inbjöd ju inte kylan direkt publik i några större mängder att stanna och prata och få information.
Hundarna bjöd i alla fall till och tyckte det var roligt att hälsa på besökarna och få uppmärksamhet och bli klappade på.
På bilden Uno som tycker det är mysigt med en ny kompis.

2016-11-14 ... synd att säga att dom springer omkring, men valparna börjar bli lite rörliga och tar sig fram med krypstilen.
Tionde dagen idag och det var också dags att ta stygnen. Det gjorde vår händiga husse så fint och så slapp vi åka till veterinären i det ärendet i alla fall.
Lycka låg helt still under proceduren, snäll och klok som hon är, precis som att hon tyckte det var skönt att bli av med trådarna.

2016-11-12 ... kallt och ännu kallare. Tur man är härdad och tillhör det galna hundfolket. Kylan i Åstorps ridhus var inte att leka med och resultaten uteblev dessutom. Ja, alla (Uno, Boots och Christians Ella) fick placeringar men samtliga utan ck ...  Det var hög "kändisfaktor" i topp och det går inte att bortse från att tanken "if you scratch my back, I scratch yours", smyger sig på. Och den röda tråden var svår att se i alla fall i den ena änden av snöret ... Utställningssporten gräver sin egen grav. Gräsrötterna som betalar kalaset tröttnar och då faller hela verksamheten. Men det är bara att "smile and wave" och komma igen. Så länge man vill vara med.
Den sociala biten blev däremot väl tillgodosedd. Vi hade mycket trevligt och träffade Annis från Sjösvängens kennel som tagit med sig tre Boots-barn och Henrik (Chock-Ice kennel) som är ägare till tiken, mamman till valparna. Vad blir Henrik då? någon slags morfar eller något?
Valparna var lite storögda och imponerade av omgivningen men skötte sig ändå fint och fick ett par placeringar med Hederspris.
På bilden sitter, längst fram, Henriks valp från Art Waves kennel (Grattis till BIM idag!) Och i bakre raden fr v Sjösvängens Stjärnskott, Sjösvängens Stjärnklar och Sjösvängens Stjärnljus, söt som en prinsessa i sitt guldfärgade, fluffkantade täcke. Och längst bak Henrik himself.
I morgon har Cocker Sydväst rasmonter på valputställningen i Flyinge (tidigare Malmö Valp) och Boots och Uno som är iordninggjorda får följa med som "klappe-hundar" och snälla och fina representanter för sin ras. F ö är dom i karantän här hemma. Med så små valpar i huset vill vi inte ha in någon smitta från andra hundar. Så grabbarna får finna sig i att bo och rastas lite enskilt några dagar till vi ser att allt ser OK ut.
 

2016-11-08 ... dag fyra och allt är frid och fröjd i barnkammaren. Dom äter och sover och säger knappt ett pip. Nöjda och mätta med andra ord. När vi har valpar blir det en viss ommöblering i huset - matrummet förvandlas till hund-BB för att vi skall ha bra koll på allt. Och när valparna blir lite större får dom automatisk miljöträning med alla i ett hem vanliga ljud och synintryck runtomkring.
När veckorna går och det blir mycket spring i benen ordnas det "lämmeltåg" ut genom kök och hall ut i hundrummet eller ut i friska luften. När den dagen kommer är det så himla roligt att se vilka som är först ut och modiga (eller dumdristiga) och vilka som är lite streetsmarta och kollar läget först. Ljudet av en hel flock valptassar över köksgolvet är i alla fall obetalbar.
 

2016-11-06 ... nu kan vi äntligen börja njuta av vår fina valpkull. Det första dygnet var så händelserikt och jobbigt både för oss och Lycka så när vi kom hem med valparna och allt till synes var OK så kändes det ändå bara tomt i huvudet. Men nu börjar glädjen infinna sig och det är som vanligt härligt att bara sitta och titta på valparna och Lycka. Hon är den bästa av mammor och har varit så himla tapper. Eftersom hon diar sina små kan hon inte få någon smärtlindrande medicin. Otroligt att det fungerar, för ont har hon, det märker man när hon skall röra sig, lilla gumman.
Såret läker i alla fall fint ser vi eftersom plåstret redan fallit av...  plåster på en välbesökt "mjölkbar" är inte det enklaste.
 

2016-10-05 ... valparna här!
Det blev onödigt dramatiskt, med ilfart till veterinären och kejsarsnitt, men allt gick lyckligt och nu har vi åtta telningar i huset. Fyra pojkar och fyra flickor, två orange och två blå av varje sort. Perfekt! Lycka är trots sitt plåster på magen en fantastisk mamma och tar så väl hand om sina små.
Orsaken till turbulensen var att valp nr två hade fastnat på väg från "sitt" livmoderhorn till det andra. Låg med andra ord som en märla och proppade för utgången för de andra. Så vi fick ta valp nr ett, en orange hane, stoppa honom innanför tröjan för att han skulle hålla värmen och köra iväg till veterinären med Lycka. Först till Gylle där röntgen visade problemt och sedan till Tygelsjö där hon kunde opereras. Onödigt att säga att vi var rätt så mosiga alla när dagen var slut. Först en jobbig vaknatt och sedan transporter hit och dit och operation. Men en sådan tur att det gick bra. Jag var ju säker på att "2märlan" skulle vara död, men si den var pigg som en mört. Där ser man att man aldrig vet vare sig det ena eller andra.
 

2016-10-31 ... stolt Boots bär hem skanken efter att ha jobbat så jättefint med sitt spår. I bakhasorna följer vår eminenta intruktör Annika Berntsson.  Kursen har lärt oss att slå ner på takten lite och Boots har blivit mycket mer målmedveten och fokuserad. Klar för prov är han allt. Ett par kursdagar till har vi, men vi får se hur det blir med det. Beror på "den tjocka" här hemma.
Hon går mer och mer in i sin egen bubbla och är inte så hungrig längre, ligger mest still på sidan och pustar. Hon är så tung att det är jobbigt för henne att stå på benen. Stackars Lycka! Hoppas ändå hon kan knipa ännu någon dag så det inte blir för mycket tidigt. Husse tror inte det blir förrän till helgen men jag tippar onsdag, torsdag.
I går hittade lilla odågan Rut ett hål i staketet.När jag skulle kalla in för att åka till kursen saknades hon. Gudskelov var hon kvar på grannens tomt och verkade snarast lättad över att jag kom och räddade henne. Nu är hålet lagat! Såg att det var fasaner på andra sidan staketet i går. Det var säkert det som lockat henne. Det blev alldeles för stor frestelse för en energisk och nyfiken cockerfröken. Och liten är hon ju dessutom, så det behöver inte vara det stora hålet precis för att hon skall lyckas.

2016-10-29 ... tjock, tjockare, Lycka. Magen har växt väldigt och ingen bild i världen gör den rättvisa. Hon är verkligen enormt stor och tung nu. Tidigare än beräknat (lördag 5 nov) skulle jag nog satsa på att valpningen kommer att bli och ett par dagar tidigt kan väl gå an, men, men ....  Varje gång grips jag av lite ånger och undrar vad vi utsätter den blivande mamman för. Vi håller alla tummar för att det går vägen och att det föds en fin kull utan komplikationer.
Boots och jag går en viltspårkurs, anordnad av Cocker Sydväst, för att få lite inspiration och tips om vidare träning. För en gång skull hålls träningen här i våra krokar. Superbra kompetent instruktör från labbe/jaktvärlden och vi har bara en kvarts väg dit ungefär! Mynta och Frida från familjen Berg/Petersson är också med förutom ytterligare ett par cockrar och labbar. Verkligen givande, är så glad att jag anmälde mig.
 

2016-10-12 ... här sitter hon vår blivande mamma.
Lyckas blick söker ofta min och hennes ögon är runda och blicken frågande, som att hon undrar vad som är på gång och söker stöd. Det lustiga är att jag även de två förra kullarna, tyckte mig se i hennes ögon att hon blivit dräktig, och det tyckte jag redan på väg hem från parningarna. Det är absolut något med blicken som förändras nästan genast.
Nu i drygt halvtid, är hon bra mycket tyngre i kroppen och vill inte gärna rusa omkring med dom andra. Ändå har vi flera veckor kvar till den, förhoppningsvis, lyckliga tilldragelsen. Hon kommer nog, precis som föra gången att bli rejält tjock innan det är dags! Det säger ju i o f s inte så mycket om antalet valpar. Det kan vara gott om vatten bara runt valparna. Jag är ingen anhängare av stora kullar. Det räcker gott  med en normalkull på si så där en 5-6 valpar.
Detta blir Lyckas tredje, och sista kull. Hon har gett jättefina valpar i de två förra, trevliga, sunda och med fina meriter. Glada och högt uppskattade familjemedlemmar och framgångsrika utställningshundar. Egenskaperna går faktiskt hand i hand!
 


Bilden har för en gångs skull inte mycket att göra med texten till höger. Det är mer en liten hint om att vi snart ska ha valpar!!
Lycka blir allt rundare om magen och än så länge ser allt bara bra ut.

2016-10-11 ... ni som hänger med här och kanske inte sett diskussionen på FaceBook, ta och läs inläggen (med rubrikerna Det finns hopp och Hur kunde det bli så här) om utställningsvärlden på adressen nedan. barecho.bloggplatsen.se
Det är otroligt bra och träffande skrivet av Helene Björkman, mycket framgångsrik uppfödare av springer spaniel, tillika domare. Det är så skönt att ett "namn" tar upp ett ämne som är svårt att diskutera för en vanlig gräsrot, som jag t ex. Inte för att vi gräsrötter saknar synpunkter, tvärt om, men det blir så lätt feltolkat till att man är avundsjuk på de som har större framgångar än man själv.
Därför är diskussionen som kommit upp nu tack vare Helene väldigt värdefull. Det blir som att ställa upp ett fönster för vädring. Jag, och många med mig, får se att vi inte alls var ensamma om våra funderingar.   Att det sedan är svårt att vända skutan är en annan sak. Trots allt gäller det subjektiva bedömningar av våra hundar. Vem kan säga att en domare har fel? Vem kan säkert säga att en domare favoriserar en viss uppfödare? Även om det ser ut så, gång på gång. Det svaret ligger förborgat i den domarens huvud.
Jag var helt nyligen på en kurs för Dan Ericsson, svensk uppfödare av skotsk terrier och mycket anlitad domare, både i Sverige och utomlands. Kursen handlade om hundens anatomi/exteriör men en stor del tog också upp domarrollen. Både ur domares perspektiv och från oss uppfödare/utställares. Mycket inspirerande och givande dag på alla sätt.
Kursen arrangerades av Welshklubben här nere i söder och var ju så där i förbifarten ett bra exempel på att samarbete är till nytta för alla!
Helenes inlägg på Barechobloggen och mycket av det vi tog upp på kursen angående domarrollen, går så hand i hand!
Även om jag, liksom väl de flesta, gärna vill vinna, så har ju min käpphäst alltid varit att jag absolut kan tycka det är OK att bli slagen av en hund som jag också tycker är bra, och som domaren bedömer bättre för dagen.
Jag kan också acceptera att bli slagen av hundar som i mitt tycke är sämre, bara domaren dömer konsekvent. Om hen nu skulle gilla, för att överdriva, långa, lågställda hundar. Så, fint, synd om hen, men jag gillar inte den typen och behöver inte lägga fler slantar på den domarens bedömning.
Jag har däremot svårt för domare som till synes delar ut gracerna lite jäms över bland de "kändaste" och får fram placeringar där det är svårt att se någon överensstämmlese i typ.
Men, och men igen ... Om det faktiskt inte den dagen, finns anmälda hundar i tillräcklig mängd för att uppnå konsekvens. Ja, då var vi där igen.
Det måste vara otroligt svårt att vara domare, all respekt till de som tar på sig rollen. Men till syvende och sist. Jag som seriös uppfödare måste veta vad jag själv vill med min avel. Det går inte an att vara som en vindflöjel för än den ena, än den andra domarens åsikter. Man får hålla sin linje, tro på dem man respekterar, dra in ytteröronen för de andra och bara trampa på framåt.
 


2016-09-26 ...DKK Internationella utställning i Ballerup m.m.
Uno upprepade Disas bravad från förra året och blev Copenhagen Juniorwinner 2017!!
Som grädde på moset fick Disa sitt danska cert!! Hon vann öppenklassen med CK och blev tvåa bästa tik.
Nu behöver hon bara ett cert till i Sverige för att bli svensk, norsk och dansk utställningschampion. Jippie!
Jag hade inga stora förhoppningar när vi åkte till Danmark. Det är hårt om placeringarna när man kommer som "utlänning", men någon gång är det som med Trisslotten, "plötsligt bara händer det".
Grattis också till Rosa (S. Ginger Up) med matte Lotte som blev 2:a i öppenklassen med CK och 4:e bästa tik och till Ella (S. Dressed Up For Date) med husse Christian som också gjorde en fin insats med excellent och 3:e placering i öppen klass. Vi har rätt så kul på våra möten, som dom säger i Frälsningsarmén.
Dagen var solig men sval vilket var skönt! Snart har vi haft nog av denna märkliga höst med värme som aldrig tar slut. Eller? Jag är väl kärringen mot strömmen men jag är trött på att vattna uteblommor nu och på att ogräset aldrig slutar växa ...
Men visst är det å andra sidan skönt att man kan fika ute, gå barfota i gräset och att hundarna är torra och rena.
På bilden ligger Disa och vilar lugnt efter sin fina insats. Sedan försökte vi få till en gruppbild med fyra inte alltför motiverade. Gäspningarna satt inte långt inne kan jag säga ... Äh, låt oss slippa nu ....
 


"Jangles" snygga blivande pappan

2016-09-13 Sydskånska kennelklubben, Int i Eslöv.Soligare och vackrare väder kan man knappt tänka sig, men hundarna kunde nog föredragit lite mer svalka.

Uno och Disa gjorde sitt bästa och kom hem med varsitt CK igen och klassplacering. Uno 2:a i sin juniorklass och Disa 4:a i en stor öppenklass.
Disa är tyvärr utfälld och ser inte så strålande ut som hon skulle kunna, men exteriören är ju densamma ...
Och Uno är bara så himla skoj att visa! Det var en trevlig dag på "jobbet" med goda kompisar/konkurrenter.

Och så fick vi ju inviga nya hundbilen. Känns skönt och lite mer tryggt än den gamla långmilaren, trotjänaren som hängt med kors och tvärs från utställning till utställning i så många år. Det kändes nästan lite ledsamt att skiljas.

Så har vi varit på en tur till Tyskland och parat Lycka. Har inte lagt det på FB än och det är väl ingen risk att det kommer ut om jag lägger det här på hemsidan. Vi får hoppas att det blir något, men nog tycker jag, precis som förra gången, att Lycka direkt ändrar sig och går in i något slags mamma-mood. Vi får se. Hanen är Haradwater Mr Bojangles som jag såg på Crufts och gillade mycket. Jag ville ju ha en orange eftersom jag vet att Lycka kan lämna det.

Vår chokladprins, Boots, fortsätter att lämna jättefina valpar. Nu senast på Sjösvängens kennel. Hade varit så roligt om några av dom kunde komma ut i ringarna framöver. Jag hade absolut kunnat tänka mig att ta hand om ett par valpar i varje kull han haft ... men det går inte samla på sig hundar och det bästa hade varit om jag kunnat hitta en egen "fru" till honom. Men att köpa bra hundar är inte lätt, även de mest lovande valpar kan växa ifrån sig, och det finna inga garantier i den här världen.
 

SKK Ronneby 14 aug ... lite berg-och-dalbanebedömning och inte helt lätt att förstå sig på om jag ska vara ärlig. Men vi kom undan med hedern i behåll och två CK´n och bra uppvisningar överlag. Uno utmärkte sig genom att verkligen trava ur sina egna skor om han hade haft några. Egentligen sopade han banan med resten, han vann sin juniorklass med CK och borde faktiskt lätt blivit placerd i bästa hane. Det säger jag och det står jag för. MEN det är domaren som dömer och det är bara att "smile and wave". Disa som krigar om sista certet för att bli svensk och norsk champion, fick en tredje placering i öppenklass med CK och hängde med till en "femteplacering" i bästa tik.
Ella och Christian fick ett excellent, Rosa var definitivt värd ett bättre resultat än vg. Nu vet alla i alla fall hur höga våra hundar är. Domaren mätte i princip varje hund, ett väldigt ovanligt förfarande i vår ras.
Och trots att vi nu hade en vg hund i gruppen blev vi i alla fall BIR uppfödargrupp med HP och lysande kritik uppepå det. Ja, bara att tacka och ta emot, men man slutar aldrig att förundra sig över bedömningar. Tyvärr kunde vi inte stanna till finalerna. Det är svårt med sena eftermiddagar när alla behöver åka hem till hemmavarande hundar.
Som sagt, tacka vet jag rasspecialister....

Cocker Sydväst 2016-07-31 ... "Uno" BIS-R Junior och "Rut" 2:a med HP i en stor juniorklass och Christians "Ella" 4:a med HP i en ännu större öppenklass! Det är fasligt gott om tikar på utställningarna numera. Och så gjorde ju också Krister en fin uppvisning med "Mynta". Hon var liksom aldrig tänkt för utställningsvärlden, men vad gör man när intresset blommat upp hos husse och matte. Man får göra det bästa av det och ta resultaten som dom kommer.
Vår tilltänkte utställningsdomare från Serbien fick transportproblem och Jens Karlsson, Art Waves kennel, hoppade bussigt in med kort varsel. Som sagt, alltid lika roligt med rasspecialister som domare! Det ger en extra dimension, det är helt klart.
Solen sken och alla var glada och jag fick äran att döma "barn med hund".
F ö har vår "Rosa" som placerade sig på Windsor i och med det också kvalificerat sig för Crufts! Strålande prestation som gläder alla inblandade!
 

Plötsligt bara händer också det ... det går mindre bra för att inte säga rent ut dåligt.
Tvååker i år var ett sådant tillfälle. Förra årets BIR vinnare "Disa" fick i år VG första dagen av en spansk domare med tydlig preferens för enfärgat. Den stackars mannen såg inte ens ut som om han tyckte det var roligt att döma eller ens ta i de brokiga hundarna. Mycket märkliga vibrationer där.
Det bättrade sig under dagen och det minskade också något med VG framåt eftermiddagen. Visserligen är tikarna kanske bättre överlag, men så dåliga hanar har vi inte att det skall hagla VG på, som det såg ut på kritikerna lite lösa grunder. Uno fick excellent och kom tvåa i juniorklassen men utan CK. Dagen efter för en holländsk domare blev Disa blev trea i öppenklassen med CK. Uno fick excellent igen men blev oplacerad i klassen. Han fick sota för att han är så himla glad och dundrade på som ett litet lokomotiv. "Needs to settle his movements".
Men nu lämnar vi detta bakom oss. Rutantutan och Uno är anmälda till vår egen Cocker show här nere så vi ser framåt igen.
En verklig rolig nyhet är att "Rosa" Suncox Ginger Up har uträttat stordåd i England! Matte och husse skulle på semester och det är klart man ställer ut hund när man ändå skall dit? Det hade väl alla gjort? Inte ...
Men här sitter det inte fast någonstans, Rosa anmäls alla papper ordnas och så går hon och blir trea i klassen på Windsor Dog Show! Det är hur roligt som helst. Och visst syns det på bilden att dom är rätt så stolta och nöjda Rosa och Lotte?


2016-06-20 ... Plötsligt bara händer det. Förutsättningen är en domare med bestämd linje och integritet. Vi åkte med viss tvekan till SSRKs utställning i Gränna för domare Karin Linde Klerholm, mycket framgångsrik uppfödare av amerikansk cocker i Sverige, men numera bosatt i Florida, USA. En helt ny bekantskap för vår del. Och mycket trevlig skulle det visa sig. På alla sätt!
Ryktena sa att "alla" skulle dit och jag började tveka trots inskickade anmälningar.
Men hur som helst, dit kom vi och resultatet blev alldeles lysande.
Valet av domare hade dragit ett stort antal hundar och konkurrensen var stenhård. Men likafullt vann Uno juniorklassen med CK och blev sedan 3:a bästa hane med Cert!! Vi var rätt så nöjda redan där.
När Rut sedan travade in i ringen och, också hon, vann juniorklassen med CK, var det verkligen grädde på moset. Men att hon också i en enorm Bästa tikklass kom 2:a med R-Cert, var bara helt otroligt roligt!
Domaren, Karin Linde Klerholm gillade verkligen Uno och Rut och gav dom jättefina kritiker. Hon var själv nöjd med dagens slutliga resultat och tyckte att hon fått en fantastiskt fin samling cockrar att döma och tackade oss för att vi kommit.
Det är härligt med domare som dömer tveklöst och man verkligen har en känsla av att dom dömer ärligt och efter sin övertygelse. Här var det inga tveksamheter, överhuvudtaget.
Det blev många VG under resans gång och överraskande sådana.
Och visst kan jag förstå att inte alla segervana utställare lätt tar till sig ett sämre resultat. Men det är mer juste att hålla god min och inte klanka ner på bedömningen. Det tar ju faktiskt bort glädjen för de som vunnit. Hur kul är det att vinna med kommentaren att det var en dålig och obegriplig bedömning. Underförstått: "din fula hund borde inte slagit min". Låt andra glädjas över sina lite oväntade framgångar istället. "Smile and wave". Det är bara att "bryta ihop och komma igen" som vi andra vanliga dödliga gör hela tiden ....
Jaha, och nu får jag nog börja snickra på egna sidor till Rut och Uno ....
Utifrån våra förutsättningar tycker jag att vårt lilla show team sköter sig alldeles utmärkt!
 


2016-06-10 ... Norsk Kennelklubbs Internationella utställning i Drammen gav oss mycket glädje! Vi hade hoppats på Boots, men han gjorde sig inte alls rättvisa. Efter att han blivit herreman och haft "brudar" har hans intresse för att showa i ringen avtagit. Brudarna kommer ju ändå, kanske han tycker, inte vet jag. Trist, men vi får se om det bättrar sig. I vart fall kom vi ändå hem med ett norskt cert! Det var Disa som stod för den prestationen. Trea Bästa tik med Cert och Cacib. Vi kunde inte vara nöjdare, eller? Jo det kunde vi faktiskt, eftersom jag fick glädjen att visa Sigmund och Gretes Birkelands söta Silvia i år igen. Solrose av Sandar, om ni minns från förra året? Både hon och Disa vann sina klasser med CK och vi fick snabbt lösa ett lyxproblem. Nämligen hitta en handler till Silvia. Med god hjälp av vänner ordnades det och Silvia gick verkligen som ett litet tåg till en 4:e Bästa tik placering och Reserv Cert och Reserv Cacib!
Siliva är efter vår Isak och Lyckas kullsyster Carmen, så det var "kusinernas" dag, kan man säga!
Inemellan har vi också hunnit med två andra utställningsr. SSRK i Hasslarp två dagar och SKK Internationella i Hässleholm för Kari Haave. Tror att halva cockersverige var på den senare utställningen. Så är det när man är kompetent och respekterad, både som uppfödare och domare.
För att göra en lång historia kort så har Uno och Rut placerat sig högt med CK i alla sina "starter" och Disa har inte heller gjort bort sig. Tvåa med CK är vår lott. Men det är inte fy skam och vi ser framtiden an med tillförsikt som det heter. I Hasslarp blev f ö Disas kullsyster och Christian Olssons busfrö Ella, trea bästa tik med CK. Släkten är värst, eller?
På bilderna är det våra tre musketörer från Hasslarp, Rut, Ella och Uno och så en bild på Uno i full fart.


2016-05-02 ... dom berömda hararna, som man inte skjuter nära, var i Roskilde också!

Det var alltså Dansk Kennelklubbs Internationella utställning som vi deltog i. Vi har en väldig förmåga att hamna den där enda förargliga placeringen från både det ena och det andra.
Vunnen unghundsklass med CK gav ju lite förhoppningar, men i bästa tik blev vi slagna av en annan finfin svensk tik (grattis till det!) som knep certet.
Så tredje Bästa tik blev Disa och den danska ettan i klassen, en internationell champion, fick den åtråvärda Cruftskvalificeringen. Som ägaren nog inte bryr sig om att använda. Så är det, den som får vill inte och den som inte får vill gärna!

Men vi får vara glada ändå med den fina placeringen, och som vanligt var Disa glad som en lärka och rolig att visa. "Härlig attityd" enligt kritiken!

Ella och Rosa, Disas kullsystrar var också där, fick inga framskjutna placeringar men väldigt fina kritiker!
Jag hade bara mobilens kamera och stod på långt håll, så det blev typiska utställningsbilder med lite hund och en massa annat ovidkommande i bilden. Men i alla fall är dom fina där dom står.

Bilden på Ella är från lördagen med Hans Boelaars som domare och bilden under med Rosa från söndagen då Mikael Tranholm dömde.

Mikael Tranholm är rasspecialist och det känns trots allt extra roligt att Disas "nästan" placering kom just för honom. Det bådar ändå för en bra fortsättning.

På resultat sidan finns en fin bild på Disa från söndagen. Vi gjorde lite paparazzijobb åt varandra, Ingela Hansson (kennel Turtle Doves) och jag. Det har ju blivit så idag att deltagande i sociala medier nästan kräver att man har egen fotograf med sig. Men med samarbete fixade vi det och fotade varandras hundar efter bedömningen. Det blev bra nog.

Nu är Disa och Boots anmälda till Drammen, Disa och juniorerna till Hässleholm och hela högen delar på två dagar i Hasslarp. Uno och Rut ena dagen och Disa och Boots den andra. Så nu är veckopengen slut!




 

2016-04-16 ... resan från SSRK´s utställlning i Kungsbacka blev mer än lovligt dramatisk. Bilen brann upp på motorvägen!! Jag hann rädda mig själv och lyfta ut burarna med Rut och Uno men resten av packningen blev kvar i bilen. Tur i oturen var det ändå, grejor går att ersätta.
Resultatmässigt var utställningen mestadels helt ok, Rut blev tvåa i den stora juniorklassen båda dagarna. Med CK. Första dagen visades hon av Frida Ankerson. Jag hade varit inne med Uno och fått VG och kunde faktiskt inte smälta det. Inte med en kritik som började med "utmärkt typ" och fortsatte med överlag positiva detaljer och dessutom en positiv muntlig kritik. Den bärande negativa detaljen var att Uno såg för "söt" ut, "skulle föredra honom med mer maskulin prägel, därav priset", var slutklämmen på kritiklappen. Uno är nybliven junior ...
Ibland har jag en känsla av att när domare, som var fallet nu, har domarelever, på något sätt ska demonstrera, jag vet inte vad. Men något är det. Det var så många vg och t o m good i klassen att vg-hundar kallades in till placering... Påföljande klasser innehöll kanske bättre individer?? I vart fall blev det betydligt fler excellent ...
Jag har aldrig gjort det tidigare, men nu tog jag i efterhand upp bedömningen av Uno med domaren. Med full respekt för dennes åsikt. Vi hade ett bra och prestigelöst samtal, vilket verkligen hedrar hen. Och jag gillar domare som har öppen kritik, det är jättebra och ger respekt. Dagen efter blev Uno, för engelsk domare, överöst med lovord och trea med CK i juniorklasen. Med önskemålet att han kunde önskas en tanke större. Det är helt OK, det hade jag också önskat. Men tiden arbetar för oss s a s... Men jag är så supernöjd med dessa två, deras typ och kompakthet, cobby i kubik s a s, att den där centimetern på höjden inte känns som det viktigaste.

Vi bodde på Scandic i Mölndal, så nu har även dessa två ungdomar sett världen försvinna i glashissen! Uno var något fundersam medan Rut i vanlig ordning bara var nyfiken.
Nästa utställning blir Roskilde med Disa. Vi får sällskap av Christian med Ella och Lotte med Rosa. Första utställningen utomhus i år. Vi hoppas på vettigt väder!


 

2016-03-07 ... lite summering av två utställnningsresor. Vi anmälde glada i hågen Rut och Uno till Nordskånska kennellubbens valp- och veteranutställning. Sista gången dom kan gå i valpklass, sedan blir det allvar och officiella resultat. Fortfarande lite vilda, framförallt Uno, och lite för lurviga, men det var ett fint tillfälle att träna. Det gick alldeles utmärkt, båda fick HP, Uno blev tvåa i sin klass och Rut vann sin och blev sedan BIM-valp. Det bästa med dagen var ändå att den stökiga inomhusmiljön inte bekom dom ett dugg. Båda fick väldigt fin kritik, dom är ju kroppade som få, och utan att vara feta, lika breda som dom är långa nästan. Cockerkubik liksom. Det gillar vi. Men någon centimeter till på höjden hade varit att föredra, men vi hoppas på att det kommer.
Sedan var det då en Danmarksresa och tre kullsyskon i ringen. Och det blev ju som det brukar, typ. Danskarna vann! Domaren, känd uppfödare från Portugal, tyckte att de tre danska domarnas/utställarnas tikar var de bästa. Etta, tvåa och trea bästa tik. Förvånad någon??? Alltså, den här branschen är något så alldeles speciellt så det finns inte! If you scratch my back, I scratch yours, typ ... Systemet är dåligt, resultatet är kanske oantastligt, men det skapar onekligen misstankar.
Vi fick vara väldigt nöjda ändå. Disa tvåa med CK, Ella trea med CK och Rosa fyra i "mellomklase". Disa fick också för skams skull hänga med till en 5:e placering i Bästa tik.
Rätt så intressant med det danska systemet med alla kritikerna på nätet. Där kan man studera och jämföra och jag lovar att i det här fallet blev man inte mycket klokare över bedömningen.
Med hjälp av humor fick vi ändå en alldeles fantastiskt rolig dag. Vi har verkligen roligt på våra möten, som dom säger i Frälsningsarmén.
På bilden är det Ella och som väntar på sin tur på bordet, medan Lotte har ställt upp Rosa framför domarbordet.
 

2016-02-23 ... våren nalkas och vi har haft hundbröllop för vardera Isak och Boots. Fint dambesök från kennel Cockerright/All Forces i Danmark. Roligt och tacksamt när pojkarna får förtroendet att para riktigt fina tikar. Nu håller vi tummarna för bästa tänkbara resultat. I Boots allra första kull, hos kennel Bright Dreams, blev det ett par riktigt lovande valpar som kanske kommer ut i ringarna vad det lider.
Har kollat lite på årets utställningskalender och börjat planera för sommarens resor. Lite luttrad är jag och kommer väl begränsa insatserna en del. Det är inte gratis att åka runt och ofta så visar det sig i efterhand att magkänslan var rätt när vi lika gärna kunde stannat hemma. Mjölby härförleden är ett strålande exempel. Dessutom kolliderade den  med parningsbestyr här hemma och det blev en aning jäktigt,  minst sagt, för att få till allt. Och vi hade inte ens någon särskild tur med vädret...
En intressant utställning i sommar blir i alla fall Cocker Sydvästs egen show med (enfärgad, hmmm ...) rasspecialist som aldrig dömt i Sverige tidigare. Ska bli riktigt spännande. Tror faktiskt att vi kommer att få en hel del anmälningar. Alla är intresserade av att ställa ut för någon som inte, i vart fall synbarligen, "har barn" ihop med så många ....
Våra valpar, Uno och Rut (bilden), blir snart juniorer, jisses vad tiden går! De utvecklas och växer till sig. Det har pälsarna också gjort ... mycket arbete återstår för att dom skal få lite mer form av cocker och inte bara se ut som en pälsboll med svans och nos. Rut är vildare än vild och hittar på en oändlig rad med hyss. Hon ensam är som en hel flock att bara ha koll på. Kan sätta på spis och ugn också, jo. då. Här fins inga begränsningar. Öppnar haspade grindar till hagen också ...
Kullsystern Dottie, som flyttat till kennel Pretty Flowers i Finland, artar sig också väl och det ska bli spännande värre att följa hennes utveckling där.
 



2016-01-11 ... My DOG i Göteborg. Årets första utställning i dagarna två, och än hänger vi med!
Vår Frida fick placeringar i juniorklassen båda dagarna, men inget CK. Lite snålt med tanke på att hon kom tvåa i en stor klass (16 st) första dagen ... Men, men, det är domaren som dömer. Chokladpralinen Boots försvarade familjeäran och blev placerad med CK i championklassen båda dagarna och blev dessutom 4:e bästa hane sista dagen.
Det var nog en av de bekvämaste hotellvistelser med hund vi haft. Boots och Frida är båda så coola och lugna att ha med. Inget ståhej överhuvudtaget trots möten med skällande och bjäbbande hundar i korridorer och hissar. Ena dagen delade vi hiss med en foxterrier från Ryssland ... Boots och Frida förstod inte mycket av vad han skällde om, och jag fattade inte många ord av det matten försökte säga på engelska ... tur det inte var så många våningar att åka...
Klassen på cockrar i Sverige är väldigt hög, tycker i alla fall jag utifrån min lilla horisont, och det är roligt att se både fina nykomlingar och härliga veteraner i ringen.
Det sämsta med My Dog är faktiskt stressen på morgonen, att komma iväg från hotellet för att få parkering inomhus på mässan. Man hinner ju inte njuta av det bästa med en hotellvistelse, den härliga frukosten! Slänga i sig och så ett par hårdkokta ägg i fickan och så iväg ...
Annars är My DOG ett väldigt trevlig årligt möte med hundvänner från både här och där. Och så är ju husse-paparazzi med och fotograferar!
Nu ser vi fram mot ett nytt år med nya förhoppningar.
Valparna efter finske Viggo, Perchwater Magic Wizard Of Oz, Uno och Rut, ska ut i ringarna och visa vad dom går för. Kullsystern Dot flyttar till Finland om ett par veckor och vi hoppas innerligt att hon får ett bra liv. Det känns i hjärtat att lämna iväg dom när dom hunnit bli ett halvår. Usch!!
Boots ska förhoppningsvis gå några viltspår, Lycka komma i päls igen och komma ut i championklass, Kajsa komma ut ett par gånger i veteranklass, och våra juniorer, Disa och Frida göra bra ifrån sig.

Och, och, och ... mest får jag väl ändå hoppas att alla inklusive husse och matte håller sig friska och krya och får ha roligt ännu ett år.

2015
   
2015-12-13 ... Stora Stockholm (numera Stockholm Hundmässa), årets sista utställning är överstökad. Möjligheten att kvalificera Disa till Crufts i England gjorde att jag anmälde till en början. Och så blir hon tvåa i klassen!! Ett förargligt pinnhål från Crufts. Sällan skulle annars jag grämt mig mycket för en andra placering i en superstor juniorklass (18 st), med idel fina hundar. Det var relativt sett ett kanonbra resultat. Men, men .... och klassvinnaren var f ö den som blev Bästa tik och BIM, så... Bara att gratulera!
Vår Boots gjorde sig inte rättvisa utan fick nöja sig med ett excellent. Han var klart störd av något, möjligen av att det saknades mattor på golvet runt ringen. Boots med lite tyngd och långa rörelser är beroende av att få fäste under tassarna för att trivas och gå på. En mindre hund med mer frekvens i steget klarar balansen bättre. Fast det var faktiskt så halt att hundarna gled bakåt när man skulle ställa upp. Jag skall inte säga att det hade gjort någon skillnad i resultatet för min del. Domaren gillade Disa, och kommenterade henne berömmande efteråt, och Boots är en helt annan typ. MEN ingen hund hade i vart fall fått sämre resultat på mattor och bra underlag! Boots blev faktiskt champion och tvåa bästa hane i samma hall i fjol. Men då var det mattor hela vägen runt i ringen!
Jag har mailat SKK med mina synpunkter, Vi utställare betalar dyra pengar för vår anmälan och kan kräva bättre förhållanden. Det går säkert att dra in på något annat spektakulärt i arrangemanget i övrigt!
Dagens roliga avslut var att Disa ingick i kennel Allerts avelsgrupp som blev BIS trea i stora finalen. Jättehäftigt och verkligen bra gjort av oss i den hårda konkurrensen!
 
2015-11-30 ... Lille Skensved, Dansk Spanielklubb, utställningsresa i stormen Gorm.
Disa, Ella och Rosa gjorde bra ifrån sig och vi blev 2:a, 3:a och 4:a i juniorklassen. Disa och Ella med CK!! Disas 2:a placering var jättebra, bara slagen av en verkligen häftig dansk hund och ska man ha någon chans på det vi åker för, det hägrande certet, så måste man vara klassvinnare. Tvåa duger inte, närmare haren måste man allt skjuta. Det blev en stor Bästa tik klass med många bra hundar så vi är nöjda ändå. Hundarna visade sig kanon och fick fina kritiker. Det finns många fina cockrar och det är alltid roligt att se nya hundar, kanske nya stjärnor i vardande i vår utställningsvärld. Men en sak har jag börjat fundera allt mer på. Har vi börjat förlora rastypen?? Tycker att vi allt oftare nu ser verkligt extrema cockrar. Inte bara lite showigare och häftigare än det stora flertalet, utan mycket, mycket mer! Var går gränsen för hur mycket resning och hals som är inom ramen för rasstandarden? Var går gränsen för höga frambenslyft och dito uppspark bak? Rörelserna sitter ju trots allt i hundens konstruktion. Jag kan inte säga annat än att jag också tycker att det är häftigt att se. Men är det cocker?? Njaa!! Någonstans har vi ändå en rasstandard och skall den tolkas som en viss potentat läser bibeln, ja, då kan vår ras sluta som en miniafghan! Allt för mycket päls och alltför luftiga,  stora rörelser!
Faktiskt skönt med det här forumet, egen hemsida, där man kan framföra åsikter och bli läst av dom som vill. På FB prackas allting i ansiktet på alla ...
Är inte riktigt bekväm med det, måste jag säga. För gammal kanske?
 
2015-11-19 ... skitväder, ursäkta språket! Denna eviga blöta som gör att hundarna är konstant våta i pälsarna. Valparna som är närmast marken s a s, är dyngsura upp över öronen så fort dom varit ute. Och ut måste dom ju för att få aktivera sig. Gräva är tydligen alldeles speciellt roligt när marken är våt och lerig... jo, jag tackar jag. Försöker erbjuda lite alternativ genom att ha lite kontaktövningar och leta godis-lekar. Entusiasmen är det i var fall inget fel på hos valparna, mest är det matte som gormar över vädret och smutsen som släpas in. Hade tänkt ha lite foto-session med de tre huliganerna men det är inte lönt. Först måste dom badas och fixas till lite, och det känns tröstlöst när dom ska ut och bli våta och lortiga i nästa stund. Vi har ju (motvilligt) bestämt oss för att Dot ska få eget hem och borde ta lite bilder fram för allt på henne.
2015-11-10 ... "Nu laddar vi för SSRKs utställning i Åstorp till helgen. Dansk domare. Tja, jag vet inte jag...? Vi får väl antagligen häftig konkurrens från vårt södra grannland. Det tycks lättare för danskar att komma hit och få certen än det är för oss att åka dit i motsvarande ärende ..."
Ja, så skrev jag innan utställningen, men hann aldrig bli klar och lägga ut ... och hur blev det nu med facit i hand. Jo, då, dansk certvinnare och tillika BIR-hund. Mera funderingar längre ned.

Suncox hade i alla fall en väldigt bra dag på alla sätt på vår nivå. Vår Frida vann juniorklassen med CK och blev trejde bästa tik med Reserv-Cert. En enda placering från att ta sitt första Cert redan på sin andra start i juniorklass. Lovar gott och är så roligt! Christian visade sin Ella till en jättefin tredjeplats med CK i juniorklassen och jag fick nöjet att springa in med Christians fina Stella i en stor öppenklass där hon blev tvåa med CK. Och sist men inte minst blev vår grand old lady Kajsa bästa veteran med CK. I kritiken stod att hon var i super kondition och rör sig som en dröm. Hon är bara bäst!
Efter denna utställningshelg både här och annorstädes, en reflektion dock över denna märkliga utställningssport. Jag kan nog inte komma på någon annan tävlingsverksamhet där samma person kan sitta på så många stolar samtidigt. Domare, handler, uppfödare, utställare, hanhundshållare! Det ska till stor integritet från en domare för att döma sina domarkollegor, valpköpare, avkommor till egna hunden osv.
Min poäng är att hundar inte alltid döms som den individ dom är just den dagen, oavsett vem som håller i snöret. Alltför många andra parametrar kan störa bedömningen ... Eller? Men å andra sidan, vi ger oss in i det frivilligt och vet förutsättningarna. Och dom lär inte ändras i brådrasket.
2015-11-02 ... SKK´s internationella i Växjö hör till årets utställningsrunda. I år var Frida och Disa anmälda. Klockan ringde fyra på morgonen och man fick säga till sig själv på skarpen att man anmält sig själv och att det inte gick an att skylla på någon annan. Eftersom båda är juniorer, och jag inte kan klona mig själv och visa båda, fick Disa hoppa upp i unghundsklass. Man har några månader där man kan välja fritt.
Frågetecknet var väl egentligen hur Frida skulle klara debuten "på riktigt" och inomhus i stökig miljö. Men mest var hon intresserad av alla dofter på golvet. Riktigt svår att få kontakt med,  men det tog sig under dagen. Hon blev 2:a med CK i en stor juniorklass, bara slagen av sin uppfödare och namne Frida. Riktigt nöjd kunde jag känna mig med det. Sedan var det till att kasta sig ut ur ringen och snabbt få Disa ur buren och in till hennes klass. Hon vann sin unghundsklass med CK efter som vanligt glädjesprudlande rundor i ringen. Till Bästa tik fick jag låna handler till vår Frida, och båda två hängde dom med riktigt länge i den superstora Bästa tikklassen, som sträckte sig nästan ringen runt! Disa var med ända fram till delad femma och Frida till strax dessförinnan. Inte dåligt.
Kullsyster Rosa var också på plats och fick excellent och jättefin kritik avslutad med "välvisad". Snyggt jobbat av matte Lotte, som dessutom trimmat henne själv riktigt fint!
Kullsyster Ella skulle också varit på plats men fick avstå pga av samma typ av allergiska reaktion som Lycka hade en vecka tidigare. Precis som om dom skulle blivit getingstuckna i nosen Helt obegripligt konstigt eftersom dom bor med fem mils avstånd!
Tycker Disa är så söt på bilden som Frida tagit. Hon sitter liksom och funderar ... var det allt? så mycket ståhej för en rosa rosett???
2015-10-27 ... premiär för valparna i utställnngsringen har det varit. Det var hoppigt och studsigt som förväntat men bra lärospån för framtiden. Och en otroligt bra miljöträning! Ingen av dom tyckte annat än att hela tillställningen var väldigt spännande och rolig. Jag har aldrig ställt ut så unga valpar innan, nyss fyllda 4 månader, men nu låg utställningen i Anderslöv, nästan runt hörnet så det kändes lämpligt. Jag fick ju ha hjälp av snälla inlånade handlers, Christian och Ida och i finalen Moa Ekstrand som hoppade in istället för Ida som skulle på utbildning i sitt jobb som blivande ambulansförare! Valparna gick till final bland syskongrupperna och kom tvåa. Jätteroligt! Och "Frida" som var med som nybliven junior kom också tvåa i sin final. Så det kändes riktigt skoj och värt mödan. Ida ställde också ut snyggt trimmad Mynta och gjorde en finfin uppvisning!
 
2015-10-02 ... lycka är att vara i skogen och få  spåra. Vi har äntligen kommit igång och lagt några spår på "vår" mark. Det är inte den största skogen men det duger gott till att träna spår på några hundra meter. Det är i alla fall bitvis tillräckligt snårigt och oframkomligt så det räcker för att sätta framåtandan på prov.
Nackdelen är allt ogräs på de öppna ytorna. Snärjmåra och tistel till förbannelse gör att varje pass i skogen oftast betyder långa stunder på trimbordet med att plocka frön ur pälsen. Men det får det vara värt. Till Lycka har vi ju en knallröd tight overall, hennes norska "skogskondom" som fungerar jättebra. Boots måste väl få en egen snart, så att vi kan kombinera flärdfull päls i utställningsringen med ett mer praktiskt stuk i skogen.
Eftersom valparna tagit all tid har våra föresatser om att gå åtminstone ett par spårprov med Boots i sommar har gått om intet. Men det är bara på det igen!
2015-09-29 ... rapport från ett nytt hem. Här går en liten minihusse som inte var helt övertygad om att det här med hundar var hans grej.
Men med kloka föräldrar och en trygg valp så blir det så här bra. Sötaste teamet!
2015-09-28... nu har lille Viggo flyttat för andra gången. Somliga sätter sig i hjärtat mer än andra. Säg inte att man inte kan köpa kärlek och tillit för pengar, det kan man visst. Han satt där så förtroendefullt i sin nya husses famn utan att veta vart det bär hän, bara trygg i förvissningen att inget ont hänt honom hitintills. Människor, alla människor, betyder bara vänlighet.
På bilden sitter han vid sitt nya hem och funderar över världen. Kunde väl ingen valp tro att det fanns så stora gräsmattor att springa på ...

Idag har vi också hunnit med en inofficiell utställning med Frida som behöver lite rutin. Rena semestern för matte, med bara en enda hund och utställningsplatsen på en halvtimmes resa hemifrån. Tvåa med HP i sin klass. Huvudsaken var att hon fick uppleva ännu en utställning, det kommer att gå åt några stycken innan hon kan stå utan att spänna sig och trava utan att kolla på dom om springer bakom.
 
2015-09-25 ... grå vardag, kanske, men en välsignad en. Skura hundgård, klippa och bada valpar, allmänt städa, ingen glamour precis. Men idag har vi ett helt fantastiskt sensommarväder och det kändes verkligen som att "nu går krimmen om". Ett norrländskt uttryck för att nu är det bara så där himla gott och bra på alla sätt. En fika i solen och solslöa hundar utspridda lite här och var. Lycka!
Sista kvällskissen för hundarna vid 12-tiden i går kväll blev onödigt ljudlig. En stackars igelkott hade förirrat sig in bland hundarna, och jäklar i min låda vad det skälldes och väsnades där i mörkret. Det var inte helt enkelt att kalla in dom och få tyst på spektaklet. Lycka var faktiskt inte ens lönt att ropa på. Så nära igelkotten som det bara går och totalt uppvarvad. Om inte kotten haft taggar hade det slutat illa. Det blev arbetshandskar på och transport av den morrande lilla stackarn till trygga buskar på andra sidan staketet.
Nu är valparna anmälda till en inofficiell utställning i närheten. Bra miljöträning i ridhus. Inga konstiga hala underlag och inte den ljudnivån som det blir i stor inomhushallar. Samma helg är det en SSRK utställning jag brukar åka på, men det där med domare ... SKK´s Hunddata talar för att det är bortkastade pengar med den resan.
 

KBHJV 2015 Suncox Uptown Girl "Disa"
2015-09-19 ... KBHJV 2015, Köpenhamnsjuniorvinnare ... ja, nu kan Disa sätta denna titel framför sitt namn. Men hon är varken bättre eller sämre för det och hon har tävlat med bättre resultat i numerärt betydligt större konkurrens här hemma. Till Hilleröd åkte vi egentligen för att tävla om certet fast vi vet at det nästan är omöjligt i Danmark. Danskarna är ytterst svårslagna på hemmaplan. Å andra sidan delas det inte ut några cert hemma vid köksbordet så det är bara att ge sig ut! Och visst var det ändå lite kul att få en titel. Även om det "bara" krävdes en vinst med CK i klassen. Eftersom Disa redan har sina två cert har vi inte mycket att åka för här hemma förrän hon fyllt sina två år och kan tävla om det tredje för sitt championat.
Jaha, och nu påminns jag igen om att Disa MÅSTE få en egen sida här på vår hemmawebb!!!
I Hilleröd var också Disas kullsyster Rosa som fick nöja sig med Very Good, lite snålt tilldelat tycker vi förståss.
Och samma dag var ytterligare en kullsyster i farten eftersom husse Christian åkt till Cocker Sydosts Cockershow för riktig rasspecialist. Ella kom på 4:e plats med HP i en 13 hundar stor juniorklass. Verkligen snyggt jobbat!! Nu säger jag igen, det jag sagt förut. Synd att det finns alldeles för få domare som är rasspecialister att tillgå. Allrounddomare i alla ära, men nog känns det som att det ofta är både hängslen och livrem i bedömningarna ...

Vår lille man Miniviggo kom tillbaka häromdagen. Helt utan egen förskyllan. Hastigt ändrad familjesituation, somliga jobb kan man inte tacka nej till, och jag har förståelse för att det blev som det blev. Vi ställer självfallet upp för de våra och ser till att han får ett nytt lika fint hem. Men ribban sattes högt, framförallt av lillhusse, som var fantastiskt "djurklok". Men med den underbara personlighet Miniviggo har, är vi inte oroliga för att han ska "hitta hem" till slut. Tills vidare är han trygg här hos oss igen och busar runt med kompisarna.
 
2015-09-16 ... vem kan motstå denna bild? Vår lille Blixten, numera lystrande till namnet Sigge, har fått ett helt fantastiskt hem. Vi är så glada för hans skull.
Här är han med sin lillmatte, och nog utstrålar bilden precis det där man vill se, kärlek, kärlek och åter kärlek. Jag kommer ihåg en liten bok för länge, länge sedan. Den hette "Lycka är en varm valp" och precis så är det! Ungar och valpar, en oslagbar kombination ...
Förresten är en varm valp, eller en hund överhuvudtaget, rena hälsokuren, idag bevisat i många försök och tester. Även för vuxna!
Att bara klappa en hund, eller katt eller något annat djur för den delen, sänker bevisligen blodtrycket.
Att ha hund som kräver sina promenader och omvårdnad oavsett väder och vind är bättre aktivitetsmorot än vilket gymkort som helst. Det finns liksom inga ursäkter .... ett par hundögon som tittar uppfordrande,"kom igen nu, nu vill jag gå ut" ...
2015-09-13 ... blåshål ... att SKK´s härliga utställning, som alltid hölls på Sofiero, numera ligger på Eslövs blåsiga flygfält är inte roligt alls. Enda fördelen är att där är gott om plats för tälten. Men i Skåne den här årstiden ...
Men nog gnällt om det, fast förresten, medan jag ändå håller på. Den sedvanliga roliga Valputställningen i Gåsatider är inställd i år. Det blir för dyrt att arrangera sägs det. Hmm, är det något som är dyrt så är det väl att vara utställare ... ?

I vart fall så hade vi fina resultat i går i blåsten. Frida vann sin valpklass och blev BIM valp med HP och Kajsa vann sin veteranklass med CK och blev Bästa veteran. Hon levererar den pantertanten! Disa blev 2:a med CK i en stor juniorklass och kullsyster Ella fick excellent. Så det var väl en hyfsad dag på jobbet tycker vi.

Idag lämnade vi iväg Mini-Viggo till hans nya familj. Hans nya namn blir Vamos! Jo, jo, det låter lite förpliktande ... Han kommer att få det jättebra, det är vi säkra på. Det känns lite extra jobbigt när dom åker, dom där som blivit kvar ett tag. Men det är en klok och förståndig liten herreman så han kommer att anpassa sig fint till sitt nya liv. Och en väldigt fin "lill-husse" fick han!
På bilden en till synes supernöjd Kajsa som skrattar i blåsten efter att ha vunnit.
2015-08-27 ... ska böjas i tid som krokigt ska bli. Mini-Viggo försvann i god fart ner i trädgården. jag undrade vad som stod på. Allt fick sin förklaring. Hans lilla nos hade känt doften av duva .... en duva som hade underskattat mormor Kajsa och blivit offer. Så fixar man duva till middag mitt barnbarn. Jo, jag tackar jag, här går det i arv, både det ena och det andra.
 
2015-08-25 ... "bröllop" har vi haft, hundbröllop vill säga. Vår yngling Boots är numera man efter att ha haft en dejt med mörk skönhet. Vi hoppas det blir små Boots-barn vad det lider. Ska bli väldigt spännande! Vi håller lite låg profil så länge, man vet ju aldrig. Men förutsättningarna blev i alla fall goda! Och Boots verkar väldigt nöjd med vad han åstadkommit!

Har tagit lite bilder idag på Mini-Viggo eftersom vi bestämt att Uno får bli kvar. Så det får bli lite aktiv annonsering av vår Viggo. Vem kan motstå den blicken?? Det gäller bara att hitta bästa tänkbara hem för vår lille man. Han är nog lite mjukiskille tror jag, det syns redan att han gärna kollar av vad man vill och gärna är till lags. Men så klart härjar han och Uno emellanåt så det står härliga till och de två systrarna suckar och går därifrån. Det blir allt för stökigt i hundsängen med två brorsor som brottas och skäller i det oändliga. Men är det någon i gänget som verkligen ärvt mamma Lyckas "på-knapp" så är det nog Rut! Äventyrlig och orädd bortom sitt eget bästa ...
2015-08-12 ... Ronneby SKK Int. utställning, blev inte den bästa dagen på jobbet. Varmt så in i norden, och dessutom en magsjuk Disa som "olyckades" i buren på väg dit (efter att ha förätit sig på färskfoder kvällen innan). Boots fick stanna hemma eftersom jag fått cortisonspruta i armen och inte kunde göra i ordning alltför många hundar, Borde kanske inte gjort i ordning någon alls ... Med facit i handen kunde han gått jättebra, men så är det i den här verksamheten.
Vi fick i alla fall placeringar i juniorklassen där Rosa blev tvåa och Disa trea. Disa önskade sig mest av allt därifrån och var inte alls sitt vanliga jag. Rosa däremot blev snyggt visad av matte Lotte som verkligen tränat uppvisning! Kajsa vann veteranklassen med den äran, fick CK, och visade återigen att den här tanten inte viker ner sig. Varmt eller inte. Sitt bästa gör man oavsett!
2015-08-06 ... klassiska cockerögon med ljusa blinkhinnor. Så vill jag minnas att alla brokiga såg ut förr i tiden. Eller minns jag fel? Nu vill vi ju gärna ha mörka blinkhinnor även på de brokiga. Ofta är det ju också så, eller man har ett ljust och ett mörkt, vilket kan se lite speciellt ut. Många domare, som inte är riktigt insatta i rasen tycks slå ner på ljusa blinkhinnor, alltså betrakta det som ett fel, vilket det rakt inte är! Och jag kan faktiskt tyck att det är fint, det ger ögat en inramning och förstärker det riktiga bedjande cockeruttrycket. På bilden lille Uno som sitter modell i bästa fåtöljen!
Vi söker fortfarande hem till i alla fall en pojke och en flicka, skulle gärna hitta ett utställningsintresserat hem ... men huvudsaken är ändå att dom får goda hem.
Ture, Blixten och Lillan blir de första att flytta om ett par veckor. Sedan är vi själva lite i valet och kvalet om och vem som skall stanna. Men det ger sig väl :)
2015-08-06 ... Lycka myser i gräset  med sina sjuveckors valpar. Det är förenat med viss riks att släppa ner valparna på "det stora gröna", vi har gott om buskar och annat att försvinna bakom och man får stå och räkna till sju mest hela tiden för att inte någon skall försvinna i världen som blivit så stor, så stor.
2015-07-26 ... Cocker Sydvästs jubileumsutställning blev en regnig historia! Hela "järngänget" var samlat. "Mynta", "Lizette", "Ella", "Rosa" och så hade vi fyra egna med oss. Med engelsk domare, Andrew Jones, var anmälningarna uppe i 70-talet cockrar så konkurrensen var stenhård. Tänkte nog att med engelsk domare, så skulle Disa lyckas bäst och så blev det också. Hon blev 2:a i juniorklass med HP, Frida blev 4:a i sin valpklass, Kajsa 3:a i veteranklass och Boots 3:a i championklass med HP. Boots fick verkligen en superkritik och var faktiskt bara slagen av den som blev BIR och av vinstrika Ecco, och det får man väl stå ut med!
Alla de våra skötte sig med den äran och visade sina hundar fint. Vältrimmade var dom också utan att jag lagt någon större möda på det! Bra jobbat och tack för det säger jag!
Mynta gjorde en särskild prestation genom att gå brukshundsklubbens höga läskiga stege! Hon är cool den bruden. Alla kvaliteter sitter inte i ett vackert yttre ...
 
2015-07-13 ... Vår lilla Disa blev BIR i Tvååker!2015
Kära nån så det kan bli! Internationell utställning med över 80 cockrar och Disa tog sitt andra Cert och blev bäst i rasen bland drygt 80 cockrar. Helt otroligt roligt! Domare var Pluis Davern från Usa. MEN jag måste i ärlighetens namn säga att jag tycker bedömningen överlag haltade lite. Det delades ut en hiskelig mängd blå band. I championklass för hanar fick 4 st av 8 hanar VG och Boots var en av dom.  Det är inte ett vanligt bedömningsförfarande i vår del av världen. Förmodligen blev det lite kollison med USA´s system där man endast placerar hundar och inte behöver gradera dom på annat sätt. En hund som är champion skall ju vara i hiskeligt dåligt skick för att inte förtjäna åtminstone excellent! Men vi får ta det med en klackspark. Boots är vår super chokladkille ändå och helt ostridigt var i alla fall Disa bäst den dagen.
Inte så vanligt att tikarna vinner BIR och Anne Gunnarssons snygga "Dante" var en farlig konkurrent.
Ja, nu har Disas karriär kommit igång med sådan fart att jag plötsligt inser att hon inte ens har en egen sida här på webben. Dax att fixa den tror jag bestämt.
Men detta att ha valpar tar sin tid av dagarna och måste prioriteras! Nu äter dom en hel del själva och tultar omkring så det går med en faslig fart nu. Och ju mer man stoppar in där fram desto m er kommer det ut där bak, som sagt. Städa, städa, städa!
  2015-07-09 ... dåligt med tid att uppdatera notiserna. Nu har vi lagt ut nya valpbilder och ska lägga en blänkare på FB och i morgon är det bada hund för utställningen i Tvååker. Och just nu skäller Lycka och säger bestämt till att det är mattid!
 
2015-06-29 ... lille Blixten två veckor på sitt livs första "uppställningsbild" Han kallas Blixten för att han kom sist och var lite medtagen  och slö ... Det var han som fick vänta så länge efter sitt dödfödda syskon. Men efter en något seg inledning i livet piggnade han snabbt till och fick sitt namn. Delvis också för att han har ett streck som en blixt uppe på ryggen. Jag brukar hitta på lite skojnamn när dom föds bra för att lättare komma ihåg vilken ordning dom föds i. Har tagit tvåveckors bilder på alla och lagt på valpsidan. Idag är faktiskt första dagen när man kan se lite blänk i ögonspringarna, så endera dagen får vi kanske till någon huvudbild oclså.
2015-06-28 ... tvätta rumpa är Lyckas sysselsättning när hon inte matar sina valpar. Här städas och skuras det ordentligt.
Valparna är präktiga, mätta och rena A-barn. Fortfarande är det mest bara äta och sova som gäller och vi som lite otåligt väntar på att se glimten av ett öppnande öga eller lite mer rörelse i lådan får vänta. I natt fyller dom två veckor och vi har klurat på namn. Något med Star eller Magic får det bli efter mamma och pappa.
Sommaren har låtit vänta på sig och nu hoppas vi verkligen på varmare väder framöver så att valparna kan få vara ute så småningom när det börjar bli spring i de små benen. Ska bli så spännande att se den här kullen! Man sitter där vid valplådan och tittar och tittar och ser den ena favoriten efter den andra. Den, eller den, nej men den då? Trodde ett tag att det kunde bli någon klartecknad, men det blir nog istället ett par riktigt ljusblå. Vi får se, tålamod är en dygd och vi tränar för fullt.
2015-06-22 ... så söt att kommentarer är överflödiga! Allt är fortfarande lugnt och fint. Valparna växer och blir allt rörligare, nästan så att man ser tendens till att dom kommer upp lite på benen. Dom rör sig energiskt framåt i ett slags galopp liggande på magen. Undrar om vi inte har fått en sådan där ha-bråttom-i-livet-kull. Igen ...
Jag matar Lycka, i mängder, och Lycka matar sina valpar och står i. Små tjockisar är dom allihopa.

Du och jag mamma ...
2015-06-17 ... LFS, "lugnet före stormen", kallar husse den här tiden.
Allt är lugnt, valparna äter och sover och är mätta och tysta. Lycka sköter renhållningsarbetet och vi kan bara njuta och titta på valparna.
Men snart, snart så är vi inne i nästa fas. Mat, mat mat, torka golv, torka golv och torka golv igen. Bajs här och kissepöl där ... hela tiden! Det är obegripligt hur små valpar kan få ur sig mer där bak än man stoppar in där fram. Men det kan dom! Med råge! Och Lycka ändrar liksom attityd och tycker att eftersom ni (vi) nu ordnat till detta, så får ni väl ta hand om dom då ... Men gud nåde om någon av de andra hundarna tittar på valparna, då är dom hennes, bara hennes!
 

Mor och barn, så skönt det ser ut! Flera av valparna är lite rolig och speciellt tecknade, det är lite kartbild över det hela.
Blå är dom nog alla, kanske, kanske någon svartvit eller riktigt ljust blå.
2015-06-15 ... nu är dom här! Lyckas valpar med Viggo i Finland. Valparna, fyra hanar och tre tikar mår alldeles förträffligt och det gör Lycka också (vi hoppas att det fortsätter så, de första dygnen är alltid lite kritiska). Det blev en jobbig helg för vår Lycka. Hon började bli orolig på lördag kväll, lagom till hamnfesten I Hörte. Så jag stannade förståss hemma för att vakta och gick miste om hela kalaset. Hela natten gick med en orolig Lycka, men inget hände. Inte förrän dagen efter vid tvåtiden. Men då gick det undan. Fem valpar, en valp i halvtimmen. Men sedan var det stopp trots att man såg att hon nog fortfarande hade valp i magen. Jag började bli orolig för fellägen och döda valpar osv. Varför valpas det alltid på helg och/eller nätter när det inte finns veterinärer att tillgå på ett enkelt sätt?? Men mitt i natten kunde jag äntligen hjälpa henne och dra ut en dödfödd valp, tik förståss ... och lite senare slinker den siste i kullen ut. Hane förståss ... Lite medtagen efter lång väntan i "kösystemet", men han piggnade till och fortfarande i dag hänger han med, så det blir förhoppningsvis bra. Efter att den dödfödda äntligen var ute, blev Lycka helt lugn och det kändes så bra fört oss båda. Två, i princip sömnlösa nätter, tog ut sin rätt och jag somnade ifrån hela vaktandet för några timmer. När jag vaknade var det fortfarande god ordning i valplådan. Alla var nöjda och mätta och Lycka lugn och fin i sin mammaroll.
 
2015-06-07 nu är det bäddat och klart. Matrummet förvandlas till valprum igen. Hade tänkt vänta några dagar till, det är ju enligt beräkningarna en vecka kvar till nedkomsten. Men, jag tyckte Lycka började titta konstigt på mig. Var har du tänkt att jag ska lägga dom?? Så det blev till att skura och måla och in med lådan. Hon såg genast nöjdare och gladare ut. Även om det bara blev vanliga kompostgaller till hage så länge. Den riktiga hagen får vänta.
Och så hoppas vi på att allt går bra och att vi får en svenskt "lagom" stor kull. Och att vi så småningom hittar snälla, trevliga valpköpare som tänkt igenom sitt valpköp.
I förra kullen blev det tyvärr misslyckat i ett fall. Saker kan hända i folks liv, det är helt klart, men när man som uppfödare ställs helt maktlös och inte kan köpa tillbaka trots att man vill, då önskar man innerligt att det fanns någon slags retroaktiv ångerknapp. Men jag skall aldrig någonsin mer tvivla på magkänslan. Det hade ställt mig i en väldigt obekväm situation den gången, men sett i efterhand hade det varit värt det. Alla gånger. Att bli "erbjuden" att köpa tillbaka, men till ett betydligt högre pris än vad köparen gett för valpen, eftersom den "kostats på" under sina månader hos köparen... vad ger ni mig för det? Plus att jag skulle hämta den, en resa på  ca 120 mil... känslomässig utpressning, det är vad det är ...
 

 

2015-06-01 Inte ens tur med vädret ... kan man säga om årets SSRK utställning i Hasslarp.
Det regnade och framförallt blåste. Det känns som grön vinter. Inte klokt så här i slutet av maj början på juni! Vädergudarna har missat något, eller gått på lång fikarast eller vad vet jag.
Disa och Ella blev tvåa och trea i juniorklassen med ett CK för Disa. Systrarna har som vanligt otroligt kul i ringen och det är en fröjd att ha Disa i snöret. Sicken entusiasm!
Och så var Bootsen med och fick excellent och vi fick vara glada med det i den kokurrensen. Jag säger inte mer om det.
Grand old lady "Kajsa" räddade dagen med att bli bästa veteran, inte så svårt för hon var ensam, men hon fick CK och en helt underbar kritik! Och som grädde på moset travade hon in som 3:a i veteran BIS! Hon kan än, världens bästa Kajsa! Som hon kan flyta fram i trav vid 9 årsålder, det är fantastiskt.

Dagen efter var lilla Frida med för första gången, nyss fyllda 4 månader. Jag har nog aldrig ställt ut i valpklass I någon gång. Dom är väldigt mycket bebisar och det känns inte särskilt viktigt att vara  med där. Mest kul denna dag för att gammelmatte Frida fick se henne och ta en massa fina bilder.
Lill-Frida kom tvåa efter att ha nosat sig runt hela ringen, jag tror hon letar daggmask, men hon fick i alla fall HP.
Disa och Ella etta och tvåa i juniorklassen, men idag var dom för "junioriga" (!) och fick inte CK. Ibland undrar man??
Roligaste denna dag, var ett mycket bättre väder och att jag fick visa Lizette, Lyckas och Carmens kullsyster till en fjärdeplats i öppenklassen med hennes första CK. Duktiga Lizette travade på och blev gladare och gladare efterhand.


2015-05-26 ... NKK och Norsk Spanielklubbs utställning i Tönsberg har blivit en tradition eftersom vi får göra ett kärt besök på vår norska "utpost" i Sandefjord hos "Carmens" (S. Send A Wish) husse och matte. Resultaten är väl inte över sig för vår egen del, Boots blev fyra i championklassen med CK och lilla Disa fyra bland juniorerna.
Det som hägrar är naturligtvis det norska storcertet för Boots del, så vi får ladda om och komma igen! Men, vi hade i alla fall tur med vädret, som vi brukar säga!
Domare för vår del på lördagen var Mark Boswell, kennel, Marquell. På söndagen var inte Boots eller Disa anmälda och jag fick det stora nöjet och äran att visa "Carmens" dotter, "Silvia" för domaren Shannon Lancaster. Silvia vann unghundsklassen med CK och blev "femma" Bästa tik och BIR unghund!! Jag vet inte vem som var gladast, vi eller Silvias husse.
På bilden överst står Boots på sin fjärdeplacering i championklassen, efter den norska utställningseliten, som vi bara får gratulera till alla framgångar under de två dagarna!
På bilden nedan står lilla "Silvia", Solrose av Sandar som fick en fullständigt lysande kritik av Shannon Lancaster, hör här: "2 yr, excellent type, full of cocker quality. Excellent size, compact and strongly built. Balanced angulation. Well ribbed and wide quarters. Pleasing head with dark, kind eye. Moves with purpose with an ever wagging tail. Correct coat and presentation".
Siliva är ju efter vår käre Isak och Carmen som är Lyckas kullsyster. Så vi är i allra högsta grad engagerade i och känner för den här lilla damen.
De två dagarnas bedömning skiljde sig på ett markant sätt i domarnas attityd och engagemang för uppgiften.
Det känns inte särskilt roligt att ställa hund för en domare som mestadels tittar ut på bedömningen i ringen bredvid för att kolla, antar jag, de hundar han skall döma dagen efter ... Och kritikerna blev också skrivna därefter, "goddag yxskaft" på två rader ena dagen och en utförlig, engagerad kritik den andra, där man förstår bedömningens varför och hur.

 


 
2015-05-18 ... skunkig skank. Disa är lite undrande över den håriga, illaluktande klöven. Eftersom Lycka väntar valpar och vi är lite rädda om Boots päls (karriären kräver sina offer ...) så fick Disa bli årets hund på jaktkursen. Jag kan ärligt säga att kullsyster Ella med Christian gör mycket bättre ifrån sig på kursen. Ella klipper den största klöven utan att blinka, medan lilla fröken Disa funderar på om man verkligen skall våga närma sig ... den kanske bits, vad vet jag? Annars är Disa duktig och lär sig snabbt under  lydnadsövningarna. Och med lite konkurrens från Ella om klöven så greppar även Disa och springer stolt omkring med den i munnen.
Det är nog f ö snart dags att Disa får sin egen sida.
Men det får anstå till efter vår Norge resa och utställningen i Hasslarp som kommer veckan efter. Det är mycket nu!! Men roligt och enormt spännande med Lyckas kull. Har ju haft funderingar på att para med Viggo i flera år. Men inte förrän i år bestämde jag mig verkligen. Ska det bli får det bli nu!!
2015-05-16 ... SKK Internationella Utställning i Hässleholm. Helt fantastiskt resultat fick vi i Hässleholm! Vår lilla charmiga yrväder Disa och hennes lika glada syster Ella kom 1:a respektive 2:a i juniorklassen, båda med CK. Det var ju roligt redan det, på första officiella utställningen och precis fyllda 10 månader. Men sedan kom skrällen. Disa vann en tuff bästa tikklass i riktigt hård konkurrens och fick sitt första Cert och blev sedan BIM mot en snygg hane från kennel Logan Place. Riktigt, riktigt roligt var det att få bekräftat att de båda busiga systrarna är precis så bra som vi trott. Chokladpralinen Boots var också med och vann sin championklass med CK, men fick "bara" en tröstande femteplacering i Bästa hane. Domare var Dan Ericsson, som jag vill minnas två generationer innan Disa också gillade Disas mormor Kajsa. Tittar man på bilden ser man att det absolut funnits en röd tråd i bedömningen, för nog är vinnarna rätt så lika i typ?
 

Ella, Rosa och Disa


Disa i trav, under kontroll :)
 
2015-03-30 ... Malmö Internationella utställning.
Ja, jisses säger jag bara! Själv fyllde jag en onödig massa år och hade nog den roligaste födelsedagen någonsin. Kajsa som inte varit ute i ringarna på si så där en fem år fullkomligt sprudlade av glädje över att få vara med igen. 9 år gammal travade hon sig till att bli BIR-veteran. Och inte nog med det hon blev dessutom 2:a Bästa tik! Och det var inte få tikar anmälda! Helt otroligt av vår Kajsa. Boots skötte sig också med den äran och blev 2:a i championklassen och 4:e Bästa Hane. Disa kom 2:a med HP i sin valpklass och nu kändes det faktiskt som att hon mognat och gick att visa. Värre var det med hennes hejdlösa mamma, "Lycka", som var som en galopphäst ur startboxarna och nästan gav till jaktskall av , ja, just det, lycka. Det var ju ett tag sedan hon var med och det var så trångt runt ringarna att det inte gick att träna innan och få ner energin lite. Men hellre överglada hundar än trista och sega, säger jag bara. Lycka blev 3:a i championklassen men utan ck och jag tror det berodde på att hon drog så kollosalt. Men det fixar vi till nästa gång.
Disas kullsyskon var också med i leken och Rosa visade sig jättefint, all heder till hennes matte. Hon blev 4:a i klassen med HP. Ella fick excellent men blev inte placerad den här gången.
Och jag blev så fint firad av goda vänner vid ringen efter bedömningen. Bubbel i glas av husse och bästa Ingrid hade med sig princesstårta, och jag blev både besjungen och hurrad till. Så himla trevligt, en verkligt minnesvärd födelsedag!! Och så var ju vår kära ordförande i Suncox´s fanclub, tillika Myntas matte, tillbaka vid ringen. En prestation större än något annat!
 
2015-03-10 ... äntligen vår. Vi fikar i solen och hundarna strosar omkring och myser. Och äter kvistar!! Jag vet inte varför men hela det här gänget tuggar i sig kvistar och pinnar som om dom inte fått mat överhuvudtaget. Kan det vara någon brist tro? Skulle kanske lägga ut en fråga på "allvisa oraklet" Face Book?? Där får man ju veta allt, både det man vill och inte vill veta... Kan känna att jag har nytta av att en gång i livet ha fått lära mig att källkritik är viktigt. Vem säger vad och i vilket syfte? Hmmm.
Utställningen i Malmö närmar sig och jag plockar och trimmar redan för att inte få allt arbete på en gång. Fyra hundar anmälda, puh! Och så har vi några ungdomar som ska plockas ner snart. Disas lurviga kullsyskon behöver snart sin första riktiga omgång så att dom stackars ägarna blir övertygade om att det är en cocker dom köpt och inte en afghankorsning. Förstår att tvivlet kan gro i takt med att pälsen växer ..
 

Här har vår brune hjälte somnat, nöjd efter väl utfört arbete.
Vi har fått väldigt mycket positiv uppmärksamhet på FaceBook efter Boots danska cert. Det verkar som att vår chokladkille är populär ... inte bara här i huset.
2015-03-02 ... SE(U)CH DKUCH det är vår Boots, det!
Dansk Spanielklubb hade utställning i Hårlev i går och tillsammans med kompis Ingrid (Brightwoods) och två av hennes hundar begav vi oss dit. Vi tänkte åtminstone ge danskarna en kamp om certen ... I vart fall vinner man inga genom att stanna hemma. Både Bots och Ingrids Tilly, (en dotter till vårt Isak), är ju redan svenska champinjoner. Och så var det extra roligt med en riktig rasspecialist som domare. Tord Lundborg, kennel Line Sam. Har hållit på i "hundra år" och vet alldeles säkert vad han vill se hos en cocker. Boots var pigg som en pelikan och ville båda pussa på domaren och övrig personal och försökte dessutom norpa godis ur skålen på domarbordet. Milde himmel! Skärp dig Boots! Till antalet konkurrenter var det ingen stor utställning, inte att jämföra med våra anmälningssiffror här hemma. Men det är ju inte antalet utan kvaliteten som utgör konkurrensen. Och danskarnas "värsta" var där, alla med flera hundar. Boots kom tvåa i championklassen med CK och sedan blev han också bästa hane med cert och klubbcert!! Jubel! Jubel! Matte hade svårt att samla sig och Boots flämtade efter springandet så jag undrar hur den officiella bilden på Spanielklubbens sida kommer att se ut? Vår domare ställde dock snällt upp så vi fick ta ett par egna bilder efteråt.
Ingrids lilla valp i babyklass, Alice, kom tvåa med HP och Tilly fick också ett välförtjänt CK, så alla fick något med sig hem. Och en väldans härlig dag var det, en familjär och trevlig utställning med god stämning runt ringen.
 
2015-02-24 ... Vi gav oss iväg i tidiga morgonen till Nordskånska kennelklubbens valputställning i Hässleholm, Disa och jag. Vi gav oss iväg i så god tid att husse föreslog att vi skulle ta med luftmadrass och sovsäck. Han har humor den! I alla fall var det skönt att vara i god tid för där brukar vara trångt och svårt att få plats runt ringen. Någon timme senare kom Christian med kullsystern Ellla. Dom är sju månader gamla och gick i valpklass 2. Ella skötte sig bäst och vann klassen och Disa kom på tredje plats. Båda fick HP. Sedan visade Christian fram Ella till en tredje placering i bästa tik. Riktigt roligt var det och fin kritik fick hon! Jag lyckades inte visa Disa på ett bra sätt. Det är bara att erkänna. Hon tog inte ett vettigt steg utan drog och hoppade mest omkring. Svårt med så mycket entusiasm nu i valpklasserna, men det kan behövas i framtiden. Det är bara att se glad ut och göra det bästa av det hela.
På bilden är Christina och Ella i farten under domare Mikael Nilssons vakande blick.
 
2015-02-08 ... SSRK´s utställning i Mjölby ridhus. Inte den varmaste dagen precis, men helt uthärdligt och rätt så trevligt. Disa hade officiell premiär och blev tvåa i valpklass II klass med HP. Det bästa var att hon gick riktigt fint att visa. Pigg som bara den och mycket hopp och studs visserligen, men en valp får faktiskt vara glad! Boots blev trea i championklassen med CK. Helt OK, det får vi vara nöjda med. Det är ju så att om man får HP och CK är man på något sätt ändå med i matchen även om det inte blir placering annat än i klassen. Domare var Sara Nordin som var väldigt trevlig med hundarna och överhuvudtaget skapade god stämning i ringen. På bilden får jag proffsig hjälp vid fotografering av Henrik Johansson, Choc Ice kennel! Tycker att dom klär varandra. Boots ser i alla fall väldigt stolt ut.
Efter utställningen var det raka spåret till god fika hos vännen Pia och sedan snabba turen hem till Skåne och Melodifestivalen! Lycka var överlycklig när jag kom hem. Tänk om hon bara kunde förstå och koppla ihop "låt bli att tugga i pälsen så får jag åka med".

 

2015-02-04 ... Isaks barn. Måste få skryta lite om vår käre Isak (Travis Miles To Go).
På bilden ser ni en liten Isaksson, mamma är Lönnbackens Armani Mania. Den lille killen är knappt fem veckor och står som en liten prins, och viftar på svansen hela tiden! Så himla cool!
Dessutom har Isak i sin kull på Perchwater kennel, med tiken Perchwater Eternal Angel, fyra valpar som blivit BIR-valpar i fyra olika länder! Norge, Tyskland, USA och Sverige.
2015-02-03 ... inte lätt att fånga på bild, vår lilla Disa. Här satt hon ett ögonblicks ögonblick nästan stilla med både kropp och huvud. Äpplet faller väl inte så långt från trädet och hon har ju en mamma att brås på när det gäller livlighet. Söt är hon i alla fall. 
Jag har plockat en del valppäls på huvudet och börjar skönja ett litet frökenansikte mitt i pälsbollen.
Ska bli hur spännande som helst at se hur hon blir att visa på utställning. Agility har hon i alla fall spontana anlag för. Full rulle är det mest hela tiden och hon älskar att hoppa över och upp på saker.

Så här i sista momangen när man ändå tycker at det det kunde blivit vår så har vi fått lite vinter. Inte mycket att skryta med, men lite snöpudrat och ett par grader kallt. Hundarna älskar det och far omkring som galna radiobilar utan styrning. Och dom är rena när dom kommer in!
2015-01-06 ... My Dog 2015 blev inte den bästa helgen resultatmässigt sett. Men ändå, Boots excellent och 3:a med CK första gången i championklass, det får vi verkligen glädjas åt! Tuva fick excellent i sin championklass men blev oplacerad. Domare var Göran Bodegård.
Dag två fick Boots excellent men ingen placering och Tuva var inte ens värd excellent andra dagen för domaren Åge Gjetnes från Norge utan fick "very good". Tja, vad säger man? För ett par månader sedan tog hon sina två sista cert för championatet och nu var hon inte i bästa muskelkondition och hade inga större förtjänster över huvudtaget ...? Julen måste hon i hemlighet ha tillbringat på sofflocket med pralinasken, det tror jag ...
Booots var f ö också i dålig muskelkondition efter att strax före jul på Stora Stockholm varit utmärkt välmusklad i bakstället?
Strunt samma, så är det i den här utställningsvärlden och det är tur att det finna olika preferenser. Jag måste ändå säga att jag föredrar att ställa för domare som själva fött upp rasen... På bilden springer hon och räcker ut tungan, det gör hon rätt i!
Annars är My Dog ett jättetrevligt arrangemang med flera dagars umgänge med likasinnade, det är väl därför vi återkommer år efter år. Man får glädjas åt andras glädje och skratta åt sina egna motgångar. Bara bryta ihop och komma igen!
Under tiden som vi var i Göteborg tränade Lycka här hemma på sin elektrikerkompetens. Inget lysande resultat där heller får vi säga. Idag får husse dra nya ledningar ...

2014

2014-12-15.. SKK´s Internationella utställning, klassiskt evenemang, för mig och många andra av lite äldre datum, evigt kallad Stora Stockholm, sedan må det numera heta Stockholms Hundmässa hur mycket som helst.
"Boots" kan numera titulera sig Svensk utställningschampion!! Han hade verkligen den goda smaken att välja det bästa av tillfällen till att ta sitt 4:e och sista Cert för att bli champion. Det var över 100 anmälda i rasen och otroligt  hård konkurrens.
Att han också blev 2:a Bästa hane med Reserv-Cacib gjorde inte prestationen sämre precis! Domare var Val Blore från England, en väldigt sympatisk dam som hade nog på fötterna för att döma efter eget huvud och hålla sin linje. Alldeles oavsett vårt fina resultat var det en härlig dag och roligt att träffa och hälsa på alla vänner. Jag är helt överväldigad av alla kramar och hjärtliga grattis från alla håll och kanter. Så fint med sportsliga konkurrenter. Det är ju så varje gång att någon blir jätteglad, någon annan besviken, och den här gången var det vår tur att vara ack så glada, så glada!
Bilden tv är så fin, man ser hur Boots och domaren har ögonkontakt, det fanns verkligen "det" mellan dom.
 
2014-11-10 ... Finfina resultat på Malmö Valp!!
 Vår lilla syskonskara på tre bebisar, precis fyllda 4 månader, gjorde en premiär som heter duga! Ella (S. Dressed Up For Date) vann Valpklass 1, Rosa (S.Ginger Up) kom 2:a och vår egen Disa (S. Uptown Girl) kom 3:a, alla med HP. Suncox blev också bästa syskongrupp med HP och fick sent på eftermiddagen trava in i stora finalringen på den lila mattan, stiligt värre, för att få en fantastiskt fin 3:e placering bland en hel hoper fina valpar i grupperna 7-11. Vår lilla grupp var nog den klart yngsta i församlingen. Barnslighet och charm gick hem!
Tack och stort grattis till Ellas husse Christian och Rosas matte Lotte som skötte sig så fint och stannade kvar hela långa dagen för att göra detta möjligt. Det blev en hiskeligt lång dag från tidig start i rasringen till finalentré sent på eftermiddagen. Det är otroligt fint att valparna klarade av att hålla sig pigga så länge. Även om dom vilar i sina burar emellanåt är miljön, med buller och ståhej, tröttande. Eller är det bara hussar och mattar som tycker så?
I rasringen dömdes vi av Trine Blume från Danmark. Gillar! Somliga domare utstrålar kompetens och integritet. Vi satt kvar länge vid ringen och såg henne döma, snabbt, tveklöst och välmotiverat, även de andra raserna. Fler sådana domare, tack!
 
2014-11-03 ... plötsligt bara händer det! Växjö Internationella blev en jätterolig dag för oss, trots värme och sedvanlig hög ljudvolym i den stora hallen. Domare var Dimitri Antonopoulos och ärligt talat hade vi inte så stora förväntningar. Men somliga domare är modigare än andra och resan var väl värd mödan måste vi säga. Vår chokladpralin "Boots" visade sig fint och vann sin öppenklass med CK. Och sedan blev han 4:e Bästa hane. Ett pinnhål ifrån certet igen! Vi fick i alla fall med oss den ljusblå Reserv Cert´s rosetten med oss hem, inte illa ändå.
Sedan var det Tuvas tur i den stora öppenklasen (18 st) som hon vann med CK och sedan blev hon 4:e Bästa tik med Cert och därmed CHAMPION!! Vilken dag!! Vår glada Tuva-Luva tog alltså cert två utställningar på raken. Påminner lite om mamma Freja som fixade championatet med rekordfart.
Vi fick dessutom glada nyheter från Danmark där vår lilla, till Norge, utflyttade Beda (Suncox Up On the Catwalk) varit på utflykt till den stora utställningen i Herning. Hon blev BIR i Babyklass! Mycket glädje en och samma helg blev det!
2014-10-26 ... "fel hund" tog cert! Vi var på SSRK´s utställning i Mjölby ridhus och hade med både Boots, som är ute efter sitt sista cert, och så Tuva. För åker man kan man lika gärna ta med två ......
Vår fine pralin, Boots, föll inte alls domaren, Liz-Beth Liljeqvist i smaken, medan däremot Tuva vann en stor öppenklass på 14 tikar och blev 4:e bästa tik med Cert!!
Som det kan bli, säger jag bara. Tuva har ju stått "nära" ett par gånger och gör alltid bra ifrån sig. Jag tycker själv att hon ofta sticker ut lite i konkurrensen med sina lite häftiga linjer, hon har sött utryck, mycket hals och mycket vinklar och dessutom är hon väldans glad och showig. Gillar att stå i centrum och bli betittad. En riktig prima primadonna.
Nu bär det sig inte bättre än både Boots och Tuva  jagar sitt sista cert för championat! Så vårt lilla "show-team" får allt fortsätta resandet tillsammans ett tag till.
Vi hade också hyfsat tur med vädret, det var milt och helt dräglig temperatur i ridhuset. Vi tackar högre makter för det! Temperaturen höjdes kanske också av att stämningen runt ringen var vänlig och skämtsam. Det bjöds gott fika och snälla kommentarer. Det är härligt med vänliga konkurrenter som unnar andra framgång. Lite karaktärsdanande är det allt att vara utställare. En bedömningssport är det och man får lära sig att ta med- och motgång lika. Som uppfödare sedan ett antal år tillbaka vet jag ju vad jag har för hund, egentligen behöver jag inte resa omkring för den skull. Men tävlingsnerven får sitt och den sociala biten är inte att förakta.
Så på´t igen!
2014-10-14 ... härlig höst. Sommarvärmen dröjer sig kvar och vi har riktigt varmt. Man tackar och tar emot, hundarna kan var ute mycket och är både torra och rena. Sånt man uppskattar i den här verksamheten.
Bilden togs en sen eftermiddag med låg sol över knallgrönt gräs, helt vindstilla, och minst 18 plusgrader. Det är tre generationer som skruttar omkring och kollar läget. Mormor Kajsa, mamma Lycka, Disa och Ella. "New generation", våra framtidshopp ...
Nu ser vi fram mot lite utställningar igen, det har varit rätt så lugnt på den fronten. Valpar tar sin tid.
Eftersom vi bor onödigt lugnt på landet kör vi lite turer för miljöträning på andra platser med valparna. Det är himla intressant att se hur pass olika syskon ändå är! Ella är som Lycka, kastar sig rakt i fördärvet om så vore, utan att tänka. "Går det så går det" är hennes motto! Disa kollar läget först och är väldigt lik Kajsa som liten. Hon som sedan blev en fullkomlig klippa i alla situationer.
 



 
2014-09-28 ... ett par fina bilder från Eslövs Internationella häromveckan (tack Angelica Mansfield). Boots i högform och så den på Tuva, så söt som bara hon kan vara.

Nu laddar vi om för nya utställningar i höst. Det har varit lite lugnare på den fronten, men desto mer att göra med valpar i huset. Vi har behållit Disa kvar här och Edda (numera Ella), bor kvar tills hon kan flytta till sitt nya hem hos Bella och Stella. Ja, ni läste rätt. BellaStellaElla blir inkallningsropet, och så kommer väl alla tre då? Eller ingen?
Jag minns när vi var på Bjuv-utställningen i högsommarvärme i slutet av juli och bara önskade oss svalare väder. Nu är hösten faktiskt här och vi ser fram mot SSRK´s utställning i ridhuset i Åstorp. Måntro vi kommer att klaga över kylan som vanligt?

Från våra utflyttade valpar kommer bara positiva mail, allt går så fint och dom växer och utvecklas och har hamnat i så otroligt fina kompetenta hem allihopa. Pyret har bytt namn till Malva, en vacker blomma och ett namn värdigt en liten trädgårdsmästare, eller ska vi säga jordfräs?

Här är också grävandet och luftandet av gräsmattan i full gång. Varje höst är det detsamma. Hundarna gräver och står i värre än annars. Undrar om marken är full i sork eller vad sjutton är det som gör det så speciellt intressant nu? Kajsa leder grävarligan och tycks peka ut nya platser och sedan är hela gänget i full gång. Och sedan tror dom att dom ska få komma rätt in i köket!

2014-09-15 ... Titti har också hittat hem. Vi önskar henne och hennes familj all lycka. Det kommer att bli jättebra det är vi säkra på. Precis som de andra utflyttade har hon acklimatiserat sig utan problem. Utforskar nya miljön, äter och sover, lugnt och tryggt. Härligt att få sådana rapporter! Titti var den ljusaste av valparna och den enda som ärvt Lyckas fräkniga uppsyn.
Nu återstår bara att hitta ett hem till sötaste killen Adidas, men vi har ingen brådska, bättre det blir rätt än att det går fort är vår filosofi.
2014-09-15 ... F d Sofiero Internationella hundutställning, numera Eslövs Internationella. Inte riktigt samma klang i namnet där, liksom ...
I var fall avhölls den på Eslövs flygfält, en av de blåsigare dagarna denna sensommar. Ja, ni förstår själva. Och vi som tyckt att det varit långt och besvärligt att släpa burar och utrustning på Sofiero. Det var inget mot detta kan jag säga. Fy attan så långt ett flygfält är i motvind! Och att sätta upp tält i rejäl blåst, det kräver sin kvinna!
Dagens absoluta behållning var att Boots vaknat ur sin dvala och travade på som tåget "med god resning och utmärkt steglängd". Det räckte till en andraplacering i öppenklassen med CK. Kritiken var verkligen väldigt fin med bla "sund helhet", ett begrepp som jag verkligen gillar. Men det skall till en början till en klasseger för att ha en chans på det åtråvärda sista certet ... Tuva var med i den öppna tikklassen (20 st) och fick excellent med fin kritik. Domaren Arja Koskela  från Finland, var noga i sin bedömning och vi fick springa ett par extra gånger innan vi slutligen fick tacka för oss i konkurrensen som slagen 5:a. Det är bara att gratta vinnarna och "smile and wave".
Det kanske kommer annan bild så småningom, men här får det bli en "slit-och-släpa" variant på ekipaget.
Undrar hur många ton man släpat genom åren?
2014-09-15 ... vi trodde vi födde upp cocker, men det är nog så att vi föder upp "trädgårdsmästare". Pyret har flyttat till sitt hem och strax får vi rapporter om att hon hjälper till att lufta gräsmattan och putsa rabarberstånd. Och så skall hon bli en hejare på geocaching och hjälpa matte Maria i letandet. Det är därför hon kollar ner i stubben ... det kan ligga något intressant där.
2014-09-07 ... "Rosa", trädgårdsmästaren, har flyttat till sitt nya hem och är redan i full gång med sina sysslor i trädgården. Ärtorna skulle skördas tyckte Rosa, husse kan ha haft en annan åsikt ....
men vem kan motstå blicken? Tack, matte Lotte, för den söta bilden!
2014-09-04 .. u.a, blev utlåtandet för hela kullen som nu är besiktad, vaccinerad, chippad och på ett par håll dessutom försedda med pass. Snart väntar flytten till egna hem för flertalet.
"Krut i den här församlingen", tyckte veterinären när huligangänget inte behövde många minuter för att känna sig hemma på golvet i undersökningsrummet och dra igång med full energi.
Under bilfärden till veterinären var det stämsång i burarna, men hemvägen var det desto lugnare. Miljöombyte tar på krafterna även hos de kaxigaste valpar.
2014-08-23 ... det tar sin lilla tid, detta med bilder och "marknadsföring". Det har ju blivit helt knäppt när man lägger timmar på detta numera till synes nödvändiga, ursäkta, elände, när man hellre borde gått hundpromenad eller annat som kommit hundarna till del. Vi har i all fall uppdaterat valpbilderna nu. Äntligen! På bilden vår lille kille Adidas som gör sig bra på bild, eller? Och lätt var han att fotografera, hängde med och tittade åt rätt håll, stod still och balanserat.
Jag måste säga att systrarna är betydligt stökigare. "Pyret" har inte varit till att få att stå förrän nu. Hon har bara skojat och slängt sig hit eller dit eller kastat sig ner på rygg för att bli kliad på magen när vi försökt med stå-bilder.
Tre valpar är tingade till nya goda hem. Varav en till Norge och en till Danmark. Lite karriär väntar kanske så småningom, vi får se.
2014-08-13 ... den här lilla filuren hittade jag djupt sovande när jag kom ner i morse. Hon hade klättrat ut ur valparnas natthage och hittat en bättre sovplats i Lyckas säng. Natten måtte varit ansträngande för hon sov som en stock och gick knappt att väcka. Liten bajshög i tvättstugan visade att hon gått ordentlig husesyn och klarat både ett och två trappsteg och både neråt och upp igen ...
2014-08-11 ... två sovande skönheter. Valparna har fått en liten hage i gröngräset och en provisorisk koja av en stor trälåda. Den uppskattas mycket. Solen är varm och skön och även om det kan bli lite kallt i den eviga blåsten i Skåne så klarar dom sig fin i sin koja. Små huvuden sticker ut när dom sover sin middagsslummer.
2014-08-07 ... nu har valparna kommit sig ut på gönbete. "Mjölkbaren" har flyttat u och alla är nöjda. Även matte som inte behöver torka golv fullt så ofta ... Meningen är att Lycka inte skall dia sina barn så ofta längre, de får vanlig mat fyra gånger om dagen nu och äter bra. Men hon har svårt att koppla av sina valp-plikter. Ständigt vaksam så att ingen annan hund kommer för nära valphagen och hon städar fortfarande ihärdigt och ger di ett par gånger om dagen.
Trots att husse gjort illa sin arm lyckades vi i alla fall ta lite huvudbilder idag. Inte lätt med en enarmad kameraman, vill jag lova. Men resultatet finns i all fall inne på valparnas sida.
2014-07-04 ... i Norrland kallas detta tillstånd "paltkoma". Dvs man har ätit sig så himla proppmätt att ryggläge är det enda som återstår. Här är det en av småtjejerna som stoppat i sig så att magen är som en liten ballong.
Förresten har vi nu hittat på namnen och fått valparna registrerade. Väntar på att snigelposten skall komma med reket så att jag kan lösa ut stamtavlorna hos vår Ica-Tores. Sedan blir det till att aktivera KöpaHund på SKK.
Namnen: Killen får heta All Shook Up, orangetjejen Ginger Up, och så får vi fördela Up On The Catwalk, Dressed Up For Date, Once Upon A Time, Uptown Girl, Up Up And Away bland de blå flickorna.
Tycker ändå att vi lyckades ganska bra med temat "Up"!
Gjorde ett litet försök att ställa upp valparna för fotografering i morse, men det är ena livliga typer, detta. Vi får träna lite mer innan det blir några uppställningsbilder, men huvudbilder skall vi nog kunna åstadkomma snart. Det kräver dock medverkan av en fotograf, husse, som för tillfället är upptagen med byggjobb.
 
2014-08-03 ... middagsdax! För ett par dagar sedan togs den här bilden på valparnas första försök till "egen måltid". Det gick förvånansvärt kladdfritt måste jag säga. Ovanligt bra bordsskick på den här kullen. Rena Nobelmiddagsgästerna.
Nu efter ett par dagar är det inte fullt så renligt utan ser ut som det brukar. Valpar som står i matfatet, kladdar mat på varandra och dräller hälften ut på golvet. Men aptiten är god och det är huvudsaken! Och mamma Lycka får det snart lite lättare. Hon har har verkligen slitit och varit så duktig med att mata och se efter sina småttingar.
2014-07-28 ... Cocker Sydväst utställning i Bjuv, var en het tillställning, kan man säga utan att ljuga. Solen strålade, för att inte säga brände från himlen, och både folk och hundar pustade i värmen.
Bästa cockervännen Ingrid Olsson, (Brightwoods kennel) dömde med den äran och jag hade inte anmält någon egen hund. Däremot var fyra andra förhoppningsfulla Suncoxare med och jag fick glädjen hoppa in som handler för Stella, S. Will Go Dancing.
Bilden visar vår lilla men glada trupp med mig och Stella, Ronny med Isor, S. Gocart och Bengt med Lizette, S. Wish Come True, när vi tävlade bland uppfödargrupperna. Myntas (S. Keep On Going) husse var påpasslig fotograf! Alla fyra hundarna fick Excellent med positiva kritiker och Isor blev 2:a med HP bland hanarna i öppenklassen.
Snyggt jobbat alla som ställde upp i värmen! Det bev inte så mycket till fikastund efter utställningen den här gången. Värmen gjorde att alla nog bara ville hem till något svalare ställe! Mosiga huvuden på både oss och hundarna. Någon uttryckte t o m en längtan till höstens utställning i Åstorps ridhus. Där brukar det vara svalare .... minst sagt.
2014-07-28 ... valparna växer, men än så länge ser bilderna från valplådan mest likadana ut. En obestämbar hög av fläckiga valpar. Men man kan ser att det inte ryms så många valpar vid mjölkbaren längre. Nu är ögonen öppnade och dom tar sig runt med lite ostadiga men ändå rätt så bestämda steg. Hörseln har också utvecklats och dom hör min röst när jag pratar med dom. Köttfärs började vi med i förrgår och idag har dom för första gången grisat ner sig med grötig röra av valpmat med lite köttfärs i. Matskicket är som vanligt inte det bästa i den här åldern. Men aptiten är prima!
I den här åldern kommer framstegen fort. Snart får vi fäll ner luckan till lådan och ge dom mer rörelsefrihet i den större hagen. Det är så himla roligt att börja se individerna. Tiken som sa "släpp mig, kan själv" redan när hon föddes är fortfarande den som är först med det mesta. Mors dotter ....

 

2014-07-15 ... duktig mamma. Lycka har tagit lite mammaledigt och hoppat upp i min tillfälliga säng nere bredvidd valplådan. Valparna föds i vårt matrum och jag sover där den första veckan för att vara behjälplig om det behövs. Vaknar vid minsta pip och far upp och kollar så att Lycka inte lagt sig på någon valp. Det är inte lätt som förstagångsmamma att lägga sig ner med en hel hög med pipande barn kring tassarna, men övning ger färdighet och ganska snart gick det galant.
Lite sliten blir man/jag som utvakad "småbarnsförälder" efter den veckan :) Men det är definitivt Lycka som drar det tunga lasset, och hon har inte ens bett om det, så jag ska bara vara tyst och tacksam för att hon gör sin del så plikttroget och snällt. Fina, duktiga Lycka!
Äter, matar, städar, äter, matar, städar ..... om och om igen ...
2014-07-15 ... lugna gatan. Efter dom första lite kritiska dygnen är det lugnt och fridfullt. Lycka sköter sina små helt perfekt. Mjölkbaren är ständigt öppen och dom äter för allt vad tygen håller. Vikten har ökat till mer än det dubbla på de flesta håll. Och vi kan bara koppla av och njuta. Det är lite blandade känslor, man vill ju att dom fort ska komma upp på benen så att man kan börja att verkligen se dom, samtidigt är det hiskeligt skönt just nu... Lugnet före stormen så att säga.
Det är en väldigt jämn och fin kull och det kommer inte bli lätt att plocka ut någon speciell att behålla. Hade ju också varit roligt om någon av valparna hamnade hos någon lite utställningsintresserad. Jag tror nämligen att det här blivit precis en så bra kombination som jag hoppades på! Sticka ut hakan, ja, visst, men man måste  ju tro på det man gör, eller? F ö önskar vi oss goda hem där valparna får växa upp till kära familjemedlemmar. Att det här gänget också kommer att ha anlag för diverse aktiviteter, viltspår och annat, det är vi också säkra på. Aktiva och glada, jajamänsann, vi har redan sett viftande svans!
På bilden en liten "Etta" under invägning.
 
2014-07-10 ... anade det. Att Lycka kunde bli lite "polis Karlsson" med sina valpar. Ordna och dona och flytta runt. "Du ska ligga där, så där, ja, nej förresten du ska vara där och du skal ligga där, och..."
Hon är den första tiken vi haft som faktiskt flyttar runt på sina valpar, tar dom i munnen och bär ihop dom till en hög om dom spritt ut sig för mycket. Lite ordning får det vara även i en hög med små cockervalpar! Så länge hon inte lyfter dom ur valplådan och tycker att dom ska ligga någon annan stans i huset så får hon väl hållas.
2014-07-08 ... nu är dom här! Valparna vi väntat på och vår glada Lyckas första kull. Stolt pappa är Billy (Multichampion Charbonnel Blue N´ Yellow) på Allerts kennel.
Vi fick inte mindre än 8 valpar! Sju tikar och en hane. Tyvärr klarade sig inte den sist födda tiken mer än något dygn. Det är sorgligt när ett litet liv inte vill vara med längre. Man vill ju så gärna rädda och beskydda. Men kullen är verkligen stor nog ändå för Lycka att ta hand om.
Jag har aldrig tyckt att det varit önskvärt med stora kullar. Jobbigt för tiken och inte minst för en själv när man ska hitta goda hem till alla!! Det sistnämnda är ju liksom något vi inte tummar på i det här huset!
2014-06-29 ... Storegård Hundpark är en otrolig, generös anläggning som bara ligger där och väntar på att användas till glädje för alla hundar!
Det känns verkligen som ett ställe att göra reklam för oss som bor här nere, gå in på www.storegard.se och kolla själva. Man kan åka dit med hunden och bara roa sig med att testa en massa olika saker. Eller man kan träna mer seriöst, rallylydnad, agility, ja där finns utrustning till det mesta.
Som fin avslutning har man med sig lite picknick och kan låna grill och mysa med hundarna. Är vädret dåligt finns t o m tak över huvudet vid fikat. Ett helt perfekt ställe för kennelträff med hundaktiviteter.
Ett gäng från Suncox har varit där två år i rad nu och verkligen haft helkul. Och vi har också haft tumme med vädergudarna och solsken båda gångerna.
På bilden har Isor kommit sig upp i världen på en klätteranordning och förväntar sig nog en belöning från matte.
2014-06-19 ... Glad midsommar alla!
Tröttnar aldrig på bilden av Kajsas midsommarfirande. Hon är två år på bilden och så vansinnigt söt med sin krans. I år är hon fyllda veteran och skall snart bli mormor när Lycka nedkommit med sina valpar.
Husse sliter med vårt nya hundrum, det är mycket grävande och tungt jobb. Och i gamla hus som vårt finna inga räta vinklar och inte vet man hur det är byggt från början. Det väntar överraskningar mest hela tiden. Vågar man gräva djupare, kan man spetta bort den stenen eller håller den ihop hela grunden?
Lycka blir allt tyngre, men är ändå inte så fasligt stor, nu när det bara är ett par veckor kvar. Vi  har "beställt" tre tikar och två hanar. Haha, få se hur det lyckas. Men huvudsaken är ändå att allt går bra, sedan får det bli så många eller få som det blir.
 


 

2014-06-09 ... Freddie har hittat hem! Vi är så glada för det och är övertygade om att det blir en fullträff. Det klickade till 110% med hans nya husse och matte och jag fick redan första kvällen ett glatt besked att han installerat sig så fint med sin nya kompis Fredde. Ja, kul eller hur? Så vår Freddie heter numera Elton. Det är ett fint namn som han kommer att bära med stolthet. Tack Sigun och Magnus för att ni tog emot vår lille lurvas!
Nu har ni nog liv i luckan och här blev en ovanligt lugn morgon ...

Vädret är fantastiskt, morgonfika i lusthuset, tusenskönor i gräsmattan och en Lycka som blir allt tyngre ... Får väl ta tag och lägga ut på FB nu. Såg förresten på FB, i det rasande flödet, plötsligt en bild av en orange roan hane som var verkligen den typ av cocker jag gillar. Riktig klassisk. Så fin! Efter lite efterforskning visade det sig vara Allerts Hertog ... efter, vem tror ni, jo, Billy Charbonnel Blue And Yellow. Pappa till Lyckas blivande valpar! Spännande, spännande ska det bli.
2014-06-01 ... Skånes snabbaste cocker i år på Cocker Sydväst´s cocker-race är Mynta, S. Keep On Going. Grattis till hela Mynta-familjen! Mynta fick kämpa på i några omgångar för att ta hem segern. Lizette S.Wish Come True, var lite långsam i starten, men förvånansvärt snabb när hon väl fattade galloppen så att säga.
Myntas kullsyster Stella, S. Will Go Dancing (bilden), är också väldigt snabb så det var nog lite hugget som stucket vem som skulle ta hem det! Kul att vi fick en trevlig dag med våra hundar!
Utställningen i Hasslarp dagarna innan var lite upp och ner som det kan vara i den här utställningsvärlden. Första dagen hade vi jättefina resultat, HP-belönad uppfödargrupp med finfin kritikoch fyra excellenta hundar, varav Boots och Tuva med CK.
Andra dagen kan vi bara säga att bedömningen var jämn :) Hade jag bara kollat Hunddata innan hade vi inte behövt anmäla och ta upp domarens och vår egen tid.
Utställnings-"sporten" är nu en gång vad den är.  Men en sak är säker, vi åker i alla fall hem med lika fina hundar som vi åkte dit med!!
Man ser många docksöta cockrar idag på utställning. Jag tillåter mig att tycka att många är för små och att hanarna oftare än förr saknar könsprägel. Fram med mätstickan och mät gärna uppåt, men även neråt! Det är sött med miniatyrer av alla raser, men det är inte dit vi strävar, eller? Lagom är som alltid bäst.

 
2014-05-27 ... Norge är ett härligt land! Vi trivs så gott hos våra vänner på Sandar kennel i Norge. Två dagars utställning i Tönsberg, arrangerad av Norsk Spanielklubb och avdelning Vestfold resulterade i tre klassvinster, en andraplacering och fyra CK. Min själ inte illa marscherat av vår lilla trupp!
Boots vann sin öppenklass två dagar på raken med CK, båda dagarna, i ärlighetens namn hade han inte stor konkurrens. Men en prestation gjorde däremot Isaks och Carmens ursöta dotter "Siliva", Solros av Sandar. Hon vann juniorklassen enda dagen och kom tvåa andra, båda med CK. Och hon hade verkligen tuff konkurrens! Det var dessutom hennes allra första utställning! Husse Sigmund var väldigt nöjd uppfödare och handler och vi var inte mindre glada vi. Vi blev väl emottagna och firade vid hemkomsten som synes.


 

2014-05-19 ... även jag har drabbats av Face Book förbannelsen, dvs hemsidan blir sorgligt eftersatt. FB tar en hiskelig massa tid, det känn som att man sitter och glor i skärmenpå padda eller mobil för jämnan. Inte bra alls. Tidstjuv är vad den är!
Nu ska jag i alla fall berätta att Lycka blivit parad med Billy (Charbonnel Blue N Yellow. Läs mer om det på sidan för Valpar väntas. Det är en hane jag tänkt på sedan jag första gången såg honom som valp på en utställning när han var nykommen till Sverige. Självmedvetet travande med stor charm i ringen.
Billy finns på Allerts kennel på Orust och har gett en hel del framgångsrik avkomma. Dessutom, det viktigaste av allt, han är en trevlig och glad prick, och jag tycker att hans egenskaper kompletterar Lyckas på ett bra sätt. Då har vi gjort vad vi kan, resten får vi lämna till Moder Natur.

Eftersom Lycka kom i löp tidigare än planerat fick Boots hoppa in som stand-in på jaktkursen där Lycka egentligen var anmäld. Första dagen på kursen blev nog lite mycket för Boots som inte behövt bekymra sin lilla skalle med så mycket kunskap innan. Men han lärde sig snabbt och redan andra dagen var han med på noterna och visade intresse för vad som hände. Vi tränar allmän lydnad, släpspår, apport och sökruta. Nyttiga och roliga saker för en cocker!
Jag måste säga att jag var lite imponerad av att Boots växte så snabbt med uppgiften. Det kan nog bli kul att jobba med honom.
På bilden sitter chokladpralinen vid spårslutet och ser nästan lite förvånad ut ... vad är det som händer, det är mycket nu....
 

2014-05-06 ... SSRK´s utställning i Kungsbacka ridhus. Kallt, kallt, kallt. Två engelska domare, en för hanarna och en för tikarna. Vet inte riktigt om dom varit förberedda på att det skulle vara ett ouppvärmt ridhus... Men all heder åt domarna som domarna som verkligen inte gjorde sig någon brådska utan gick långsamt och noggrant tillväga. Så långsamt att finalerna inte kunde börja förrän vid 16- tiden och då var ändå inte rasbedömningen riktigt färdig. Men strunt samma, icke skall vi klaga. Boots travade sig till en seger i öppenklassen med ett CK. Det kunde kanske, kanske luta åt det sista Certet för championatet. Men icke!! Han blev 4:e bästa hane och certet gick till junioren, faktiskt en annan liverhane,  ägd och visad av domaren tillika välkända cockeruppfödaren Helle Dan från Danmark. Det är bara att gratulera, bryta ihop och komma igen! Han fick i vart fall fantastiskt fin kritik. Engelska domare skriver f ö ofta väldigt trevliga kritiker! Jag lägger deras kritikern på Boots respektive Tuvas sida den här gången, just därför.
Tuva-Luva då? Jo, hon visade sig också jättefint i en väldigt stor öppenklass. Tikklasserna är sanslöst stora nuförtiden! Hon placerade sig 2:a i klassen med CK och blev sedan 4:e Bästa tik. Det får vi vara nöjda med. Båda hundarna gjorde fina insatser tycker jag och som alltid beundrar jag våra utställningshundars tålamod med våra påhitt. Vad allt gör dom inte för att göra oss glada och nöjda?
På något sätt hade jag missat detta med vädret. Det kändes ju lite vårlikt några dagar innan, så jag var mer inställd på att det skulle bli för varmt i bilen.. Alltså tog jag inte med några varma täcken till hundarna. Därför fick Boots låna både jacka och halsduk av mig medan han väntade på trimbordet före sina entréer i ringen.
Egentligen var det en tvådagars utställning men jag anmälde bara dag ett eftersom jag visste att domaren, Paul Carpenter, själv har en liverroan hund i utställningskarriären.  Men när jag väl var hemma sent på kvällen kändes det ändå som att jag gärna hade varit med en dag till.... Det var ju så nära certet .... kanske det hade lyckats nästa dag? Hemma vinner man inget, det är det enda säkra!
Det var trots kylan trevligt runt ringen och jag blev väl omhändertagen av vänner! Jag hoppas också på lite fler bilder framöver. Tuva kanske också fastnat på någon bild någonstans, vem vet?
2014-03-23 ... idel "Suncoxare". Bilden är från öppenklass tikar igår på Malmö Int utställning. Från vänster står Tuva, Mynta, Stella och Lizette. Tuva hängde med till strax utanför placering, men det mest glädjande var att Mynta, Stella och Lizette visades bättre än någonsin! Det är mycket som ska till för att få sitt excellent, så all respekt till er som tränat, trimmat och stått i. Jag är så stolt över er!
Som lite grädde på moset blev vi sedan BIR uppfödargrupp med Hp! Ett par hundar till ute i ringarna så kan vi snart ha dubbla grupper!
 
2014-02-19 ... det kom en hälsning från vår kära utpost i Norge, Sandar kennel, där Carmen (S. Send A Wish) firar sin 4-årsdag med döttrarna Molly och Silvia. "Korvtårta" med 4 ljus, det är inte illa! Nog är det en fin bild, och omtänksamt att Carmen fått en svensk flagga på bordet.
2014-02-14 ... sover trygg bakom "brorsans" rygg. Lille Freddie har tagit med sitt mjukisdjur och krupit ihop bakom snälla Boots i korgen.
Freddie hade nog kunnat heta Emil också .... ni vet, Eeeeemil, förgrömmade unge, Allan Edvalls klassiska replik i Emil i Lönneberga. Vår Freddie står inte efter i hyss och bus. Finns inte en lös pryl som han inte greppar och släpar omkring. Hans tänder är som kardborrar, fastnar överallt.
2014-02-09 ... SSRK´s utställninng i Mjölby var en smutsig och kall historia. Vi fick ta en bild när vi väl kommit hem på våra fina töser, vårt lilla showteam för dagen, Lycka och Tuva. Tuva var 3:a i öppenklassen med excellent och Lycka 4:a i championklassen  med CK. Det var väl inte den bästa dagen på jobbet, men så är det i denna bransch. Fina hundar är alltid roligt att se, även andras, eller hur?
Och roligt att visa fram våra excellenta hundar och en för övrigt trevlig dag på "jobbet", det var det.
Nu, dagen efter, varvat med OS-tittande återstår att lasta ur bilen. Allt är bara så himla lerigt och smutsigt. Både hundar och handlers såg ut som om dom krupit i diken efter ett par vändor i ringen i går. Jag tog aldrig av överdragsbyxorna, det var faktiskt inte lönt. Elegansen fick vika åt sidan. Det var bara att klafsa på och se glad ut. Gudskelov har vi hundar som inte är så fina i kanten när det gäller underlag, dom travade på och såg inte ut att vantrivas.
2014-01-29 ... dom sa att det var en cocker, jag vet inte jag... ? Kanin, minigris, känguru?
2014-01-29 ... nu har den kommit, snön. Tillsammans med blåst som vanligt. Hundarna tycker det är härligt och vi kommer oss inte från gården eftersom vi är insnöade. Så länge det blåser som det gör är det inte lönt att skotta fram bilarna. Bara ta det lugnt och elda i brasan.
Hundarna gillar läget. Härja i snön och sedan slappa inne i värmen. Detta är riktigt hundväder!
2014-01-16 ... skånsk vinter. Leriga åkrar, smutsig, saltad grusväg, inte är det speciellt promenadvänligt, inte. Men promenerar gör två hussar ändå.
Skåne är vackert på sommaren, men ack, så gråtrist på vintern.
F ö har jag gått med på Facebook. (Sök på Marina Aspelin).
Ska nu vår hemsida drabbas av samma torka som andras?? Tycker själv att det är trist att gå in på sidor där senaste uppdateringarna var för ett par år sedan. Och FB är så ostrukturerat att där hittar man inte information i egentlig mening. Om man vill kolla en hur en valpkull blev, leta hane eller d y l. Det var bättre förr, säger jag. Men det är väl åldern ...

2014-01-08 ... MY DOG, SKK´s internationella utställning i Göteborg blev en verkligt fin start på nya året för oss. Lycka (S. Wish Upon A Star) vann championklassen med CK och blev 2:a Bästa tik med R-CACIB. Nära skjuter osv .... men jättejätteroligt! Lite kul också att domaren Benny Blid von Schedvin var den som för herrans många år sedan, när Lyckas mamma Kajsa (S. Night Wish) började sin karriär mot championatet, gav henne första Certet en ösregnande utställningsdag i Ronneby.
Året som nyss gått har gett de resultat vi siktade på. Lycka blev färdig både viltspår- och utställningschampion och Kajsa knallade ut i skogen och ordnade sitt viltspårchampionat,  för att också hon bli dubbelchampion. Och så har vi ju vår chokladpralin Boots (S. Big För His Boots) som redan tagit 3 cert. Snart fyller han 2 år och då börjar jakten på det sista! Och så söta Tuva (S. Go Go Doll) som blivit Bästa tikplacerad med R-Cert. Det har faktiskt gått himla bra!
Det var inte lätt att vara fotograf under rasbedömningen på My Dog. Vi hade tilldelats en märklig ring med en pelare som skymde sikten, det var dessutom motljus från fönstret och allmänt dålig belysning. Vi får hålla till goda med vad som blev. Bilden ovan är från första lineup i Bästa tik.

Bilden nedan är från finalringen, när Eccos (Perchwater Like A Perfect Dream) avelsgrupp vann bland alla avelsgrupperna. I år igen! Helt enastående kul att vara del av det med vår Lycka. Och är vi inte eleganta i våra kavajer?
   

2013

2013-12-23 ... uppesittarkväll. Delar av församlingen slappar i soffan medan andra har mer  bråttom i köket... Lycka längst till vänster sover upp och ner och snarkar så att grannarna nog kan höra det. I vart fall ser Boots ut att undra om ingen kan få tyst på henne, så att han också kunde få sova.
 
2013-12-23 ... nu är det ju igen. Snön lyser inte upp i mörkret, men vad gör det. Vi har en härlig jul ändå. Varmt hus, god mat, glada hundar, snälla vänner och mycket att se fram emot på det nya året.
Vi ska minsann inte klaga över småsaker som utebliven snö, regn, toviga, våta hundar, misslyckat kakbak och lite vidbränd Jansson. Det mesta blir vad man gör det till. Och i ett huj är julen över och man undrar som vanligt över ståhejet man blir en del av - varje år.

God Jul på er alla, vi hörs och ses snart igen!
2013-12-11 ... "Stora Stockholm", (Stockholms hundmässa). Vi åkte dit, trots strömavbrott hemma i Skåne med åtföljande problem att få hundarna i ordning. Dessutom dåligt väglag med snö och is. Men skam den som ger sig. Det blev si så där 120 mil för en rulle gröna bajspåsar och en rosa rosett. Ja, så tokiga är vi. Ni vet väl att det är vägen som är mödan värd, inte målet? Den tesen hyllar vi.
Boots gjorde ändå mycket fint ifrån sig, och fick en placering i klassen, 2:a med CK. Inte fy skam i det sällskapet. Lycka blev oplacerad i en stor championklass. Domaren, Ann Ingram från  Irland hade en klar bild av vad hon ville ha fram och i den mallen var det många fler än vi som inte passade in. Så länge man ser en röd tråd i domarens bedömning tar jag det med jämnmod.

 

2013-11-13 ...SSRK Södra´s utställning i Åstorps ridhus är en tradition. Ofta emotsedd med en viss bävan. Kallaste ridhuset, blött, ofta regnigt, det är ju höst i Skåne, mörk, lite blöt ridhusbotten. Lerigt utanför som det blir efter hästar, det vet vi av egen erfarenhet. Och dit åker man med omsorgsfullt badade och fönade hundar ... Visserligen regnade det på morgonen, riktigt rejält, och visst var det lerigt utanför, men, ser man på. I år var det ny botten och underlaget var välsignat ljust och torrt. Hurra för det!
Man blev rent av ljus till sinnet och så gick det ju bra dessutom. Domare var Wim Wellens från Nederländerna. Dömt mycket i Sverige har han gjort, men var en ny bekantskap för oss. Vi kom lite sent på grund av en olycka i regnet på motorvägen, det var uppenbart någon som underskattat vattenplaningens makt.
Boots fick det lite stressigt och hann inte komma till ro innan det var dags. Han skruvade obekvämt på sig mest hela tiden när han skulle vara stilla. Men trampade ändå på i traven och blev 2:a i sin klass med CK. Tuva vann öppenklassen i en hel drös av fina tikar och blev sedan 3:a Bästa tik med Reserv-Cert. Hon gillar verkligen showen och har numera också fin ordning på sina ben i traven.
Vår Isak hade flera barn, förutom, Tuva, i gott slag under dagen. Bricocks Scarlett O´Hara placerad med CK, Brightwoods Teal vinnare av unghundsklassen med CK och så Tuvas systrar, Stella med Excellent och  Mynta med VG. Ja, det är faktiskt ingen skam att få VG. Det betyder ordagrant Very Good! Och det är många parametrar att få ordning på när man visar hund, så det så! Och jag måste få säga att jag är lite stolt över mina valpköpare som på alla sätt sköter hundarna exemplariskt. Sedan är det ju lite extra kul med samvaron på utställningsplatsen, eller hur?
På bilden står Tuva för granskning framför domarbordet. Jag tänker säkerligen på hur hon skall stå som allra bäst, men jag undrar vad hon tänker på?
 
2013-10-05 ... den rättfärdiges sömn. Vår chokladpralin Boots är cool och laddar upp med skönhetssömn innan han ska in i ringen. Huvudet vilar mot tassen och han sover verkligen djupt, trots allt oväsen runtomkring. Vi var alltså i Växjö på SKKS Nationella utställning i helgen. Det gick rätt bra får man säga. Boots fick excellent och vann unghundsklasen med CK, inte så illa! Sedan hängde han med till den inte officiella femteplatsen i konkurrensen om att bli bästa hane. Mycket vill ha mer, men det är tufft därute med många fina hundar. Domaren använde hela skalan i kvalitetsbedömningen och det duggade tätt även med 2:a och 3:e pris. Så vi fick vara nöjda med dagen. Även Tuvas excellent med fin kritik i en, som numera vanligt, jättestor öppen klass får vara helt OK. Dessutom vann Isaks söta dotter Brightwoods Teal sin klass med CK. Grattis till det!
Ja, och sist men inte minst, var det som vanligt härlig fikastund med eftersnack om ditt och datt innan hemfärd.
 
2013-10-28 ... "Kajsa" S.Night Wish viltspårchampion! Vi drog till skogarna utanför Hässleholm för spårprov. Tuva hade ingen lyckad dag utan var vimsigare än vimsig, det blev en helt rättvis 2:a. Hon gillade nog bättre förra helgens evenemang, springa fint i utställningsringen badad och nyfönad. I skogen där ska man väl bara promenera omkring?
Men vår Kajsa, 7 år ung, visade att gamla damer är att lita på. Hon tryckte ner näsan och markerade tydligt spårets början i "rutan", sedan tog hon sig fram lugnt och metodiskt, lite extra noggrann vid vid svårigheterna i spåret, och matte fick puffa på i rumpan uppför en brant klippa, men annars gick det utan mankemang. Härligt!
Kajsa gjorde sina första spårprov för flera år sedan, Därefter har hon haft sin karriär i utställningsringen, blivit utställningschampion, och hunnit med två valpkullar. Men nu tyckte vi att det var på tiden att hon fick visa att hon också är av det rätta cockervirket. Om man inte jagar själv är ju viltspårprov det närmaste man kan komma om man vill aktivera sin cocker i något "jaktligt".
Och man kan verkligen säga att vi hade tur med vädret, idag drar den första höststormen in över oss.
2013-10-28 ... Premiär! Lilla "Silvia", Kajsas och Isaks barnbarn resp barn från kennel Sandar i Norge på sin första utställning, med helt färsk men tydligt naturbegåvad handler. Fin kontakt och mycket stiligt, eller hur? Både kritik och resultat var i topp!
Mamma till den lilla är Carmen, Lyckas kullsyster, som vi skrivit många gånger om i den här spalten eftersom hon är ett imponerande jehu både i skogen och i vattnet.
 
2013-10-21 ... Cocker Spaniel klubbens Club Show i Västerås med ca 90 anmälda cockrar var den verkliga hetluften med så många och så bra hundar. Det var roligt att bara se denna veritabla generalmönstring av det mesta och bästa i cockerväg.
Boots och Tuva visade sig finfint och våra resultat var helt OK. Båda fick excellent och Boots kom 2:a i sin unghundsklass. Tuvas öppenklass var 19 hundar stor!  Hon hängde med länge och kom på en, kan man säga, delad 5:e plats med tre andra förhoppningsfulla.
Det är hiskeligt lång resa till Västerås från vår lilla plätt i Skåne, men det var roligt och intressant att vara på plats och riktigt kul att ställa ut för engelska rasspecialister, Susan Young, tikar, och Dawn Young, hanar, och se att både Boots och Tuva faktiskt räcker till.
Boots är som synes väldigt nöjd med sin prestation och poserar helt spontant med att sitta fint på trimbordet.
 
2013-10-07 ... Cocker Sydväst hade Prova-på-dag i helgen och det kom en ansenlig mängd både nya och gamla cockerägare med glada fyrbenta i sällskap. På bilden syns endast den lilla skara "pyromaner" som ordnade eld så att alla sedan skulle få sina korvar grillade. Det promenerades, lades spår och ringtränades och några vågade sig to m ut i vattnet för att apportera. Hundarna trivdes helt klart med aktiviteterna. Små och stora, bekanta eller obekanta spelar sällan någon roll när det gäller cockrar, alla kommer fint överens. Boots och Sara som sällan går i koppel hemma var helt i gasen och stretade entusiastiskt på i den stora flocken som promenerade runt sjön. Kunde nog behövas lite koppelträning där, ja... Jag försökte lura ut Lycka i sjön och lyckades väl så där. Men tillräckligt för att hon skulle vara plaskblöt och ack så sandig. Bilen ser ut som Saharas öken idag när det torkat.
Dammsuga bil och bada hund blir det. Tänk att allt roligt alltid har ett pris!
Tuva löper och vi rastar i två små flockar och håller noga koll på vem som är här eller där. Tur att både Isak och Boots är förståndiga killar. Vi har inget problem med skäll eller yl eller matvägran. Även om Isak är väldigt noga med att tala om för mig att Tuva faktiskt höglöper nu, har jag verkligen förstått det. Är det inget jag missat nu? Nej Isak, det blir inget ... nähä, inte det...
 
2013-09-03 ... varför i all världen skulle vi ge oss ut i skogen??
Det tar en stund att lägga två spår på morgonen, det tar en stund att gå spåren på kvällen och plocka in markeringarna efteråt.
MEN det tar en väldigt mycket längre stund att plocka pinnar och borsta frön ur två cockerpälsar när man kommit hem!
Det var värsta plockandet någonsin, även ogräset tycks ha haft en härlig sommar. Nästa gång åker overallen på!
Varför, gör man då detta? Jo, därför att hundarna tycker det är så himla roligt. Kajsa blir alldeles stolt i gången när hon får selen och linan på sig, och Tuva studsar omkring och gör nästan frivolter av glädje. Och se då blir även en matte lycklig, delad glädje är dubbbel glädje.

2013-08-26... nära skjuter inga harar, har vi sagt några gånger. Men den här gången blev det fullträff, av sällan skådat slag i det här huset.
SKK´s internationella utställning i två dagar i Visby resulterade i att Boots tog cert, igen, och blev Bästa hane och BIM första dagen.
Redan då var vi allt lite glada ... Sedan travade Lycka in i ringen och tog sitt tredje cert och blev CHAMPION!! Hur roligt som helst!
Sedan gick hon och vann championklasen andra dagen och blev BIR.
Det är verkligen, in i hjärterötterna, roligt när man har en bra hund, den visar sig med glädje och domaren dessutom uppskattar den. Både Lycka och Botts ställde upp till hundra procent och gjorde sitt bästa. Vi är så stolta över dem!
I gruppfinalen med Lycka var vi däremot som sparv i tranedansen. Vinnarna hade lååånga internationella titlar. Där kändes det som att det inte räckte långt med en simpel SEU(U)CH SE VCH. Även om hon naturligtvis är världsbäst i våra ögon och visar sig med attityd och energi som få. Frågan är om det, för småfolk som oss, ens är lönt att vänta i 4 timmar för att gå in och vara kanonmat i gruppen på en internationell utställning ... det är nog inte ofta det bjuds på överraskningar i placeringarna.
Utställningsvärlden är verkligen speciell. Om man tänker efter lite, inser man att det måste drälla presumtiva champions i buskarna som aldrig kommer till glamouren. Förutom att ha en bra hund så krävs det faktiskt allehanda andra resurser för framgång. Men, å andra sidan har alla all rätt att glädja sig åt sina framgångar. Tävling är tävling och man kan bara slå dom som faktiskt är där
Våra duktiga hundar firades i alla fall med deras största förtjusning, vaniljglass! En solig härlig stund på en bänk i hamnen.
Även bortsett från våra fina resultat hade vi helt fantastiska dagar på Gotland. Vädret var det bästa tänkbara och restaurangen i Visby hamn var lika mycket en fullträff den. Och att bara ha två hundar och en minilägenhet att ta hand om var en ovan och  positiv omväxling från vardagen.

Nu släpper sommarvärmen och det känns möjligt att lägga spår igen. Vi hade ett mål till detta år. Kajsas viltspårchampionat. Så på med stövlarna och fram med blodflaskan. Nu är det dags!

 

2013-08-12 ... vår chokladpralin, S. Big For His Boots (Boots), är verkligen på G! På SKK´s Internationella utställning i Ronneby vann han juniorklasen, blev sedan både Bästa hane och BIM! Grattis till BIR-tiken får vi också säga! Bra travat ändå av vår kille som fick fantastiskt beröm för sina rörelser.
Att sedan Lycka blev tredje Bästa tik med Reserv-Cacib gjorde ju inte dagen sämre.
Nu har ju Boots sina två cert och kan inte bli champion förrän han kniper sitt tredje i öppenklass.
Nu får vi vänta in åldern och under tiden kan vi alltid ge oss ut i skogen och börja spåra. Det kommer den lille mannen att gilla!

 

2013-07-27 ... regnet mest bara öste ner på Cocker Sydvästs Cockershow. Det var inga måttliga mängder och nyfönade hundar var icke till att känna igen. Men utställare av både två- och fyrbent slag är ett härdat släkte.
Vädret kan vi gnälla på men inte resultatet. Boots blev BIS-R junior och Isak hade BIS Avelsgrupp. Dessutom hade vi HP belönad uppfödargrupp. I båda fallen kunde vi stolt visa tre olika kombinationer, som fick mycket fin kritik av dagens trevliga domare, Börje Johansson (Allerts kennel). Tuva och Isak hade också varsin HP-belönad klassplacering. Tuva gjorde sitt bästa för att charma både domare och sekreterare när vi väntade i domartältet under en häftig skur. Det resulterade i särskilt omnämnande för  "ljuvligt temperament" på kritiklappen. Och vår käre Isak, ja, han travar numera omkring och tycker att han är kung i ringen.
Tack till alla i vårt trevliga gäng som ställde upp med gott humör hela dagen och visade sina hundar till fina kritiker trots det miserabla vädret.
På bilden ovan rättar jag till huvan och Boots undrar hur han har hamnat i sjön trots att han har gräs under tassarna.
Bilden under är från öppenklassen för tikar där Tuva poserar snyggt på tredjeplatsen.
Isak hade f ö ytterligare anledning att vara stolt under dagen eftersom han var stolt pappa till både BIS-R valpen, Strandmarkens My Mary-Lou och till BIS-Unghund Brightwoods Teal. Tack för det!
 
2013-07-19 ... ännu ett steg på vägen. Det är lite glest med uppdaterinarna här på sidan, beroende på kanonfint väder och att hundarna prioriteras framför datorsittande. Inte så konstigt, eller hur?
I alla fall, för någon vecka sedan var tre skogsmullar, Bella, Tuva och Kajsa och kämpade på i i bökig terräng och klarade snyggt sina första pris. Bella med ett HP. Men hon har ju försprång, är ju redan champion... Vår domare hade lagt spår i för oss ny terräng den här gången. Och det var inte den lättaste ska jag säga. Förutom spårandet testades verkligen framåtandan och uthålligheten  hos hundarna. Det blev till att bildligt talat sätta på sig overallen och kavla upp ärmarna och det fixade dom fint.
2013-07-06 ... aktivitetsdag, stormöte, eller  kalla det vad ni vill. En hel hög med med oss närstående cockrar roade sig på Storegårds Hundpark med allehanda aktiviteter. Jag tror att alla hade lika kul, både två och fyrbenta under dagen. Hundarna fick pröva på allt efter förmåga och lust. Och nog finns där att pröva på alltid. Tunnlar, ramper, stegar, skramlande plåtar, ridåer av petflaskor, ja, snart sagt allt.
Och våra långörade vänner visade åter att en cocker är en oförskräckt, framåt, nyfiken hund som gillar att prova på det mesta. Inga komplikationer eller rädslor här inte.
Vädret var varmt och tungorna blev långa. Här sitter uppe från vänster, Bella, Stella, Tuva, Mynta, Boots, Lycka, Lizette och sist, men inte minst, ålderdamen Ketty.
2013-07-06 ... respekt, man kan inte annat än beundra denna gamla dam. Ketty, (Westerner Nice Girl), drygt 14 år gammal som hängde med på vår aktivitetsdag. Här kommer hon i full galopp, hur pigg som helst. Heder åt sådana krutgummor!
2013-09-20 ... Glad midsommar önskar vi alla med en söt bild av en ung Isak!
Jo, då, tack, det gick bra på spårprovet häromdagen, både för Kajsa och Tuva. Men se någon skrytbild blev det inte. Den ligger kvar i kameran som låg på biltaket när jag körde hemåt .... Man ska ALDRIG lägga saker på ett biltak! Hur gammal ska man bli innan man lär sig?

 
2013-06-17 ... SSRK´s utställlning i Gränna - "det var ju du som skulle haft Certet?!" säger Boots till Lycka som jagade sitt sista Cert för championatet.
 
Men domaren ville annorlunda och vi är mer än nöjda med att vår unge chokladpralin tog sitt första Cert och att Lycka nästan lyckades, men fick nöja sig med Reserv-Certet ... Nära skjuter vi fortfarande inga harar, men vi är på G känns det som! Och jag gillar domare som kan motivera sina val och gör det öppet. Börge Espeland från Norge var en väldigt trevlig domarbekantskap som dömde med konsekvens och klar linje. Helhet, uttryck och rörelser verkade vara ledord. Tummen upp gör vi!
Gränna visade upp alla tänkbara väder, mest synd var det om valparna som fick börja dagen i regn, men sedan bättrade det på sig och solen sken mest hela dagen ända fram till finalerna. Men då hade vi packat bilen och styrde kosan hemåt förföljda av ett ösregn över hela småländska höglandet. Soliga till sinnet var vi i alla fall.
I morgon drar vi till Hässleholm för spårprov, få se om vi är lika nöjda när vi kommer hem därifrån ...
2013-06-12 ... lycklig tilldragelse på vår kära utpost i Norge. Isaks och Carmens barn har kommit till världen. Fem tikar och två hanar, färgerna blev sex blå och en orange! Mer bilder får vi säkert snart.
Mor och barn befinner sig väl och det är viktigast av allt så här i början.
Nu tillbaka ut i det fina vädret!
2013-05-27 ... SSRK, Hasslarp. Inte mycket glamour över utställning på lerig fotbollsplan i duggregn. Men ingen rår på vädret och det kunde faktiskt varit betydligt värre med regnandet. Men det känns lite bortkastat med nybadade, fönade hundar och piffiga kläder. Och lite löjlig känner man sig allt när man kånkar omkring på sina "jakthundar" för att dom inte skall bli blöta om fötterna.
Två dagar, två domare, samma hundar/uppfödare ungefär i topp båda dagarna, men också ett par lite häftiga omkastningar i bedömningen. Lycka, Boots och Tuva fick fina placeringar i klasserna båda dagarna. Boots blev tvåa i sin juniorklass på söndag, Lycka vann öppenklassen med CK och Tuva blev tvåa i sin unghundsklass också med CK för domaren, Patric Ragnarsson, som skrev långa positiva kritiker där jag kunde känna igen hundarna. Det är kul att visa hundar som kan röra sig med stil och steglängd som det stod i kritiken!
T v vår fine chokladpralin, Boots, med samma färg som underlaget ....
 

2013-05-19 ... SKK´s utställning i Hässleholm blev en rolig dag på "jobbet". Började med 2:a placeringar i klasserna, med CK, för Boots och Lycka. Slagna bara av de hundar som gick riktigt till topp. Stella och Lizette fick nöja sig med Ecxellent, men det är inte dåligt det.
Men bäst var att vi, på eftermiddagen, bland en sjusärdeles mångfald av uppfödargrupper av alla upptänkliga raser, blev 4:a i BIS-finalen. Långt över förväntningarna. Speciellt kul eftersom finaldomaren, var Paul Stanton, uppskattad och kompetent domare på cocker! Bilden tv från rasringen med domaren Karlo Bala.
Vår tappra skara bestod av Lycka, Tuva, Stella, och Lizette. Tusen tack för all handler hjälp. Utan den bidde det inget ...
Dessutom fick Lycka och Lizette strax efteråt springa in i finalringen en gång till, nu som delar av pappa Eccos avelsgrupp som blev placerad BIS-trea. Vissa dagar är som sagt roligare än andra!
Solen strålade mest hela dagen och hundarna som var lite tagna av värmen gjorde en verklig prestation genom att springa många vändor i gassande sol. Att vara utställningshund kräver sin hund s a s. Inte nog med att att man skall springa runt, man skall dessutom se pigg och alert ut fast man helst vill gå och lägga sig i skuggan någonstans med magen på svalt gräs. Vi tvåbenta får ju skylla oss själva, det är ju vi som har hittat på det hela...
Tack för bilderna, ringsidepaparazzi, Helena, alltid lika uppskattat att få bilder!
Tv ses Stella, S Will Go Dancing med stolt husse Christian som snart är fullfjädrad handler. Lite dåligt med päls har hon under magen, men vänta bara!
2013-05-13 ... Cocker Sydväst´s årliga familjedag avslutades med sedvanligt cocker-race, med ett 20-tal deltagande cockrar. Dom släpps två och två på parallella banor tills en segrare korats. Vid målet på banan står husse/matte hojtandes och vinkandes, det är nästan lika roligt att titta på dom faktiskt...
Många bilder blev det, men roligast av alla blev nog den här på Bricocks Scarlett O´Hara, Doris, dotter till vår Isak. Som hon tar i!
Bästa Suncox blev Stella som bara var så när att knipa förstaplatsen, men fick ge sig för Bricocks Rhododendron, Tracy, som nu vunnit 4 år i rad!
Vi hade vissa förhoppningar innan på Stella och hennes husse hade nog ännu högre ... Nu blir det till att lägga sig i hårdträning till nästa år!
Mynta visade sig nästan lika snabb och vann två utslagslopp innan hon blev besegrad. Lycka och Isak kämpade bra men räckte inte riktigt till. Men jag måste säga att det var bra av Isak att överhuvudtaget springa åt rätt håll. Det är inte lätt för hundpojkar med koncentrationen när det är "löp" både på det ena och andra sättet.

Det viktigaste var ändå att det blev en härligt solig dag i goda cockervänners sällskap. Lite tipsrundor och lite korvgrillning och allmänt hundprat.
 

 

2013-05-06 ... Tuva är söt som en karamell och vet om det. Här sitter hon och poserar blygt med sin danska CK rosett. Vi var nämligen i Roskilde med Tuva och Boots och Tuva var den som lyckades bäst med en 2:a plats med CK i unghundsklass. Även Boots fick Excellent och blev placerad 4:a i sin juniorklass.

Båda fick superfina kritiker och jag är riktig nöjd med hur dom skötte sig. Ringen var stor och med finfint underlag så det gick verkligen att visa hundarnas rörelser. Vi bävar inför Hässleholms trånga, lutande och ojämna ringar som väntar härnäst...

 

2013-05-06 ... gym obehövligt när man är hundutställare.
Ekipaget på bilden väger ca 70 kg. ALLT skall först lastas i bilen. När vi är framme vid utställningen lastar vi ur allt på parkeringen, drar ekipaget, oftast över knölig gräsmark eller i tungt grus, till utställningsringen. Packar av, tältet skall resas, burar och hundar installeras. Lite "vila" medan vi rastar hundar, borstar och fixar till. Därefter springer vi i ringen - ett antal snabba varv under dagen.
Återfärden börjar med att tältet rivs, hela "tornet" på vagnen byggs upp. Sedan drar vi allt tillbaka till bilen. Plockar ner och lyfter in. Sedan kör vi hem och lastar ur allt.... Gissa hur många kilon jag lyft innan dagen är slut? Nog räcker det som träning allt. Men gudarna skall veta att den nya vagnen med riktiga däck underlättar väldigt mycket. Och vad gjorde man utan bagageremmar som stagar upp hela bygget?? Bagageremmar och kompostgaller är helt nödvändiga attiraljer i hundlivet, tack för dom.
2013-05-06 ... Dracula eller vampyrernas natt ... nej, då. Bara utrustning för spårträning. Killen På Ica studsade när jag ville köpa 5 liter blod ... "ööööhhh, vampyr, eller ...?
Kajsa, Tuva och Mynta spårtränar tillsammans med ett större gäng av cockrar. Målet är att så småningom klara sina tre prov med bravur och bli viltspårchampions. Goda förebilder har dom redan i Lycka, Isak, Freja och Stella. Men hundar är olika, den saken är klar och jag är lite undrande inför dom här tre senaste aspiranterna. Kajsa, 7 år gammal, tycker nog att det är lite onödigt att följa blodspår i bökig terräng. Herregud, skogen är ju full av andra fina dofter, vänta jag skall bara kolla här först...
Tuva är bara söt och lite flamsig, spårar perfekt en sträcka för att sedan lägga av och titta på mig eller börja leka med linan. Och Mynta smyger lite försiktigt framåt om vi inte gömt matte i skogen. Då är det full rulle och ingen hejd på framåtandan...
Utmanande är det i vart fall att få till det och kul har vi på färden.
2013-04-12 ..."bröllopsbestyr", kan man väl kalla detta. Isak har dambesök fra Norge och de tu har full assistans ... Nu väntar vi med spänning på ett resultat i juni. Den lyckliga är Lyckas fräsiga, fartfyllda, kullsyster Carmen. Vi tror att dom två kompletterar varandra väldigt bra. Carmen har figurerat i här i Notiser tidigare. Det är hon som är godkänd eftersökshund med sin husse och dessutom otrolig vattenapportör.
Isak har ju gett en hel del trevliga valpar, både snygga och begåvade... Den som vi senast träffade, på viltspårträningen, är Bricocks Scarlett O´Hara (Doris),  redan viltspårchampion, flera CK och nu klassvinst med CK senast hon var ute. Heja på alla Isak-barn! Pappa är en prins!
2013-04-01 .... kunde inte motstå blicken. Det kom en bild på Bruno (S. Boogie-Woggie). Bilden har också varit vinnande bild i Lilla Aktuellt dit lillmatte Nelly skickade in den. Jag kan lätt förstå att den vann. Uttrycket är obetalbart!
Men detta får väl ändå bli sista snöbilden denna kalla vår.
Nu har vi haft solsken och skönt ett par dagar och snön försvinner snabbt undan. Husse sätter upp (norska) fågelholkar. Tack för dom! Och själv hoppas jag på att kunna sätta ut penséer snart. Utan frostrisk på nätterna. Jisses vilken lång vinter detta varit!
2013-03-28 ... favorit i repris. Glad Påsk önskar vi med ett riktigt påskkort. Det är klart det skall vara tupp och höna. Den stolta tuppen heter Conny, den försynta hönan i bakgrunden har inte ens ett namn, är inte det typiskt....
För övrigt börjar det, trots ihärdig kyla, ute kännas som vår ändå. Vår planerade resa till utställning i Stockholm ställdes in. Lycka, den olyckan, har varit i frisörtagen igen... Men det kommer fler chanser och istället för att ligga efter vägarna i påsktrafiken blir det sköna hundpromenader hemmavid.
Ett mål i vår blir att få Kajsa viltspårmeriterad. När vi tränade för några år sedan stötte vi på patrull eftersom hon inte gillade att spåra där det luktade vildsvin. Och det gör det numera överallt i våra skogar. Hon är klokare än den flesta med andra ord. Men vi skall se om åren har fått henne att i någon mån ändra inställning. Även medelålders tanter skall väl kunna spåra, jag menar Kajsa, alltså, så vi gör ett försök.


 
2013-03-25 ... Kajsa fyller sju år idag och det blev lite välförtjänt soffmys för henne och Lycka efter frukosten.
I helgen var vi på utställning i Malmö och fick väl en del placeringar, men utan större ovationer. Boots excellent, Tuva excellent och 4:a i klassen, Lycka excellent och 5:a med CK.
På eftermiddagen ingick Lycka i pappa Ecco´s (Perchwater Like A Perfect Dream) snygga avelsgrupp som blev bäst i finalringen. Lite häftigt kul var det.
Annars var behållningen ett trevligt långbordet med fika efter utståndna vedermödor. Trimbord går att ha till annat än att frisera hundar på. Bara man tål lite hundhår i kaffekoppen och på mackan så...

 

2013-02-28 ... det kom en välkommen hälsning på 1-årsdagen från Molly (S. Bobbysocks) och matte Ada som lever i den vackraste av världar, (Ålesund i Norge) se bara vyn i bakgrunden. Helt otroligt vackert säger vi från vårt platta Skåne!
Ja, hunden i förgrunden skäms inte heller för sig måste vi ju tillägga! Molly har garanterat ett härligt hundliv och får gå mycket på "tur".
2013-02-14 ... Alla hjärtans dag och Boots och resten av gänget har sprungit omkring i snön och haft en alldeles ovanligt härlig dag. Kolla blicken, "du menar inte på allvar att vi ska komma in nu???"
F ö fyller vår prins Valentin, Isak, år idag. Den enda hundfödelesedagen jag kommer ihåg, så då får alla fira.
Ett ljudligt tuggande på grisöron avbrutet av lite muttrande på somliga håll för att freda sin egen godbit. Snabbt är firandet överstökat, våra kära hundar har inte någon större fallenhet för att dra ut på njutningar, nix, fort ska det gå. Med lite tur kanske det blir en bit till ...
2013-01-11 ... "fångtransporten" avgår från Mjölby. Nej, för all del, dom trivs och sover gott i sina burar, men nog måste det se märkligt ut för icke hundiga. Denna kringresande cirkus med inburade hundar. Somliga försedda med öronluvor och sidentäcken... Nog för att täcke, men då av det tjockare slaget, kunde behövts i ridhuset. Där var inte överdrivet varmt precis. Vi var alltså på den återkommande tidiga SSRK-utställningen i Mjölby Ridhus. Vintern hade slagit till igen med kyla och gott om snö.
Boots och
Lycka gjorde som vanligt sitt bästa och fick båda varsitt Excellent och en 2:a placering i sina klasser, Lycka med CK. Och jag hade som vanligt nöjet att visa superglada hundar! Boots kritik med många "utmärkt" och "mycket bra" tycker ju jag kunde berättigat till ett CK också...
Och Lycka utmärkte sig genom att försöka plundra fickorna på åskådare som stod för nära trimbordet medan hon väntade på sin entré. Det luktar gott ur hundfolks fickor. I alla fall ur en hunds synvinkel...
 

 

2013-01-21 ... fågeldansen? Isak, som är mycket intresserad av allt som flyger, balanserar varv på varv runt äppelträdet där småfåglarna sitter. Strax innan undkom en fasantupp, som var dum nog att landa hos oss, med bara förskräckelsen när Isak kom störtandes ...
2013-01-13 ...tjugondag Knut och den gråaste av gråa dagar. Havet alldeles mörkgrått och hu så kallt det såg ut. Tuva och Lycka fick hänga med på promenad efter stranden och vi fick vädra våra fördomar... På håll såg jag en person med två hundar, det var öron- och svanskuperade doberman. Rätt så ovanligt eftersom det numera är förbjudet med kupering i Sverige och många andra länder. Dom sprang av och an och såg möjligen ut att sitta fast i änden av varsitt långt flexikoppel. Hm, vi vände ... Åt andra hållet träffade vi på en familj promenerandens med flat som bar en plastflaska i munnen och lite senare en man med jaktlabbe i koppel. Inte vände vi då ....
Personen med dobermanhundarna hade kanske världens ordning på sina hundar och hade kanske genast kallat in när jag kom närmare, men det såg inte så ut och hur skulle jag veta? Hundägare med viss attityd är jag fasligt misstänksam mot. Fördom, ja visst.
F ö är bilden en tydlig karaktärsteckning av två personligheter. Tuva sitter lugnt ock kollar på mig, Lycka sitter kvar men har samtidigt full koll på intressanta saker i omgivningen.


 



 

 

2013-01-05 ... Boots visar sina bruna framtassar igen och blir fint placerad båda dagarna på MY DOG, internationella utställning i Göteborg. 2:a med CK resp 4:a i juniorklass i konkurrens med betydligt äldre konkurrenter. Det kan skilja 9 månader mellan yngst och äldst i juniorklass, en betydande skillnad i den åldern.
Men vår Bootsie klarade den tuffa konkurrensen alldeles utmärkt med positiva kritiker som visar att han har framtiden för sig. Lycka var också med på resan men hade ingen större framgång den här gången även om hon dag två hängde med till sista utplocket före de fyra som blev placerade. Bilden på Lycka visar att hon minsann inte skäms för sig. Men ibland är somliga likare än andra, så är det i den här utställningsvärlden...
Lycka ingick sedan i sin pappas Eccos (Perchwater Like A Perfect Dream) avelsgrupp och det blev succé i år igen. Gruppen först blev BIR och sedan BIS!! Inte illa. Bilden visar ärevarvet. Domare i BIS var f ö Benny Blid von Schedvin, som var den som gav vår Kajsa hennes första cert en förfärligt regning dag i Ronneby för några år sedan.

Så här i början på det nya året är det väl läge med en liten summering av det föregående. Jag vill tacka och berömma er som på ett så fint sätt tar hand om era hundar från oss. Och så ett särskilt beröm till er som på olika sätt kämpat på och gjort fina prestationer och på alla sätt bidragit till trevliga dagar. Det må vara kring utställningsringen, i skogen eller på lydnadsplanen. Eller vid fikabordet här hemma, sist men inte minst. Tack!

Ett oväntat strong prestation gjorde Bobbo (S Boeing Flight) med husse när ekipaget, helt gröna båda, gick in och blev placerade i klassen på Malmö Valp!
Och nedanstående ekipage utnämner vi till årets stiligaste från Suncox. Bengt med sin Lizette (S. Wish Come True).

 



2012-12-22 ... inte gick jorden under i går, som mayakalendern förutspått. Vi vaknade till en ny dag idag. Full fart som vanligt. Har man hundar har man sysselsättning. Förra helgens tur till Stockholms Hundmässa har sjunkit undan i minnet. Huvudsaken är ju inte att vinna utan att kämpa väl. Och nog kämpade vi, men mest mot vädrets makter. Hemresans första tio mil blev en väl så spännande upplevelse i djup snömodd och halka. Alla plogbilar var på väg norrut medan vi körde söderut. Men hem kom vi och  Excellent fick båda hundarna så, visst, det kunde gått värre med alltihop. 111 anmälda cockrar är förresten det högsta anmälningstal jag upplevt! Så nog var där konkurrens alltid.
Nu är det julstök i kvadrat, och vi lär väl vakna på juldagen och inse att inte gick julen under för att inte varje detalj blev precis som vanligt ..... i år heller.
Lite snö har vi fått behålla och kallgrader är det så köksgolvet kan få vara rent mer än en halv dag...


 
2012-12-13 ... vintervitt även i Skåne. Härligt med riktig kyla, knarrande snö och rena hundar! Så länge det varar. Boots och Tuva härjar i snön när dom inte högljutt grälar på småfåglarna som har sitt matbord i trädet på andra sidan staketet.
I morgontidningen stod att läsa att vargen åter varit synlig inte så långt från oss och häromdagen på dagliga hundpromenaden hade vi vildsvin på åkern framför oss. Att ha hundarna lösa är nog inte att rekommendera även om vi bor på slätten och har lång sikt.
Men vildsvinsskinka på julbordet hade kanske inte varit fel??
Strandmarkens kennel har ännu en gång fått fin-fina valpar efter vår Isak, denna gång med söta Mandy som stolt och duktig mamma. Lite fotograferande igår skall väl förhoppningsvis ge lite fler bilder på Isaks valpsida när tiden räcker till. Nu får vi först ta en allvarlig funderare på om det skall badas och fönas för Stockholmsresa eller om vi skall kasta in handduken och ge oss för i år.



 



 
2012-11-26 ... "Gör om mig", ni vet TV-programmet. Här kör vi en egen variant.
"Bruno", S. Boogie-Woogie kom för sin första riktiga trimning, 9 månader gammal. Och nog blev det en riktig förvandling kan man säga.
Han är så söt i båda sina skepnader att bilderna får lov att ta mycket plats här på Notiser. Dessutom är han en riktigt mysig kille som tålmodigt fann sig i den långdragna proceduren. Sällan har jag trimmat en så snäll ung hund. Han stod när han skulle stå och satt när han skulle sitta. Ja, ni som trimmar vet hur det brukar vara allt som oftast .... Det är inte trimarmen, den högra i mitt fall som blir trött, utan den andra, vänstra, som hela tiden skall parera en hund som slingrar sig och helst vill fara omkring som en propeller.
Och mycket beröm ska vi ösa över en matte som tålmodigt hållit den enorma pälsmängden i så fint skick! Icke en tova, det ni! Och det finns ytterligare en hund i familjen (Lyckas kullbror Simba), lika välskött han.
Överlag måste jag säga att våra valpköpare är himla duktiga med pälsarna. Kanske är det jag som skrämt vettet ur er :), vad vet jag...
"En välskött cocker är en prydnad för familjen" läste jag för länge sedan någonstans, och nog är det sant.
Så klart kan inte alla hållas i utställningspäls, det är inte det jag menar, men välskött både kan och ska även en sportfriserad cocker vara.


 

2012-11-20 ... den dystraste av höstdagar med dimma och dis som en grå filt över Skåne. Men si då lystes dagen upp av våra fantastiska hundar! Isak och Stella klarade sina viltspårprov och blev Viltspårchampions!
Stella som nu återfunnit sitt rätta jag efter löpet, gick som en klocka igen och husse Christian behövde bara hänga med i spåret den här gången. Inga utvikningar nerför branter och stengärden som sist ... Isak lade onödigt mycket energi och fart i spårandet, inte alltid så spikrakt, men spårade det gjorde han varje sekund. I spårslutet markerade han skanken hur tydligt som helst (för domaren) men inte såg matte det inte ... en viss förvirring uppstod men det löste sig.
Väldigt glada och nöjda kunde vi lasta två trötta hundar med pälsarna fulla av granris och bege oss hemåt. Om spåret tog si så där tjugofem minuter att gå, så tog det ungefär dubbelt så lång tid att kvista av Isak på kvällen.
Det var i söndags det, och igår kväll hade Isak "examen" i Allmänlydnad II och det fixade han också med den äran. Han är helt otroligt lättlärd och älskar att vara till lags. Svansen går som en propeller när han är på träningsplanen. Skam till sägandes har vi inte lagt många stunder på träning här hemma, men det är som att han läser tankar och fixar övningarna ändå.

 

2012-11-12 ....Gäääsp, Boots undrar om inte barnarbete är förbjudet, två hela dagar på utställning, och så mestadels inburad, vad är detta??Vi har  på kort tid bevistat tre utställningar med bra men inte strålande resultat. Lycka 3:a i klassen med CK på SKK´s internationella i Växjö och 2:a med CK på SSRKs´s i Åstorp. Men nära skjuter vi fortfarande inga harar... och vi väntar ju på det tredje Certet!
Boots blev 2:a med HP i sin klass. Nästan roligare är att vår snygga Stella (S. Will Go Dancing), trots "bikiniklädsel" fick Excellent i Åstorp och blev trea i unghundsklassen med sin husse. Och att Bobbo (S. Boeing Flight) som varandes, fullständiga värsta utställningsnovisen, med likaledes husse, gjorde en finfin insats på Malmö Valp och placerade sig trea i Valp 4-9 mån, efter en uppvisning som inte någon annan nybörjare skulle gjort bättre. Sjukt duktigt som det heter idag. Det är min sju inte lätt att visa hund, om nu någon trodde det! En konstig pseudovärld är den, utställningsvärlden, men inte desto mindre kräver det sin skicklighet. Ja, chokladpralinen Boots var också med och vann klassen med HP, men blev sedan slagen av den betydligt vuxnare 9-12 mån hanen. Inget att säga om det, och vi gläds åt att ha fått ännu en snygg och välgående hund att visa! En riktig cooling, men med full fart under galoscherna i ringen!

 

2012-10-27 ... kallt i ridhuset, men sol i sinne hade vi efter SSRK´s utställning i Mjölby igår. Vår lille chokladpralin Boots blev Bäst i rasen-valp med Hp och finaste kritiken man kan tänka sig för domaren, tillika rasspecialisten Christina Daniels. Det kändes gott att få det omdömet! Hans motstånd om BIR var en söt black and tan-flicka från kennel Line Sam. Och inte nog med BIR, på eftermiddagen slog Boots till och blev Best in Show-valp för domaren Lena Rollmar i konkurrens med ett antal andra rasers söta valpar.
Hon hade dessförinnan med den äran gjort ett styvt jobb och sorterat ett 90-tal anmälda cockrar. Nybliven cockerdomare som hon är hade hon dragit till sig det stora antalet anmälningar. Vår tokglada Lycka blev tvåa med CK i den stora (17 st) öppenklassen. Vi fick vara nöjda så och fortsätter att jaga det tredje certet!
Efter sådana resultat rullar bilen ovanligt lätt de många milen hem till Skåne igen. Hundarna sov som små grisar där bak i sina burar och lyfte inte huvudena förrän vi körde in genom grindarna hemma sent på kvällen.
Undra på att matte ser nöjd ut på bilden som vi fixade till i efterhand. Vi hade ingen kameraman till hands precis när det bar till. Det skulle kännas lite olycksbådande att ordna fotograf innan resultatet är klart ... så säkra i korken är vi inte i det här huset.

 

2012-10-02 ... QUE?????
2012-10-01 ... bokstäver i olika kombinationer kan man ha idag, och länge har vi misstänkt att Lycka har en hel del. Men nu har hon definitivt fått en önskvärd kombination. SE VCH. Jajamänsann, den vi trodde minst på när vi åkte till det sista provet gjorde ett jättebra arbete i skogen och är nu på tre raka spår färdig vilspårchampion! Hur cool som helst var hon med bra koll på läget trots lite viltstörning och en önskan om att klättra upp i ett träd efter en ekorre. Isak och Stella hade båda väldigt mycket att bestyra utom att följa spår och hitta klövar, men dom kommer snart igen, det är alldeles säkert.
Typisk Lycka bild t v, "ånä, ge mig skanken, jag hittade den först...", hon vill inte alls lämna ifrån sig sin trofé till vår domare Inger Larsson-Kronholm.
Och än en gång var matte glad över den välsignade norska overallen, även kallad skogskondom, med tanke på hur Isak och Stella såg ut efteråt....
 
2012-09-20 ... tighta polare, även kallade Knoll och Tott, eller Boots och Sara. Kära barn har många namn .... pigga och nyfikna stretande framåt på promenad.
Kan f ö ingen stänga av blåsten i Skåne? Det har blåst rejält dag ut och dag in i minst en vecka. Ett par hundpromenader över slätten varje dag gör mig inte precis mild till sinnet .... jag förstår inte hur jag hamnat i Skåne jag som verkligen tycker illa om blåst. Men ett par glada svansar som vajar framför mig under promenaden gör det hela lite roligare.
Kolla förresten vilken skillnad det kan vara i färgnyansen på två liver roan. Boots till vänster med en kallare brun ton och Sara mer åt orange.
2012-09-10 .... vi hade en "lyckad" dag igår på SKKs internationella utställning på Sofiero. Efter en trevande inledning av våra andra förhoppningsfulla, for Lycka in med sin vanliga entusiasm och gjorde det oväntade. Trots egenhändigt avkortad päls (hon ger sig inte, hon ska bli frisör har hon tänkt), vann hon den stora öppna klassen med CK, blev sedan Bästa tik med Cert och Cacib. Många varv vi fick springa, det var knappt mattes flås räckte till!
Bästa hane hade Lyckas pappa Ecco (Perchwater Like A Perfect Dream) blivit, m a o lite familjeuppgörelse om Bäst i rasen. Men, men, trots att vi minsann inte vek ner oss i traven så drog vi det kortaste strået. Grattis Frida och Ecco säger vi glatt, Lycka och jag var ändå väldigt nöjda med vårt BIM! Domare var Inga Siil, Estland, som hade bestämda åsikter om deltagarnas visande. Hundarna skulle stå med nosen åt samma håll vid bedömningen och kopplen fick inte tas av. Om inte annat så snabbar det nog upp bedömningen en del. Det går inte att komma ifrån ett visst tidsödande fummel med kopplen som skall av och på varje gång men stannar. Jag kan faktiskt "Gilla" det, det är väl så man uttrycker sig i dag i dessa Facebook-tider.
Sofiero är en förfärlig plats. Ja, far nu inte i taket alla som månar om turismen i regionen, jag menar förfärlig för utställare. Det är fantastiskt vackert, men gud så besvärlig för en utställare med pälshundar. Det skall släpas tält och burar och ett helt lass med pryttlar långa vägar från parkeringen och längs grusgångar och över gräs. Och sedan har man ändå ingenstans att ställa tältet vid ringen, puh. Vill minnas att jag varje år sagt att, aldrig mer Sofiero, när armarna blivit långa som jag vet inte vad av släpandet. Men så går det bra i ringen och så är det ju nära i geografin, så visst, vi är nog där nästa år igen ....

Lycka visar upp rosetten och undrar vad det är för märkvärdigt med denna tygtrasa?????
Fler bilder från ringen kommer snart.
 
2012-09-04 ... vad ska vi med lusthus till (se  nedan) , vi ligger så himla bra i soffan? Delar av den fyrbenta församlingen tar igen sig efter ännu en jobbig dag. Hm ....
2012-09-04 ... sensommarvärme och lusthus, fin kombination eller hur? Nu står det på plats tack vare hjälp från goda vänner, idogt arbetande husse och trots mattes tvivel att det verkligen skulle hända ...denna sommar i vart fall. Vad är det man säger -  bakom varje framgångsrik man står en förvånad kvinna.... men i ärlighetens namn kan man säkert vända på meningen också.
 
2012-08-24 ... och va glor du på? - har du inte sett någon svalka rumpan förut? Sara och Boots gillar verkligen vatten. Kan inte hundarna komma till sjön så får vi fixa det på annat sätt, till valparnas förnöjelse. Sara sitter gärna både länge och väl och njuter av svalkan en varm dag så här på sensommaren
2012-08-27 ... "biprodukt" av spårträning. Isak hamnade i ett björnbärssnår häromsistens när vi tränade. Ett par dagar senare åkte vi tillbaka och plockade härligheten. 10 liter björnbär och oräkneliga revor på händerna blev resultatet.
2012-08-24 ..."prästalus" eller "Guds straff för alla cockerägare", som Sanna fyndigt formulerat eländet. Isaks stiliga utställningskostym blev snabbt förvandlad till en grön massa efter några turer i buskagen. Det är inte utan arbete för matte att kombinera utställningsvärlden med spårträningen. Men vad gör man inte -  ställer hundarna upp för mig och springer runt i utställningsringen så plockar jag gärna pinnar och frön efter skogsturen. Helt ärligt vet jag vilket dom föredrar att göra ....
 
2012-08-12 ... ett stolleprov igen. Att stiga upp kl 4 och bege sig åstad för att springa runt med hundar i en ring... ja, vad skall man klassa den sjukan som?
I alla fall gick det hyfsat bra i Ronneby på SKKs internationella utställning. Isak och Tuva kom båda 2:a med CK i sina klasser och matte kom hem med en präktig förkylning. Dömde gjorde en helt ny bekantskap, Diana Besoff från Australien. Det blev på sina håll lite oväntade resultat och man kunde lätt tro att domaren föredrog svart. Isak har borstat upp sig och är numera betydligt mer intresserad av att visa upp sig i ringen. Hans parningar har säkert gjort sitt till för att höja självkänslan och öka attityden. Tuva som var helt ur slag länge efter sitt löp, så länge att vi började undra hur det var fatt, är nu sitt vanliga glada jag igen. Frånsett att hon är utfälld under magen så står hon sig gott i konkurrensen igen.
På bilden snygga killen Isak.
 

2012-08-06 ... Cocker Sydväst Cockershow blev en trevlig dag "på jobbet". Dömde gjorde Helle Dan-Pålsson, Danmark. Vår lille man "Boots" blev BIS-Reserv i valpklass I och lade ribban för resten av vårt gäng. Stella och Tuva blev 3:a resp 4:a båda med HP i sin klass. Isor travade sig till en 4:e placering med HP. Isak, (bilden) blev 3:a med HP i sin klass. Lizette, gick som ett tåg, men det räckte "bara" till excellent utan placering i en stor klass. Och Mynta med premiärvisande husse i snöret kommer snart igen, eller hur? Vem har sagt att det ska vara lätt?
Jag måste säga att jag är imponerad av våra valpköpare, som nästan på egen hand håller pälsarna i utställningsskick och som blir allt duktigare på att visa fram hundarna i ringen.
Ja, och så hade vi ju också tur med vädret och fikastunden efter dagen var som vanligt jättetrevlig. Att bara få sitta där i ett gäng av likasinnade cocker-stollar som alla pratar på om sina respektive hundars små egenheter och annat ditt och datt.  Härligt!
Och ännu en gång får vi säga jättegrattis till Isaks söta dotter Brightwood´s Teal som blev BIS valp för andra gången i följd! Snyggt jobbat!
 
2012-07-24... tre långa tungor och tre första pris. Sommarens hittills varmaste dag fick tre damer, Bella, Stella och Lycka, bekänna färg i spårskogen igen. Bella, längst tv fick t o m Hederspris. Med ålderns rätt och ett färdigt championat att luta sig mot var det kanske inte så förvånande. Stella fick nog det svåraste spåret, hög vegetation och många rådjurslegor, men hon löste det bit för bit. Lycka hade definitivt fått HP om det gällt bara hastigheten.... Förvånad, någon?
Förfriskningar efteråt hos vår domare uppskattades väldeliga!
Så nu tränar vi vidare mot det hägrande målet! Lycka, Stella och Isak har två förstapris vardera så snart blir det riktigt spännande.
2012-07-11 ... Boots underbara uttryck. Det behövs inga ytterligare kommentarer, eller hur?
2012-07-11 ... Knoll och Tott kallar vi dom ibland, våra oskiljaktliga chokladtroll. Precis som seriefigurerna ser man inte den ena utan att den andre finns alldeles i närheten. Annars är namnen Boots och Sara (hon har  fått sitt namn efter Zarah Leander - mörkrött hår och mörk röst). Vår Sara har ett märkligt brummande läte, långt ner i basen när hon vill påkalla uppmärksamhet. Vi har ju aldrig haft liver tidigare och är rätt så fascinerade av deras blick.
Ögonen är nästan grönaktiga och blicken blir väldigt intensiv.
 
2012-07-11 ... den ofrivillige apportören får göra en insats när hundarna tycker att det får vara nog badat. Lycka, Mynta, Stella och Bella (och Chess längre upp på land) är måttligt roade av vattenträningen. Mynta och Bella visade åtminstone att dom kunde simma ... Annars blev vi tvåbenta tämligen våta i våra försök att lura ut de fyrbenta kompisarna i vattnet.
Badet var en avslutning av en spårträningskväll i skogen.
För somliga av oss väntar viltspårprov till helgen.
2012-06-26 ... häftiga och kul bilder får man till ibland, men många missar man också därför att kameran inte fanns till hands. Vad sägs om fyra valpar som sitter tillsammans och ylar med runda munnar till glassbilens glada trudelutt? Hade varit riktigt skojig att ha.
Annars tränas här viltspår, "odlas päls" och väntas ut skendräktighet. Vädret är minst sagt omväxlande och i spårskogen igår blev vi sjöblöta av ideliga regnskurar. Regn är inte det roligaste när man har flera hundar och dessutom valpar som måste ut ofta. Och inte går dom självmant när det står som spön i backen utanför dörren. Nej, då, på med regnjackan och ut med dig matte, annars går vi inte ....
Boots och Bobcat liknar alltmer två bruna, lurviga troll. Obekymrade om framtida förväntningar spatserar dom omkring i flocken.
Boeing Flight (Bobbo) och Boogie-Woogie (Bruno) har flyttat till sina nya hem i midsommarhelgen. Det känns lite i hjärtat när dom åker, men vi är säkra på att det kommer att gå hur bra som helst för dom i livet. Trevliga och kompetenta hussar och mattar kommer att sörja för det.

2012-06-10 ... både vackra och duktiga. Här är ett gäng som gått sina spår med bravur. Eftersom matte står bakom kameran sitter Isak och Lycka hos spårdomaren Karl-Axel, Stella därnäst med husse Christian som skall ha en extra eloge för att han tar så fint hand om sin Stella. Både fina utställningsresultat och nu lika fina i skogen. Hon gick sitt spår så bra att om det delats ut Hederspris i anlagsklass hade hon fått det.
Lycka debuterade i sin röda "skogskondom" som visade sig vara suveränt bra. Inga kvistar och pinnar i pälsen, inga fästingar heller för den delen. Lite kul ser hon ju ut och humoristen i gänget döpte henne till Cathy Freeman. Ni vet den australiensiska löpertjejen som sprang i kroppsstrumpa...
Som på bilden nedan, så kul kan man också ha när man skall försöka ta en bild där Lycka är med. På något sätt lyckas hon alltid skapa ett litet kaos omkring sig. Aldrig en tråkig stund med den....



2012-06-05 ... morsomt och mindre morsomt i Norge. Tuva och Lycka har varit på Norgeresa. Utställningsresultaten var inte mycket att skryta med, inte heller, ursäkta att jag säger det, domares integritet ... jag blir inte direkt mindre skeptisk till Facebook vad tiden lider.
Men Carmen, S. Send A Wish (Lyckas syster), gjorde trots nästan total brist på behäng en fin  insats med ett Excellent och 3:e placering i klassen på NKK´s internationella utställning i Drammen. Jag fick äran att visa henne och hon var precis lika härlig som Lycka. Bara full fart och entusiasm för hela slanten.
Senare fick vi också se Carmen "in action" i spårarbete i skogen och vid vattenapport. Det gjorde inte vår beundran för denna lilla dam mindre. Vilket kraftpaket!! Och hennes kompis Tilla var precis lika bra. Att se dom i full fart kasta sig i vattnet och hämta in en stor, tung svanvinge var en häftigt!
 
Både Tilla och Carmen är godkända eftersökshundar och har vid flera tillfällen fått bevisa sin kompetens. Av deras husse Sigmund fick vi hjälp och tips för vår egen träning och både Lycka och Tuva gjorde framsteg. Och det var inte den allra lättaste terrängen vi spårade i. Lycka visade kämpatakter som hon aldrig behövt ta fram tidigare. Och milda Tuva visade att blod minsann var av intresse även för en dam i full utställningsdress. Lite kvistar och myror i pälsen får man stå ut med för nöjet att spåra.
Det vi också fick med oss hem från resan var en röd tättsittande "skogskondom" till hundarna. En fiffig overall som jag inte sett någonstans hemmavid. Den skall hjälpa både mot pinnar i pälsen på sommaren och snöklumpar på vintern.
Bilderna visar Tilla med svanvinge och Carmen på utställningen.
Jag har en roligare bild, helt från sidan, på en "avlövad" Carmen på domarbordet, men den sparar vi för eget bruk.... På den bilden kan man möjligen förstå varför CK´t uteblev. Men å andra sidan är ju inte pälslängden den avgörande och kvaliteten var det ju inget fel på enligt kritiken, varken på päls eller annat. Det är det jag menar. Ibland blir jag fasligt trött på utställningsvärlden... Men, den som sig i leken ger osv...

 

 

2012-05-29 ... nästan på ettårsdagen tog Tuva sitt första CERT! Ingen dålig födelsedagspresent. Dömde gjorde Michael Kristensen från kennel Galaxy/Cockergold i Danmark. Dessutom blev hon BIR junior trots en viss seghet i ringen.
Värme är kanske inte hennes grej ... det var otroooligt varmt. Vädret i Hasslarp tycks vara antingen eller. Regnigt och kallt eller stekhet sol. Men välordnat och trevligt som vanligt. Och när utställandet var över och hundarna vilade i skuggan var det riktigt skönt att sätta sig i eftermiddagssolen och summera dagen med goda vänner och "arga" konkurrenter. Dagen innan gjorde vår lilla Tuva inte heller bort sig utan blev placerad 3:a i juniorklass med CK för Helle Dan Pålsson, från Dan L´s kennel i Danmark! Och så måste vi bara gratulera Isaks lilla dotter på Brightwoods kennel som blev både BIR och BIS-valp i sin klass under helgen. Heja på!

 

2012-05-21 ... bild  från utställningen i Hässleholm.  Här travar Isak (Travis Miles To Go)  in i stora ringen i täten för sin fina jämna avelsgrupp. Tuva (S. Go Go Doll), Mynta (S. Keep On Going), Isor (S. Go Cart), Doris (Bricocks Scarlett O`Hara).
Snyggt ser det ut också med fina jämna avstånd!
 
2012-05-20 ... fantastiskt vacker vy. Titta på bakgrunden, viken utsikt! Vår utflyttade Molly har nu upplevt sin första 17:e maj med matte Ada. Vad vi förstår har allt avlöpt väl med firandet och efter det kan vi väl anta att Molly numera betraktar sig som mest norsk. Vi får väl tänka oss en liten norsk flagga i munnen på bilden.

I övrigt var vi på utställning, SKK´s nationella i Hässleholm igår. Vi har inga bilder än men kan i alla fall meddela att Isaks avelsgrupp blev Bäst i rasen och även kom på en otroligt glädjande 2:a plats i  finalringen! Snyggt jobbat alla som hjälpte till och tappert stod ut i det kalla vädret!
Individuellt lyckades Tuva och brorsan Isor bäst med varsin placering med CK i juniorklass. Sedan hade vi också fina prestationer av Mynta och Lizette och Stella. Vi återkommer om detta!
Inte att förglömma, Isaks dotter Brightwoods Teal blev BIR-valp. Tack för den!
2012-05-16 ... i aftonsolens glans. Pappa Isak i mitten med barnen, ladylika Mynta och grabbiga Isor. Kursen i Allmänlydnad är avklarad och nu har alla tre intyg på att  dom är kloka och duktiga. Vi som höll i kopplen fick däremot mer att jobba på ....
Det har varit både intressanta och roliga kurskvällar med en väldig blandning av olika hundraser och skiftande ambitionsnivå hos förarna.
Övningarna i inkallning över "minfält" bestrött med korvbitar var en munter tillställning. Här var det en klar fördel med en hund som inte var av modell soptunna-äter-allt. Dom hungrigare typerna hann sätta i sig både en och två bitar innan dom var i mål. Isak som är lite kräsen på maten klarade sig väldigt fint över och gav nästan oförtjänt ära åt matte.
Annars har han bjudit ganska mycket på sig själv under kursen och blivit mer och mer entusiastisk för varje gång. Från inkallning i måttligt travtempo  till full galopp med fladdrande öron. Känns nästan som om vi skulle ta nästa kurs också ....
2012-05-10 .... äntligen hemma. Molly har äntligen kommit hem till Ålesund i Norge och  sover gott efter den långa resan. Hon tar flytten till nytt hem med ro och gör sig inga stora problem, precis som en trygg valp med gott självförtroende skall göra. Och tack så mycket för bilden, Ada, den värmde!
2012-05-09 ... Bobbysocks, numera kallad Molly, med matte Ada på Sturup. Efter den snabbaste koppelträningen någonsin var Molly färdig för sitt  nya liv. Det började med en flygning Sturup-Arlanda-Oslo-Ålesund. Fint att bli hämtad av matte och få sällskap på resan för en  liten valp, det uppskattades av både valp och uppfödare.

Även Boogie har "hittat hem" och fått det till färgen passande tilltalsnamnet Bruno. Han flyttar snart till Kristianstad och bli kompis till Simba, Lyckas kullbror.
Nu återstår att hitta goda hem till "han med hinken" som Boots kallas efter sin filmdebut och "han med örat" som Boeing kallas efter sitt ljusa vänstra öra. Inga dåliga killar någon av dom, problemet tycks vara att dom just är killar. Kan inte förstå denna inrotade föreställning att tikar skulle vara att föredra som sällskapshundar.
 
2012-05-06 ... lycka för Lycka som verkligen gillar valpar. Hon är den bästa barnvakten, ställer alltid upp med samma glada humör på alla upptåg.
Den flygande valpen på bilden har det mycket passande namnet S. Boeing Flight. Med den farten och dom flaxande öronen lyfter han nog snart som sin namne flygplanet.
Mycket tid vid datorn blir det inte för matte, spårkurs, lydnadskurs och en kull huliganer, det tar sin tid.
Och så får vi ge lite beröm till våra utflyttade, Chess som varit duktig på lydnadskurs hos Jeppe Strid minsann, Stella som spårar som om hon aldrig gjort annat, och Isor och Mynta som går både lydnads- och viltspårkurs. Mynta har dessutom en matte som lärt sig plocka cockerpäls och trimma snyggt på rekordtid.
Vad månde inte bliva av detta gäng? Och dessutom verkar alla ha så himla roligt!
2012-04-13 ... uppställning för fotografering av en glad hoper cockrar som skall förkovra sig i viltspår.  Karl-Axel, vår klippa, tvåa från höger, skall hålla koll och leda rätt i skogen. Roligt kommer vi att ha tillsammans, det är alldeles säkert. Redan första kvällen blev en munter tillställning. Och det är väl själva kärnan i det hela, att ha kul med sina hundar och likasinnade hussar och mattar.
Isak, som själv är med på kursen, har inte mindre än fyra av sina barn med bl a Mynta och Stella här hemifrån och två födda på Bricocks kennel. Det skall bli väldigt roligt att följa deras utveckling. Lycka gick sitt allra första blodspår och visade sig vara sin mors dotter, mycket "ringande" blev det i spåret. Vi får träna lite hemmavid till nästa gång och se om det går att räta ut hennes insats ... Vi får väl skylla på kaninerna som nästan halvtama skuttade omkring vid just vårt spår. Dagens insats var annars att få Lycka att sitta still så länge att selen gick att ta på.
 
2012-04-08 ... full rulle har vi haft i helgen med trevliga besök till valparna och med kära återseenden av "hemvändare". Nu är det bestämt att en av valparna S. Bogaloo skall bli ölänning under namnet Saga. Det blir säkert toppen!
Simba och Stella (med åtföljande Bella) hälsade på och det bara yrde blå cockrar överallt. Vimsigare och gladare djur finns nog inte.
Simba skall minsann få en kompis ur den nuvarande kullen och det är en grannlaga uppgift att välja den mest passande, därför tar vi god tid på oss.
Och så har vi haft ännu en fotosejour. Som på bilden ser det ur hos oss vid valpfotografering :), husse iförd värsta sjöstövlarna för att inte få koncentrationen bruten och hälsenorna avgnagda av entusiastiska fotoobjekt.
Någon timmes sol var det idag och valparna fick vara ute och härja runt. Tygtunneln var den mest uppskattade leksaken, den rymde en hel mängd valpar på en gång visade det sig. Vi hoppas kunna visa lite roliga bilder framöver!
2012-04-07 ... här står en liten man (Boots kallad) och har fallit i begrundan över sin spegelbild. "Snygg kille den där, undrar vem det kan vara".
Påskafton är det idag och vi har fått snö igen. Synd att det varit så kallt väder, valparna har bara kunnat vare ute en längre stund en enda gång än så länge. Det var på skärtorsdagen då solen sken och det var riktigt milt i luften. När dörren öppnades ut till valphagen och solskenet väckte det som vanligt en väldig förundran. Alla radade upp sig på tröskeln och gnydde undrande innan dom vågade steget ut i det fria. Och sedan blev det premiär för övning av rumsrenhet ...


2012-04-02 .. lurad april kunde man bli igår. Jag blev det - "titta en kungsörn!" sa husse vid frukostbordet. Och jag gick på den lätte och tittade ut ...
Snart är det påsk och vi har tagit lite påskkort på våra valpar. Hiskeligt söta är dom. Annars är det inte mycket annat än att torka golv, känns som hundra gånger om dagen. Helt otroligt hur det kan komma ut så mycket ur bakänden, betydligt mer än man stoppar i där framme. Inget fel på ämnesomsättningen i alla fall - den skulle man ha så slapp man fundera över den där extra bakelsen man skulle vilja stoppa i sig...
Dom växer så det knakar och vi har haft förfrågningar från utlandet. Liver roan är tydligen gångbart. Vi får väl se varthän det leder. Men trygga goda hem här uppe i norr, där dom får bli älskade familjemedlemmar, är i vart fall inte sämre rankat hos oss.

 

2012-03-22 ... Stella har hittat hem. Dvs Christian hittade Stella och ömsesidigt tycke uppstod. Nu har hon flyttat till ett uppskattat och uppskattande hem där vi kommer att kunna följa hennes bravader framöver. Viltspår och lite utställning och många skogspromenader med cockerkompis Bella väntar. För att inte tala om soffmys... Härligt tycker vi. Innan flytten hann hon också med att debutera i juniorklass på Malmö internationella utställning där den alltigenom positiva kritiken började med "feminin tik av excellent kvalitet..." tja, men det visste vi ju redan...
Vi fick ju ta en bild av den snygga damen innan hon åkte. Lite rufsig ser hon ut, det blåste häftigt, men så fin hon är ändå! Nya husse fick nog lite blodad tand av Stellas utställningsprestation och kommer nog att springa några varv med henne i ringarna framöver.
Förutom Malmö internationella där även Isor, Mynta och Tuva deltog, Tuva den enda med placering, så har vi nu aktiverat oss alldeles väldigt. Hela gänget går i blandad kompott både allmänlydnad och vilstpårkurser under våren.


2012-03-14 ... nu går det fort.
I går kväll hade alla valparna öppnat ögonen, nästan som på en given signal, och idag har dom för första gången smakat på lite köttfärs. Och benen bär mer och mer.
Den ena positiva händelsen slag i slag med den andra. Idag är nämligen första vårdagen då det gått att ta sig en liten eftermiddagsfika på trappan utan att känna isiga vindar. Och snödroppar, krokus och vintergäck tävlar om att lysa upp vår tillvaro.
På bilden ligger de tre pojkarna halvsovande framför kameran.
2012-03-11 ... inget särskilt nytt att rapportera. Valparna växer och frodas, magarna är trinda och runda. Man börjar kunna ana sig till en och annan ögonspringa och samtidigt som vi njuter av lugnet, väntar vi med en viss otålighet på att de små liven skall bli någon vecka äldre så att vi kan se mer av vad vi egentligen har i lådan ...
2012-03-05 ...valparna äter, sover och växer. Allt är i sin ordning och just nu är det lugnt på alla sätt. Kajsa sköter sina valpar, vi sköter Kajsa och det rullar på. Dom första kritiska dagarna är passerade. Vi får njuta av lugnet innan det blir dags för oss att gå in i rollen med matning och ett evinnerligt städande i valplådan ...
I förbifarten hann vi också upp till Moheda och SSRK´s utställning i går. Lycka som både löpt och fällt ut och dessutom friserat sig själv fick stanna hemma. Tuva, helt nybliven junior, och fortfarande med valpigt utseende, stod för prestationen att bli tvåa med CK i en stark juniorklass. Strongt jobbat av henne, tycker vi.

 

2012-03-01 ... privilegier har man som mamma. Kaja vill knappt går ur valplådan och serveras sina måltider på plats. Tyvärr miste vi den minsta blå tiken i natt. Det är tråkigt men sådant som händer, och var det någon det var risk för redan vid födseln så var det hon. Man hoppas ju alltid att det skall gå vägen, men naturen är ibland klokare än vi...
Vi gläds desto mer åt sju tjocka små "korvar" som är pigga och framåt.
2012-02-29 ... surprise, surprise fem gånger om. Det blir säkert bara blått, det var vi nästan säkra på. Möjligen hoppades vi på orange. Men, minsann där levererade Kajsa en överraskning som heter duga. Fem liver och tre blå blev resultatet efter en lång och inte helt odramatisk natt. Men slutet gott allting gott. Och i valplådan ser det ut som en påse AKO-kola, ni vet, chokladbrunt och vitt mot kolsvart och vitt och lika svårt bland valparna som i godispåsen att välja sin favorit...
Tre blå tikar, två liver tikar och tre liver hanar samsas om utrymmet vid matdax. Lite trångt blir  det emellanåt och somliga tar för sig mer än andra, som vanligt, men läget verkar helt under kontroll.
Kajsa sköter sina plikter som den föredömliga mamma hon är och det är tyst och lugnt i lådan. Mätta och nöjda valpar väsnas inte.
 
2012-02-13 ... SSRK´s utställning i Mjölby blev en kylslagen historia. Finns inget så kallt som ett ridhus på vintern. Brrr. Men frånsett kylan så var det trevligt. Valparna, Tuva och Stella blev 2:a resp 3:a, båda med HP i sin klass. Vi får tacka "mormor" Karin som visade Stella till dagens prestation. Med minimal träning - tala om snabbkurs - travade Stella runt i ringen, med förvånad blick men helt med på noterna. Väldigt fin kritik fick dom båda, helt välförtjänt tycker vi förståss.
Lycka fick en hedersam 4:e placering med CK i unghundsklassen.
På eftermiddagen fick hundarna en skön promenad i småländsk skog med vildsvinsdofter runt vårt bästa  "pensionat".
 Eftersom Lycka friserat sig själv och inte är mycket att visa på bild och valparna redan är avkonterfejade (Stella på Valpar/Till salu sidan) så får det bli en bild från det som är hundutställarens mesta tidsfördriv. Bilkörning... E4:an, någonstans i Ljungbytrakten, i snöglopp, och med ännu ett par timmars körning kvar....Vi borde vara sponsrade av bensinbolagen....
 
2012-02-09 ... full fart. Mera snö idag på morgonen och ännu gladare hundar. Snabba Stella leder de fyras gäng.
2012-02-07 .... bullar i ugnen. Kajsas mage växer och hon börjar få problem med att hoppa upp i mysfåtöljen. Och utomhus går det inte med någon större fart. Gångstilen är vaggande och travstegen få. Hon går värdigt fram vår blivande mamma. Och inte gillar hon för mycket stök omkring sig heller, ungdomar som härjar inomhus läggs raskt ner med bara en sträng blick.

Hux flux, när ingen längre är så värst intresserad, har vi fått snö. Nu ser det minsann lite julfint ut där ute, när det är så dags. Men som vanligt visar i alla fall hundarna uppskattning över snön. Särskilt Tuva och Stella är helt outtröttliga där dom flänger omkring.
 

 

2012-01-28 ... krocktestade.  Vimsiga, glada cockrar. Förutom alla andra test vi gör så kan man lite skämtsamt säga att våra hundar också är krocktestade. Vi har rätt stora ytor att släppa ut på, men nog springer dom och krockar i alla fall. Märkligt är det, det är som om dom vore magnetiska. Full fart, till synes blinda och döva far dom omkring som jehun och hinner inte alltid väja för eller hoppa över den mötande. Tuva och Isak har just rundat lilla huset från varsitt håll och är på uppenbar kollisionskurs.
I dag är det fruset i marken, kallt och blåsigt, riktigt otrevligt väder egentligen men hundarna trivdes med att få sträcka ut. Och själv slipper jag torka leriga tassar så länge kylan håller i sig. Det tackar vi särskilt för.
  2012-01-27 ... Isak FN Normal. Glatt besked men kanske inte så oväntat ändå. Det betyder också att Tuva, Stella och gänget i kullen efter Isak och Freja är FN normala och inte behöver testas om dom skall gå i avel i framtiden.
2012-01-24 ...what????? Stella funderar, vad i fridens dagar är detta som ramlar ner uppifrån. Första snön i livet är förunderlig, dessutom våt och inte alls trevlig i pälsen.
2012-01-21 .... nu är det nog rätt så uppenbart. Kajsa väntar valpar med Bobby på Backhills kennel.
Tvärsäker kan man ju aldrig vara i den här branschen, men alla tecken tyder på det.
Bobby är en "redig" kille om vi nu skall tala lite skånska och en riktig gentleman. Han t o m bjöd Kajsa på hennes favoriträtt glasstårta till bröllopsmiddag. Det ni!
Eftersom Freja kom i löp nästan samtidigt och det kändes omöjligt för oss med två kullar på en gång så kommer Freja att få sin kull, också den efter Bobby, på Backhills kennel i stället. F ö är Kajsa och Freja kusiner och vi ser på ömse håll mycket fram emot dom väntade valparna!
Och så väntar vi med spänning på Isaks FN-test som skickades in i veckan!

 

2012-01-21 .... alltid på fel sida om dörren är en typisk egenskap hos cocker. Är man inne och öppnar dörren så rusar dom ut, högljutt hojtande om vad kul det skall bli. Är man ute och skall in bara för att hämta en liten grej så nog skall dom genast in, och det medsamma. Känns det igen? Samma med bilen. Fulla av entusiasm hoppar dom in för att en liten stund senare, om jag så bara åkt några kilometer, lika glatt hoppa ut igen. Utan överdrift kan man nog påstå att det är en entusiastisk ras, strunt samma vad som händer, bara det händer! Bilden tv kom till efter att Isak, Tuva och Stella prompt skulle ut bara för att jag av misstag öppnade dörren - det ösregnade... Två minuter senare satt dom där med långa ansikten och undrade om inte dörren skulle öppnas igen.....
Och alla har dom sina egenheter. Lycka känns igen på att hennes tänder är som ett kardborrrband. Allt fastnar i munnen, klockor, kameror, fjärrkontrolller, viktiga papper, strumpor, tofflor, ja, allt som går att lyfta. Ska man ta på sig skorna hinner man inte få på den ena förrän den andra redan är på väg bort. Stella påkallar uppmärksamhet om man vänder ryggen till för länge. Då känner man två ihärdigt krafsande tassar, på ryggen, ungefär som vänd nu på dig, jag vill säga något...
 

2012-01-07 ... Internationell utställning, My Dog, Göteborg - liten tuva kunde stjälpt stort lass och nära skjuter fortfarande inga harar, säger vi som gillar ordspråk. Men det var två  härliga dagar med fin-fina resultat i Göteborg. Domaren Börje Johansson gillade vår "Tuva" och gjorde henne till BIM-valp. I konkurrensen om Bästa valp ställdes hon mot en betydligt äldre och färdigare hane så vi är jättenöjda. Roligt också att se att "Tuva" tog hela ståhejet med en klackspark och uppträdde så rutinerat som man kan begära i valpklass. "Lycka" rundade av dagen med en 4:e placering med CK. Tack för det!
Dagen efter var det lite omkastat i resultatlistorna, inte bara för oss. Vår flygande "Lycka" fick superkritik av domaren Ivan Vasilevic från Serbien och stod länge först. Men efter mycket springande från vår sida och mycket funderande från domarens, så fick vi slutligen ge oss mot den söta "Vera" från kennel Wavecatcher och nöja oss med nästan-bäst placeringen. Men också vi gillar Vera! Och det kommer fler tillfällen att kämpa om Certet.
Som ytterligare glädjeämne under dagarna fick Lycka delta i kennel Perchwaters avelsgrupp. Gruppen blev placerad som 4:a och 3:a respektive dag i finalringen. Första dagen var turbulent så det räckte på grund av miss i informationen. Det blir nog första och enda gången jag får springa in i stora ringen med två hundar i handen. Det saknades till en början både en hund och tre handlers i gruppen. Sent skall det glömmas! Men slutet gott, allting gott
Och titta på bilden tv, visst springer Lycka och Disa fint? Man ser knappt att det är två hundar.

För oss var dagarna i Göteborg en kanonfin start på det nya året och det var med lätt hjärta och glatt sinne som, vi i vanlig ordning alldeles för sent på eftermiddagen, fick köra hemåt för att få hem de andra hundarna. Stella, Tuvas kullsyster, som tillfälligt bor hos oss hade fått nyttig miljöträning på pensionatet tillsammans med Isak och Kajsa hade sovit i soffan hos Sanna och Johnny. Ja, det är ett sjå när man skall iväg, mycket logistik blir det.
 

Tidigare Notiser 2011-2009